13-åring sover med mamma/pappa

Jag har sambo sen 7 år tillbaka...

I perioder kommer min 13-åring över, ja. Han sover också i sängen. Hon brukar komma över runt tre-fyra och då makar jag in mig mot mitten och hon ligger på min sida. Det händer ju inte varje natt men någon gång i veckan när hon har oroliga perioder.

Han ser henne som sitt barn också och tycker också att det är rimligare att vi gör så än att ingen av oss tre ska sova.

Självklart pratar vi alla tre om det och försöker hitta lösningar för att hon ska kunna sova hela natten i sin säng men det går ju inte att vara utan sömn hur länge som helst!

Jag är numera över 40, men minns när jag var 12-13-14, hade lite oroligt i mitt liv, och när min pappa var borta på tjänsteresor så fick jag ibland sova i hans sida i dubbelsängen när han var borta, bredvid mamma. Det var det bästa jag visste, kände mig så trygg. Var lite mörkrädd i den åldern också. Vad menar ni andra? Att man är vuxen vid 13?? Är könsmogen? Ja och? Men ge er, som det har ngn stor betydelse. Jag sover fortfarande helst med -sällskap, min man eller mina barn. För att det är tryggt framförallt, vi är väl flockdjur i grunden,? Jag var också grundtrygg under min tid som barn/tonåring, aldrig problem att sova borta hos kompisar, kollon eller ridläger (som vissa av mina kompisar hade)

Fast här handlar det inte om när ena föräldern är borta som en speciell grej utan regelbundet med förälder och sambo i deras gemensamma säng - det är kanske ok om man är typ 5 men definitivt inte om man är 13-14

Jag är numera över 40, men minns när jag var 12-13-14, hade lite oroligt i mitt liv, och när min pappa var borta på tjänsteresor så fick jag ibland sova i hans sida i dubbelsängen när han var borta, bredvid mamma. Det var det bästa jag visste, kände mig så trygg. Var lite mörkrädd i den åldern också. Vad menar ni andra? Att man är vuxen vid 13?? Är könsmogen? Ja och? Men ge er, som det har ngn stor betydelse. Jag sover fortfarande helst med -sällskap, min man eller mina barn. För att det är tryggt framförallt, vi är väl flockdjur i grunden,? Jag var också grundtrygg under min tid som barn/tonåring, aldrig problem att sova borta hos kompisar, kollon eller ridläger (som vissa av mina kompisar hade)

Precis det här ämnet diskuterade vi på jobbet idag. Jag har två killar som är 12 och 14. När pappan är bortrest sover alltid den yngsta i pappas säng (sida av sängen). Jag minns att för ett par år sen sov båda killarna med mig när pappan var borta o att de fick turas om att sova i mitten. Sedan kom äldsta in i puberteten och vips så ses det som högsta formen av straff att ens få frågan. Vi bodde en natt på hotell han o jag o då sa han inget, men att dela rum ens med lillebror på landet är numer fruktansvärt. Det går fort sen är de stora. 12 åringen kan ibland vilja somna i vår säng men då pappan går o lägger sig får han (12åringen) flytta sig till en madrass på golvet. Jag antar att min samsovning med barn snart nått vägsände då 12 åringen snart går in i puberteten. Mina killar är trygga, sover borta, somnat själva på sina rum sen de var bebisar ändå har det alltså varit lite av en lyx att somna eller sova i vår säng. Men jag tror också att det precis som för min äldsta växer bort. Sen beror det såklart på mognad och utveckling. Vissa när de är 13 andra när de är 15. På mitt jobb som jag inledde med att vi pratat om det här så hade all liknande erfarenheter o alla med ungdomar från cirka 15 saknade tiden när de kunde sova ihop. Tror faktiskt aldrig att man ska varken spekulera eller döma hur andra gör med sina barn förutom när det finns oro för barnets mående med i bilden.

Jag är numera över 40, men minns när jag var 12-13-14, hade lite oroligt i mitt liv, och när min pappa var borta på tjänsteresor så fick jag ibland sova i hans sida i dubbelsängen när han var borta, bredvid mamma. Det var det bästa jag visste, kände mig så trygg. Var lite mörkrädd i den åldern också. Vad menar ni andra? Att man är vuxen vid 13?? Är könsmogen? Ja och? Men ge er, som det har ngn stor betydelse. Jag sover fortfarande helst med -sällskap, min man eller mina barn. För att det är tryggt framförallt, vi är väl flockdjur i grunden,? Jag var också grundtrygg under min tid som barn/tonåring, aldrig problem att sova borta hos kompisar, kollon eller ridläger (som vissa av mina kompisar hade)

Jo, när pappa var bortrest ja. Hur ofta var pappa bortrest då? Inte varannan vecka år efter år väl? Ts har ju inte denna kärnfamiljsituation där barnen enstaka gånger sover i dubbelsängen då pappan är borta. Hon måste stå ut med att en halvvuxen kalv ockuperar dubbelsängen varannan vecka trots att hon är hemma. Det är något HELT annat.

Hej!

Jag undrar vad ni andra har för erfarenheter gällande detta.

Min sambos 13-åring (fyller 14 i år) kommer ofta över på natten och sover med sin pappa. Jag vet att han även gör det med sin mamma när han är hos henne.

Detta känns främmande för mig, jag tänker att när man kommit in i puberteten så är det ganska naturligt att man vill ha lite space och inte ligga sova med pappa/mamma?

Min sambo säger att detta är helt normalt och att alla andra han pratat med som har tonårsbarn resonerar på samma vis.

I vilket fall som helst så låter jag givetvis min sambo bestämma vad han anser vara bäst för sitt barn, men det gör mig irriterad att han får mig att känna mig totalt fel i min känsla av det hela.

Jag har själv två barn, 8 och 4 år, kanske bör tilläggas.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-28 14:19
En annan fråga, kan ni som inte tycker att detta känns helt bekvämt/?normalt? skriva om ni själva har eller har haft tonårsbarn. Detta brukar nämligen min sambo använda sig av som argument, att jag kommer att ?förstå? när jag själv har tonårsbarn.

Skönt att de är så många som tycker det är ok. 13 år är ändå en ålder att vilja stå på egna ben samtidigt som man egentligen är barn och vill känna trygghet.

Jag förstår inte hur man som vuxen ens kan fundera på att de är fel...

Hej!

Jag undrar vad ni andra har för erfarenheter gällande detta.

Min sambos 13-åring (fyller 14 i år) kommer ofta över på natten och sover med sin pappa. Jag vet att han även gör det med sin mamma när han är hos henne.

Detta känns främmande för mig, jag tänker att när man kommit in i puberteten så är det ganska naturligt att man vill ha lite space och inte ligga sova med pappa/mamma?

Min sambo säger att detta är helt normalt och att alla andra han pratat med som har tonårsbarn resonerar på samma vis.

I vilket fall som helst så låter jag givetvis min sambo bestämma vad han anser vara bäst för sitt barn, men det gör mig irriterad att han får mig att känna mig totalt fel i min känsla av det hela.

Jag har själv två barn, 8 och 4 år, kanske bör tilläggas.

TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2020-04-28 14:19

En annan fråga, kan ni som inte tycker att detta känns helt bekvämt/?normalt? skriva om ni själva har eller har haft tonårsbarn. Detta brukar nämligen min sambo använda sig av som argument, att jag kommer att ?förstå? när jag själv har tonårsbarn.