Anonym (:)) skrev 2021-09-10 09:59:01 följande:
Väldigt osäker hur skolor gör idag. Min bror var och är otroligt högintelligent. Där är det dock väldigt viktigt med den sociala biten med grupparbeten, samarbete med andra elever. Umgås och leka på raster osv. Överintelligenta kan lätt fastna i det de gör och sociala biten blir lidande.
Han fick jobba mycket med det, för teori var inga problem. Idrotta mycket (vilket han också var duktig i)
På vår tid så satt han i klassrummet som vanligt med andra elever, skillnad var att han i mellanstadiet satt med högstadieböckerna och gjorde prov efter de. I högstadiet gymnasieböcker och på gymnasiet förberedde han sig på universitetet. Dock var han ju tvungen att göra det han skulle för respektive årskurs, men fick han en mattebok så räknade han ut den på 3 dagar. Så återstående tid fick han svårare böcker.
Skrev högskoleprovet när han var 18, fick alla rätt på det, vilket är ovanligt. Sökte in på teknisk fysik civilingenjör efter gymnasiet som hade 0 i intagningspoäng då.
Då jag haft en bror som är otroligt intelligent så är vardagen o socialt lika viktigt, är de så pass intelligenta klarar de av båda delar. Är man som förälder att man tror att ungen bara ska läsa så är risken att det blir för mycket och slutar i psykiskt ohälsa. Avskärma från andra klasskamrater låter upplagt för brist på social kompetens.
Ja, enligt min erfarenhet är många som har hög IQ även intelligenta när det gäller sociala relationer. Det är så "illa" som att många begåvade människor är begåvade på alla plan - fysiskt, psykiskt och emotionellt.
Självklart finns det undantag som har någon diagnos, men de är inte fler inom den särbegåvade gruppen än i vilken annan grupp som helst.
Jag hade själv otroligt lätt för mig i skolan och lever ett helt vanligt liv med många vänner. Har fortfarande lätt att lära mig nya saker och en kunskapshunger som är betydligt större än hos de flesta människor.