• Anonym (Slut)

    Agerade läkaren rätt?

    Hej. Jag har i månader haft besvär med magen, sömnen och ångest. Bland annat för att det var en tuff start när jag fick mitt första barn som blev sjuk och vi blev inlagda på sjukhus, efter det var jag överbeskyddande även då han blivit frisk och fortsatte oroa mig för honom och blev livrädd för minsta symtom. Det i kombination med att livet som småbarnsförälder kan vara nog jobbigt som det är med sömnbrist etc. Har även haft mycket hälsoångest både för egen del och anhöriga och gått till privat psykolog för det. När jag sedan efter föräldraledigheten jobba som ssk på en extremt stressig arbetsplats så eskalerade det och jag kände mig aldrig utvilad eller avslappnad. Jag bröt ihop flera gånger på jobbet och började gråta och kände att jag inte längre kan hantera stress som jag kunnat förut. Lätt till ilska och ont i kroppen. Alla symtom för utmattningssyndrom egentligen. Jag är dessutom gravid igen. 


     


    När jag tog mod och träffade en läkare så blev jag förvånad över att hennes lösning var ångestdämpande och att jag kunde gå ner i tid själv (utan sjukskrivning). Jag tyckte det kändes konstigt att föreslå att jag ska gå miste om halva inkomsten när jag satt och grät under mötet helt slut och berättade hur jag mått den senaste tiden..? Tillslut sa hon att hon kunde skriva sjukintyg på 50% i två veckor. Men det känns så himla kort och att jag sen ska vara beredd att orka 100% igen och må bra? Har någon varit i liknande situation, hur bemötte läkaren det? 

  • Svar på tråden Agerade läkaren rätt?
  • Soryu
    EpicF skrev 2022-12-29 22:03:49 följande:
    Och det är för att du inte är specialistläkare inom psykiatri. Det märktes tydligt i dina inlägg. 
    Klassisk Dunning-Kruger.
  • EpicF
    Soryu skrev 2022-12-29 22:06:56 följande:
    Klassisk Dunning-Kruger.
    För dig ja. Glad du insåg det. 
  • Core
    Anonym (Slut) skrev 2022-12-28 15:30:45 följande:
    Agerade läkaren rätt?

    Hej. Jag har i månader haft besvär med magen, sömnen och ångest. Bland annat för att det var en tuff start när jag fick mitt första barn som blev sjuk och vi blev inlagda på sjukhus, efter det var jag överbeskyddande även då han blivit frisk och fortsatte oroa mig för honom och blev livrädd för minsta symtom. Det i kombination med att livet som småbarnsförälder kan vara nog jobbigt som det är med sömnbrist etc. Har även haft mycket hälsoångest både för egen del och anhöriga och gått till privat psykolog för det. När jag sedan efter föräldraledigheten jobba som ssk på en extremt stressig arbetsplats så eskalerade det och jag kände mig aldrig utvilad eller avslappnad. Jag bröt ihop flera gånger på jobbet och började gråta och kände att jag inte längre kan hantera stress som jag kunnat förut. Lätt till ilska och ont i kroppen. Alla symtom för utmattningssyndrom egentligen. Jag är dessutom gravid igen. 


     


    När jag tog mod och träffade en läkare så blev jag förvånad över att hennes lösning var ångestdämpande och att jag kunde gå ner i tid själv (utan sjukskrivning). Jag tyckte det kändes konstigt att föreslå att jag ska gå miste om halva inkomsten när jag satt och grät under mötet helt slut och berättade hur jag mått den senaste tiden..? Tillslut sa hon att hon kunde skriva sjukintyg på 50% i två veckor. Men det känns så himla kort och att jag sen ska vara beredd att orka 100% igen och må bra? Har någon varit i liknande situation, hur bemötte läkaren det? 


     


    Man har gått mer och mer ifrån sjukskrivning för depressiva tillstånd, helt enkelt för att det har motsatt effekt. Ditt liv med två barn kommer att vara ännu tuffare i framtiden, och mental ohälsa läker inte ut hemma på soffan!

    låter kanske hårt, men jag har också mått väldigt dåligt, under andra omständigheter, men i efterhand är jag väldigt glad att jag inte vart sjukskriven. Vad blir bättre tror du? Det är bara rent fysiska tillstånd som läker ut hemma på soffan

  • Näng

    Vi kan inte räkna med att samhället ska försörja oss. Klarar man inte jobbet får man byta. Sjukskrivning är allt annat än hälsofrämjande med några få undantag. Fritid och hemsituation är eget ansvar. Inte vårdens. Vi är inte tillräckligt många som arbetar i Sveige idag och vi kan inte ta ansvar för alla som inte jobbar.

  • Anonym (M)
    Core skrev 2022-12-30 10:46:30 följande:

     


    Man har gått mer och mer ifrån sjukskrivning för depressiva tillstånd, helt enkelt för att det har motsatt effekt. Ditt liv med två barn kommer att vara ännu tuffare i framtiden, och mental ohälsa läker inte ut hemma på soffan!

    låter kanske hårt, men jag har också mått väldigt dåligt, under andra omständigheter, men i efterhand är jag väldigt glad att jag inte vart sjukskriven. Vad blir bättre tror du? Det är bara rent fysiska tillstånd som läker ut hemma på soffan


    Då klarade du ju uppenbarligen att jobba och var inte kvalificerad för sjukskrivning.

    Att ligga hemma på soffan men utan någon försörjning blir det heller inte bättre av, faktiskt ännu sämre kan jag tänka mig.
  • Anonym (B)

    Kan ingen svara på vad ni får för ångestdämpande läkemedel? Skulle hjälpa mycket att veta vad folk får så jag ser om det är udda av min läkare att ej skriva ut mer än lergigan och antidepressiva 

  • Soryu
    Anonym (B) skrev 2022-12-31 12:04:26 följande:

    Kan ingen svara på vad ni får för ångestdämpande läkemedel? Skulle hjälpa mycket att veta vad folk får så jag ser om det är udda av min läkare att ej skriva ut mer än lergigan och antidepressiva 


    Jag kan svara utifrån mitt perspektiv som psykiater. Jag försöker undvika att förskriva beroendeframkallande lugnande läkemedel så långt som möjligt därför att har man väl börjat förskriva den typen av läkemedel så tenderar de att hänga kvar. Det beror inte på att patienter missbrukar dem utan på att de är tydligt mer effektiva än icke-beroendeframkallande alternativ, och eftersom de dämpar ångest så pass effektivt så kan man bli sämre på att använda andra strategier för att hantera ångest. Mycket av den psykoterapeutiska behandling som är effektiv mot ångestproblem handlar ju just om att lära sig strategier för att hantera ångest, men med beroendeframkallande lugnande läkemedel riskerar man att hamna i en spiral av att få allt sämre förmåga att hantera ångest och då få ett allt större behov av läkemedlen med tiden. Dessutom finns det ju också såklart risk för beroendeutveckling och det är tyvärr inte så ovanligt att det blir så. Så den sammantagna erfarenheten hos mig och de kollegor jag lärt mig mitt yrke av är att den typen av läkemedel ofta är en väldigt bra lösning i stunden, men den tenderar att försämra situationen över tid.

    Det händer förstås att jag förskriver dem då, men det är mer i undantagsfall.
  • Anonym (B)
    Soryu skrev 2022-12-31 13:23:33 följande:
    Jag kan svara utifrån mitt perspektiv som psykiater. Jag försöker undvika att förskriva beroendeframkallande lugnande läkemedel så långt som möjligt därför att har man väl börjat förskriva den typen av läkemedel så tenderar de att hänga kvar. Det beror inte på att patienter missbrukar dem utan på att de är tydligt mer effektiva än icke-beroendeframkallande alternativ, och eftersom de dämpar ångest så pass effektivt så kan man bli sämre på att använda andra strategier för att hantera ångest. Mycket av den psykoterapeutiska behandling som är effektiv mot ångestproblem handlar ju just om att lära sig strategier för att hantera ångest, men med beroendeframkallande lugnande läkemedel riskerar man att hamna i en spiral av att få allt sämre förmåga att hantera ångest och då få ett allt större behov av läkemedlen med tiden. Dessutom finns det ju också såklart risk för beroendeutveckling och det är tyvärr inte så ovanligt att det blir så. Så den sammantagna erfarenheten hos mig och de kollegor jag lärt mig mitt yrke av är att den typen av läkemedel ofta är en väldigt bra lösning i stunden, men den tenderar att försämra situationen över tid.

    Det händer förstås att jag förskriver dem då, men det är mer i undantagsfall.
    Synd bara att terapi är så svårt att få. Har stått i kö i snart 2 år och tror inte att det kommer bli något av det. 
  • EpicF
    Anonym (B) skrev 2022-12-31 16:27:08 följande:
    Synd bara att terapi är så svårt att få. Har stått i kö i snart 2 år och tror inte att det kommer bli något av det. 
    Prövat att söka privat? 
  • Anonym (B)
    EpicF skrev 2022-12-31 16:34:02 följande:
    Prövat att söka privat? 
    Det är svårt att Hitta någon som skulle passa. Behöver någon som har lite erfarenhet kring ett specifikt problem
  • EpicF
    Anonym (B) skrev 2022-12-31 16:59:30 följande:
    Det är svårt att Hitta någon som skulle passa. Behöver någon som har lite erfarenhet kring ett specifikt problem
    Ok. Men har du prövat? Man kan hitta mycket bra (ibland bättre) terapeuter privat än via vården. 
Svar på tråden Agerade läkaren rätt?