Alkohol och planerar barn

Vi bor som sagt i en annan stad, han hämtar båda barnen från 2 olika orter varje gång och lämnar de. De har alltså inte lämnat Barnen en enda gång. Han har försökt få den ena mamman att samarbeta vid något tillfälle pga tidsbrist men hon vägrade för hon tyckte inte att hon ska anstränga sig. 

tycker också det är jättekonstigt, men de har telefonkontakt när det handlar om barnen. 

vi har varit med varandra i 2,5 år nu och jag har träffat en mamman en gång när jag följde med första gpngen och skulle presentera mig. Men hon var lite halvt otrevlig. 

Det forskningen som finns kring detta tyder på, är att de första 14 dagarna efter befruktningen så leder en eventuell påverkan på det befruktade ägget till så stora skador att det blir missfall. Detta baseras på studier där så pass tidigt drickande inte är associerat med fosterskador. Dock får man vara medveten om att små och mer osynliga skador som lätt nedsatt intelligens, beteendeproblematik senare i livet och liknande, är i princip omöjligt att studera på ett bra sätt, men utifrån teorin verkar det osannolikt att den typen av skador skulle kunna uppkomma så pass tidigt. 

Jag tycker att det är helt upp till var och en. Sen är det alltid svårt när det är mannen som inte vill. I slutändan är det ju kvinnans kropp och ingen annan än hon själv har rätt att avgöra vad hon gör med den, men jag kan också känna en viss förståelse för pappan. Har du inte haft ägglossning ännu och ni normalt inte dricker i alla fall, så kanske det enklaste skulle vara att hoppa över försöket den här månaden?

Vi bor som sagt i en annan stad, han hämtar båda barnen från 2 olika orter varje gång och lämnar de. De har alltså inte lämnat Barnen en enda gång. Han har försökt få den ena mamman att samarbeta vid något tillfälle pga tidsbrist men hon vägrade för hon tyckte inte att hon ska anstränga sig. 

tycker också det är jättekonstigt, men de har telefonkontakt när det handlar om barnen. 

vi har varit med varandra i 2,5 år nu och jag har träffat en mamman en gång när jag följde med första gpngen och skulle presentera mig. Men hon var lite halvt otrevlig. 

Tanken har ju slagit mig att jag tycker det är konstigt från yngsta mammans sida att hon aldrig krävt att få träffa mig Eller kontaktar mig. hade jag varit mamma så skulle jag velat se hur mitt barn bor eller åtminstone vem kvinnan är och vad jag får för känsla. 

vi har barnen varannan helg, det funkar ej att ha de hör på vardagar pga skolorna. Då träffas syskonen varje gång, så på så sätt har det funkat. 

julen funkar också då barnen firar på dagen med mammorna och så har det alltid varit innan han träffade mig sedan på kvällen med min mans familj. Det har bara blivit så att vi aldrig ses med mammorna för man går om varandra och det är min man som åker och hämtar de, då ja kan jobba lite på helger. 

han är förövrigt en bra pappa det ska jag inte ljuga om, tar sitt ansvar vad det än är. Men nu lever jag med honom det är ju en annan femma. Hans kontrollbehov är jätte jobbigt för mig. 

vi har tjafsat återigen hela helgen om möhippan igen! Denna gång eskalerade det faktiskt så till slut sa jag att jag lämnar honom. Det tog han jätte hårt och efter 3 dagar kom jag hem igen och nu ska han verkligen ?kämpa med sitt beteende? 

han träffar en psykoterapeut också, men jag har helt ärligt inget förtroende för honom, så mitt ultimatum är att jag ska märka av skillnad nu fram till sommaren. Då har jag iaf gjort allt jag kunnat och gett psykologhjälp en ärlig chans.  vet bara att jag ej klarar av att leva såhär, är 30+ vill bara ha lugn och ro.

vi har barnen varannan helg, det funkar ej att ha de hör på vardagar pga skolorna. Då träffas syskonen varje gång, så på så sätt har det funkat. 

julen funkar också då barnen firar på dagen med mammorna och så har det alltid varit innan han träffade mig sedan på kvällen med min mans familj. Det har bara blivit så att vi aldrig ses med mammorna för man går om varandra och det är min man som åker och hämtar de, då ja kan jobba lite på helger. 

han är förövrigt en bra pappa det ska jag inte ljuga om, tar sitt ansvar vad det än är. Men nu lever jag med honom det är ju en annan femma. Hans kontrollbehov är jätte jobbigt för mig. 

vi har tjafsat återigen hela helgen om möhippan igen! Denna gång eskalerade det faktiskt så till slut sa jag att jag lämnar honom. Det tog han jätte hårt och efter 3 dagar kom jag hem igen och nu ska han verkligen ?kämpa med sitt beteende? 

han träffar en psykoterapeut också, men jag har helt ärligt inget förtroende för honom, så mitt ultimatum är att jag ska märka av skillnad nu fram till sommaren. Då har jag iaf gjort allt jag kunnat och gett psykologhjälp en ärlig chans.  vet bara att jag ej klarar av att leva såhär, är 30+ vill bara ha lugn och ro.

Ja vet att den Första relationen handlade om att de inte var rätt för varandra, träffades unga och fick barn. Mycket struktur och organisering så det gick ut över förhållandet då han valde att lämna. 

andra relationen så var det dåligt i 3 år, båda har Adhd och det blev för mycket bråk som eskalerade och känslorna svalnade. Han lämnade relationen efter parterapi etc. Men han träffa mig under skilsmässan så det var lite jobbigt i början Eftersom de har barn ihop och då behövde han sova där när han skulle ha barnen, då jag inte hade presenterats ännu såklart, det var för tidigt. Men det blev bra tills slut. 

dock börja hans svartsjuka osv ca 8 mån in i relationen?

Ja vet att den Första relationen handlade om att de inte var rätt för varandra, träffades unga och fick barn. Mycket struktur och organisering så det gick ut över förhållandet då han valde att lämna. 

andra relationen så var det dåligt i 3 år, båda har Adhd och det blev för mycket bråk som eskalerade och känslorna svalnade. Han lämnade relationen efter parterapi etc. Men han träffa mig under skilsmässan så det var lite jobbigt i början Eftersom de har barn ihop och då behövde han sova där när han skulle ha barnen, då jag inte hade presenterats ännu såklart, det var för tidigt. Men det blev bra tills slut. 

dock börja hans svartsjuka osv ca 8 mån in i relationen?

vi har barnen varannan helg, det funkar ej att ha de hör på vardagar pga skolorna. Då träffas syskonen varje gång, så på så sätt har det funkat. 

julen funkar också då barnen firar på dagen med mammorna och så har det alltid varit innan han träffade mig sedan på kvällen med min mans familj. Det har bara blivit så att vi aldrig ses med mammorna för man går om varandra och det är min man som åker och hämtar de, då ja kan jobba lite på helger. 

han är förövrigt en bra pappa det ska jag inte ljuga om, tar sitt ansvar vad det än är. Men nu lever jag med honom det är ju en annan femma. Hans kontrollbehov är jätte jobbigt för mig. 

vi har tjafsat återigen hela helgen om möhippan igen! Denna gång eskalerade det faktiskt så till slut sa jag att jag lämnar honom. Det tog han jätte hårt och efter 3 dagar kom jag hem igen och nu ska han verkligen ?kämpa med sitt beteende? 

han träffar en psykoterapeut också, men jag har helt ärligt inget förtroende för honom, så mitt ultimatum är att jag ska märka av skillnad nu fram till sommaren. Då har jag iaf gjort allt jag kunnat och gett psykologhjälp en ärlig chans.  vet bara att jag ej klarar av att leva såhär, är 30+ vill bara ha lugn och ro.