Äggdonation 2023/2024

Och vill säga hej igen till alla här som känner igen mig sedan tidigare. 

Jag var tvungen att lämna forumet efter att Sellmer så att har inte fick fortsätta vara patient där, det blev för jobbigt att läsa om andra som fick bra hjälp via äggdonation där, och jag var precis i processen att börja bli erbjuden donatorer där och så fick jag mattan ryckt under mig ..
Kände att hela världen borde bojkotta Sellmer när de behandlade en patient så dåligt som de behandlade mig. 
Det var verkligen en stor kris för mig, jätte, jättejobbigt var det 

Nu har jag kommit över det så menar inte att diskutera de igen, ville bara förklara en gång varför jag har tvungen att ta en paus från forumet. Det blev alldeles för jobbigt. 

Nu är det 9 dagar sedan embryo transfer, första, med donerat ägg. 
Plussade 7 dagar efter på testa tidigt. 

Det känns helt overkligt. Inte hunnit fatta. 
Måste testa flera dagar innan jag vågar tro. 
Men med donerade ägg är det ju också mycket mindre risk för missfall, men klart att det kan hända. 

Jag fick 5 embryo av hög kvalitet på 3 embryo garantin, då är en enorm trygghet att veta att försök till syskon finns!

Eg skulle jag vilja att något av embryona kunde få till någon som vill göra embryo donation i Stockholmsområdet, för att det vore så coolt om barnet fick ett jämnåriga helsyskon hehe. Tanken på att någon annan ensamstående mamma kunde ha ett barn som blir helsyskon till mitt barn så att de kunde leka ihop och så känns så häftig. Vet inte om man ens får göra så. 
Det var bara en tanke jag fick när jag plussade, för sannolikheten är ju så liten att jag behöver 4 embryo för ett till barn..

Ja det är många tankar som snurrar när man plussar..
Men ja, jag tror nog inte på det än riktigt. För bra för att vara sant. 

Jag hade världens äventyr på Cypern förresten,  då jag tog in kattungar som låg på trottoaren mitt i stan. Matade med nappflaska hela natten. Tog till cat rescue. 1 dog, men 2 överlever. Lärde känna en svensk ung tjej där vid fb grupp för katter på Cypern och vi satt uppe den natten tillsammans och försökte hålla de små liven vid liv. 

Och vill säga hej igen till alla här som känner igen mig sedan tidigare. 

Jag var tvungen att lämna forumet efter att Sellmer så att har inte fick fortsätta vara patient där, det blev för jobbigt att läsa om andra som fick bra hjälp via äggdonation där, och jag var precis i processen att börja bli erbjuden donatorer där och så fick jag mattan ryckt under mig ..
Kände att hela världen borde bojkotta Sellmer när de behandlade en patient så dåligt som de behandlade mig. 
Det var verkligen en stor kris för mig, jätte, jättejobbigt var det 

Nu har jag kommit över det så menar inte att diskutera de igen, ville bara förklara en gång varför jag har tvungen att ta en paus från forumet. Det blev alldeles för jobbigt. 

Nu är det 9 dagar sedan embryo transfer, första, med donerat ägg. 
Plussade 7 dagar efter på testa tidigt. 

Det känns helt overkligt. Inte hunnit fatta. 
Måste testa flera dagar innan jag vågar tro. 
Men med donerade ägg är det ju också mycket mindre risk för missfall, men klart att det kan hända. 

Jag fick 5 embryo av hög kvalitet på 3 embryo garantin, då är en enorm trygghet att veta att försök till syskon finns!

Eg skulle jag vilja att något av embryona kunde få till någon som vill göra embryo donation i Stockholmsområdet, för att det vore så coolt om barnet fick ett jämnåriga helsyskon hehe. Tanken på att någon annan ensamstående mamma kunde ha ett barn som blir helsyskon till mitt barn så att de kunde leka ihop och så känns så häftig. Vet inte om man ens får göra så. 
Det var bara en tanke jag fick när jag plussade, för sannolikheten är ju så liten att jag behöver 4 embryo för ett till barn..

Ja det är många tankar som snurrar när man plussar..
Men ja, jag tror nog inte på det än riktigt. För bra för att vara sant. 

Jag hade världens äventyr på Cypern förresten,  då jag tog in kattungar som låg på trottoaren mitt i stan. Matade med nappflaska hela natten. Tog till cat rescue. 1 dog, men 2 överlever. Lärde känna en svensk ung tjej där vid fb grupp för katter på Cypern och vi satt uppe den natten tillsammans och försökte hålla de små liven vid liv. 

Imorgon har jag mitt första ultraljud i medicinerad cykel, på dag 11. Fick ju avbryta min förra cykel som var omedicinerad då slemhinnan inte växte så hoppas det ser bättre ut nu, så nervöst!

Är mest rädd att få ägglossning trots att jag tar progynon, har gått ägglossningsflytningar idag och nästa positivt ägglossningstest. 

Gud allting har varit så upp och ner för mig sen jag blev sjuk förra måndagen... 
Värsta influensan någonsin... Hög grejer feber i 5 dagar och halsont, slem i lungorna och allt sånt har bara varit så mycket värre än det här varit tidigare för mig i influensa...
Inte fick jag ner febern med Alvedon heller..
Jag har verkligen haft en pissjobbig vecka..

Och så har jag alla sprutor (medicinsk cykel med Olgakliniken,  som har sina brutala protokoll...).
Det var extra påfrestande att behöva pressa mig och ta alla sprutor med febern när jag egentligen inte orkade...

Men nu när jag mått dåligt har jag inte tänkt alls på graviditeten...
Det känns så konstigt !
Fick ju precis positivt test precis innan jag blev sjuk. 
Jag borde vara i en lyckobubbla!!!

Nu börjar jag tvivla på mig själv- varför känner jag inte mer?
Kan det vara så att jag inte var så säker på ÄD som jag trodde..?? Hemska tanke!

Jag var så säker på att jag ville detta. Men varför känner jag inte mer nu?

Just nu känns det bara jobbigt med alla sprutor.. Jag är bra så less ... Utmattad 
..

Har sjuk nyligen 3v, inkl inlagd på sjukhus.. Hade precis känt mig hyfsat återhämtad i 2 v innan den här smällen kom..

Kanske är jag bara helt slut....

Jag ska boka en tid till en psykolog jag träffar ibland när jag blir frisk. 

Vabra att de tar ett progesterontest! Jag frågade min läkare om inte det behövdes, för liksom utan tillräckliga nivåer av progesteron är det ju ingen chans att embryot fäster, men det tyckte hon inte. 

Intressant att du fått ångest flera gånger när du blivit gravid och sen blivit ledsen vid missfall. Har du kommit underfund med vad ångesten kan stå för?

Jag har försökt gissa varför jag känner såhär nu och det kan ju vara bara att det är överväldigande att tänka att jag kommer vara ensam med ett litet barn... livet kommer bli annorlunda för alltid. Dvs kanske är rädslor. Men jag vet inte. Jag kommer inte i kontakt med vad känslan beror på alls. 

Men jag är fortfarande sjuk. Jag var ju jätteglad över att ha positivt test innan jag blev sjuk. Får se hur det känns när jag blir bättre. 

Vabra att de tar ett progesterontest! Jag frågade min läkare om inte det behövdes, för liksom utan tillräckliga nivåer av progesteron är det ju ingen chans att embryot fäster, men det tyckte hon inte. 

Intressant att du fått ångest flera gånger när du blivit gravid och sen blivit ledsen vid missfall. Har du kommit underfund med vad ångesten kan stå för?

Jag har försökt gissa varför jag känner såhär nu och det kan ju vara bara att det är överväldigande att tänka att jag kommer vara ensam med ett litet barn... livet kommer bli annorlunda för alltid. Dvs kanske är rädslor. Men jag vet inte. Jag kommer inte i kontakt med vad känslan beror på alls. 

Men jag är fortfarande sjuk. Jag var ju jätteglad över att ha positivt test innan jag blev sjuk. Får se hur det känns när jag blir bättre. 

Gud allting har varit så upp och ner för mig sen jag blev sjuk förra måndagen... 
Värsta influensan någonsin... Hög grejer feber i 5 dagar och halsont, slem i lungorna och allt sånt har bara varit så mycket värre än det här varit tidigare för mig i influensa...
Inte fick jag ner febern med Alvedon heller..
Jag har verkligen haft en pissjobbig vecka..

Och så har jag alla sprutor (medicinsk cykel med Olgakliniken,  som har sina brutala protokoll...).
Det var extra påfrestande att behöva pressa mig och ta alla sprutor med febern när jag egentligen inte orkade...

Men nu när jag mått dåligt har jag inte tänkt alls på graviditeten...
Det känns så konstigt !
Fick ju precis positivt test precis innan jag blev sjuk. 
Jag borde vara i en lyckobubbla!!!

Nu börjar jag tvivla på mig själv- varför känner jag inte mer?
Kan det vara så att jag inte var så säker på ÄD som jag trodde..?? Hemska tanke!

Jag var så säker på att jag ville detta. Men varför känner jag inte mer nu?

Just nu känns det bara jobbigt med alla sprutor.. Jag är bra så less ... Utmattad 
..

Har sjuk nyligen 3v, inkl inlagd på sjukhus.. Hade precis känt mig hyfsat återhämtad i 2 v innan den här smällen kom..

Kanske är jag bara helt slut....

Jag ska boka en tid till en psykolog jag träffar ibland när jag blir frisk. 

Gud allting har varit så upp och ner för mig sen jag blev sjuk förra måndagen... 
Värsta influensan någonsin... Hög grejer feber i 5 dagar och halsont, slem i lungorna och allt sånt har bara varit så mycket värre än det här varit tidigare för mig i influensa...
Inte fick jag ner febern med Alvedon heller..
Jag har verkligen haft en pissjobbig vecka..

Och så har jag alla sprutor (medicinsk cykel med Olgakliniken,  som har sina brutala protokoll...).
Det var extra påfrestande att behöva pressa mig och ta alla sprutor med febern när jag egentligen inte orkade...

Men nu när jag mått dåligt har jag inte tänkt alls på graviditeten...
Det känns så konstigt !
Fick ju precis positivt test precis innan jag blev sjuk. 
Jag borde vara i en lyckobubbla!!!

Nu börjar jag tvivla på mig själv- varför känner jag inte mer?
Kan det vara så att jag inte var så säker på ÄD som jag trodde..?? Hemska tanke!

Jag var så säker på att jag ville detta. Men varför känner jag inte mer nu?

Just nu känns det bara jobbigt med alla sprutor.. Jag är bra så less ... Utmattad 
..

Har sjuk nyligen 3v, inkl inlagd på sjukhus.. Hade precis känt mig hyfsat återhämtad i 2 v innan den här smällen kom..

Kanske är jag bara helt slut....

Jag ska boka en tid till en psykolog jag träffar ibland när jag blir frisk. 

Jag hade mitt ultraljud inför medicinerad FET igår och det såg bra ut, så skönt! var ju rädd att ägglossning var på väg, men det var den inte. Läkaren sa att man kan få ägglossningsflytning av östrogenet, så det var lugnande att höra.

har fått transfer inbokad på fm den 7 maj så ska börja med progesteron på fredag kväll och även trombyl och prednisolon på fredag. fick också veta att jag ska ta ett progesterontest den 6 maj, så får hoppas att provsvaret hinner komma till transfern dagen efter. 

Vore intressant att höra lite om hur ni andra valde donator, eller donatorer, om ni gör det ensamma som mig. 

Jag hittade tillslut en äggdonator som kändes riktigt bra. Först hade jag valt bort henne för att jag var lite osäker på utseendet och att hon har mycket mörkare hår än mig. 
Men sen insåg jag att jag hade svårt att släppa henne pga hennes personlighet. Och efter ett tag insåg jag att jag inte kommer hitta någon som matchar mina önskemål om personlighet bättre. 
Och efter det ändrades hur jag såg på hennes utseende, och tyckte hon kändes väldigt bra där också. 

Visserligen mörkare än mig, men då var jag noga med att ta en blond manlig donator. Då tänkte jag att chansen är rätt stor att barnet inte blir satt detå mycket mörkare än mig att man tänker på det.  Och att med en blond dansk manlig donator tänkte jag att barnet skulle se skandinaviskt ut.  Äggdonatorn är via Olgakliniken,  så rysk. Därför var det viktigt för mig att barnet skulle kunna se svensk ut,  så att folk inte undrar om jag har adopterat...

Jag fick inte samma "kontakt"/känsla för spermadonatorn som med äggdonatorn,  men självklart tyckte jag att spermadonatorn verkade vara en bra person och ha många bra egenskaper. 
Men jag valde honom mycket för att få in de ljusa dragen och att personalen på spermabanken sa att han var mest lik mig (mailade in massa bilder).

Vore intressant att höra hur ni andra valde och hur ni ser på donatorerna och så.

Båda mina är öppna också. 
Äggdonatorn var anonym först men ändrade sig och blev öppen,  så det kändes jättebra.