Äggdonation 2023/2024

Jag har precis varit på vårat första tidiga ultraljud och fick se ett perfekt tickande hjärta. Var så nervös att jag började gråta innan men nu har vi fått försäkrat att den mest kritiska tiden är över och jag ska försöka njuta varje sekund. 
Enligt ivf datum är jag i vecka 7+6 och enligt storlek på embryot V 8+2 :D 

Daisy, jag märkte ingenting när jag trappade av hälften förra veckan. Tyvärr. Däremot upplever jag att jag de senaste två dagarna har varit liite mindre illamående/trött generellt. Så pass att jag fick googla om symptomen kan minska redan i vecka tio (ja de verkar hyffsat vanligt), men tror också jag har lärt mig att hantera det (läs äta). Och sen slog tröttheten till sin en galning, så då lugnade jag mig lite igen. 

Att man ska må så dåligt av att må lite bättre 😅

Always Choklad, Åh ❤️ längtar till torktumlaren. Låter tufft men underbart. När har du BF?

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar. 
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv. 
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra. 

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december. 
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december. 

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen,  på förlossningen. 

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut. 

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my. 

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut.  Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det. 
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev,  hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma. 
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen.  Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående. 
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år. 
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten,  och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans. 

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul.  Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden. 

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar. 
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv. 
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra. 

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december. 
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december. 

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen,  på förlossningen. 

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut. 

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my. 

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut.  Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det. 
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev,  hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma. 
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen.  Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående. 
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år. 
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten,  och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans. 

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul.  Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden. 

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

Har inte varit här på en månad ungefär ser jag men har det att det kommit in en hel del positiva besked i tråden!! Från bla Daisy att det tog sig ändå och att graviditeten fortskrider! Och lsms var det några fler som fått positiva besked som jag missade??

Uppdatering från mig. Tyvärr har det varit full fokus på renovering här sista månaden istället för liksom mental förberedelse på vad som komma skall! Trodde jag bara skulle göra mindre ändringar i radhuset jag köpte för att bo nära mina föräldrar när barnet kommer. Men det jag trodde var litet krävde tydligen väldigt mycket kolla upp och koordinera osv osv!

Så har varit som ett heltidsjobb. Och parallellt har jag försökt sälja min bostad. Trots att jag har väldigt lågt pris (minus flera hundra tusen på en liten lägenhet på bara några år sen jag köpte), har jag ont fått den såld. Fin du bud som skulle innebära nästan en miljon back och den ekonomin har jag verkligen inte att jag har råd med det..

Så landade i att jag måste pausa försäljningen och kunna veta säkert var jag ska ni med barnet nu när det är lite tid kvar!!

La ut annons på att hyra ut mitt nya radhus. Så trist- hade känts så bra och tryggt att flytta in nära mina föräldrar. 
Gamla lägenheten måste jag lägga ut till försäljning tidigt i vår så kan inte hyra ut den, med visningar osv. 
Tillslut har jag nu hittat några som vill hyra radhuset- så jag slipper oroa mig för dubbla utgifter iaf...

Men trist att renovera och se hur fint det blir och sen går andra flytta in! Snopet!
Har haft enooooorm ekonomisk stress också eftersom renoveringen blev sjukt mycket dyrare än min budget tillät...

Nu kommer barnet snart och jag kommer inte ha någon buffert alls. Så jäkla dumt och onödigt. Känner mig redan som en dålig förälder som inte kan fokusera på det som vet mest trygghet för barnet- dvs att ha en viss ekonomisk buffert!!!

När jag väl kan flytta in i radhuset funderar jag på att skaffa en inneboende då... skulle göra enorm skillnad ekonomiskt...

Ja så det har varit lite svårt att gå in mentalt i "snart kommer barnet" bubblan- eftersom hjärnan varit så upptagen med att oroa sig över det enda och det andra. 

Men nu till det viktiga- Uppdatering om graviditeten/ barnet!!

Är i v 35+6 nu och BF är 28e december. 
Hade beviljat snitt som precis planerats in 24e december. 

Men så började det komma fostervatten nu i veckan....!!!

Jag har varit inlagd för observation i helgen,  på förlossningen. 

Jag har normala mängder kvar runt barnet men de kan konstatera att det läcker ut. 

Det betyder att de kommer skjuta fram snittet till när jag är i 37+0!!! Då räknas barnet som fullgången.

Helt mentalt oförberedd på att det bara blir om ca 1v!!!

Köpte en barnvagn på blocket på vägen hem from sjukhuset igår!!

Inte förberett något innan . Men fick barnkläder och så från en kompis igår så tror jag har det viktigaste my. 

Känns spännande och overkligt att det bara är ca 1v kvar!!!

Men ojoj vad mycket kvar att få klart i radhuset! Jag måste få klart renoveringen för att kunna hyra ut.  Och kan jag inte hyra ut så är det verkligen kris. Så måste bara få klart det. 
Snickaren ska vara där i veckan så har beställt golvlister och allt möjligt och hoppas att jag inte glömt något så att allt kan bli klart!!

Idag blir det till att planera vad som är kvar som Katy mååååste göra innan barnet kommer!

Jag undrar också som någon skrev,  hur ni gjort ang berätta för familjen?

Jag har ju nämligen inte berättat om ÄD för familjen och har enormt dåligt samvete gentemot min mamma. 
Men min situation är lite speciell för vi hade ingen kontakt alls i ca 8 år och innan dess var den aldrig bra. Lite kort har min pappa genom åren betett dig väldigt illa mot mig och mamma såg mellan fingrarna som bäst men ibland värre. Så jag har aldrig känt någon trygghet i relationen.  Sen hände något då jag insåg att jag inte kan ha kontakt med dom, att det tog så himla mycket mer m det gav. Det gav ingenting annat än dåligt mående. 
Men nu har vi kontakt och mer tät kontakt sen bara 1 år. 
Men berättade inte för kände att jag måste få vara glad över graviditeten,  och kände att de lila gärna hade kunnat reagera hur som helst- typ säga massa negativa saker om ÄD och bara fått mig att må dåligt....

Men det känns inte rätt för mig heller att barnet kommer snart och mamma kommer tro att det är ett genetiskt barnbarn.... Jag vet inte...!l
(Pappa tried jag verkligen inte bryr sig. Han reagerade inte alls när jag berättade om kön osv).

Så kanske är det svårt att be om råd hur man ska berätta- allas relationer är ju unika så ingens situation går ju att direkt applicera på en annans. 

Det positiva med det tidigare snittet är också att barnet får en bättre födelsedag!@

Låter banalt men jag har varit så nojig också att barnet ska få födelsedag runt jul.  Nu blir det väl troligen typ 8e december eller så istället!! Mycket bättre!

Barnet mår bra för övrigt!!
Allt ser normalt ut förutom att fostervatten börjat sippra ut!!!

Sovit dåligt sen dess för vaknar till direkt när kroppen tolkar det som att man kissar på sig!@
Småläcker hela tiden. 

Men huvudsaken att barnet mår bra!!!

@ always choklad 

Tack snälla!!

Hoppas det är så att genetiken inte spelar roll
Jag antar att han är är orolig att den ska göras det gör mig tom. Orolig att inte känna samma som jag skulle gjort annars.  Men det är bara fåniga farhågor. 

Hur går det för dig?? Vilken vecka är du i och hur har graviditeten fortlöpt hittills?

@lmsm

Gud det är verkligen så orättvist hur olika man drabbas vid en graviditeten. .. Stackars dig som mådde så illa så länge!! Himla skönt att det äntligen är bättre!

Och jobbigt med oron :/
Själv har jag känt tvärtom tror jag- att det typ är "superägg" man får av äggdonatorerna och därför att inget kan gå fel med dom.  Vet att det inte är så enkelt men har varit himla skönt ändå att känna så. 
Har nog inget tips för att minska oron:/
Mer än kanske att bara fokusera på sånt man kan påverka. Så mycket i detta är ju helt utanför vad vi kan påverka. 

Nipt är ju ifs en sån sak vi kan göra om vi vill.. och i så fall påverka... Men i övrigt så återstår bara att försöka hoppar på det bästa. 

Med det sagt så gjorde inte jag nipt. Hade inte bestämt bestämt mig innan kub men fick lägsta möjliga risken där, 1 på 20 000... Och då kändes valet rättn enkelt för mig. 

Jag har också hört om en situation där någon gjort abort pga besked om att testet inte var normalt... abort i v18.. och så var fostret helt normalt visade det sig efter aborten.  Det glömmer jag aldrig för jag tyckte det var såååå fruktansvärt... Så det påverkade mig också. 

Även om testerna är något säkra, så kunde jag inte låta bli att tänka på hur hemskt det vore om jag gjorde abort och sen får man reda på att det ändå var normalt...

Så det i kombination med lägsta risken på kub gjorde att jag avstod från att testa. 

Fick NIPT svar och det såg bra ut, det är en liten pojke. Gjorde även ett UL igår som såg toppen ut, full fart. Är i v 12+0 idag så nu kommer jag våga börja berätta för familj och vänner :)