Min4åring längtar efter sin pappa

Jag tror på att vara ärlig med sina barn så de vet att de kan lita på att man säger sanningen till dem. Ljuger man för barnen när det är små blir det svårt att börja tala sanning när de är äldre. Dessutom tar barn efter och om du undviker att prata om  saker som är svårt att prata om så kommer dina barn också göra det. Då lämnar du dem ensamma med sina svåra tankar. 

Säg att deras pappa inte klarar av att vara en bra pappa till dem nu men förhoppningsvis så kommer han bli bättre. Just nu klarar han bara av att tänka på sig själv men han vet att barnen har det bra eftersom de är med dig. Han har inte lämnat dem på gatan utan i trygga händer och det behöver dina barn få höra. Deras pappa vet att de har det bra med sin mamma men klarar inte av att vara där själv just nu. 

Även om det är jobbigt så måste ju barnen få prata om hur ledsna och besvikna de är. Du ska bara lyssna och varken förstärka eller förminska deras känslor men visa att du hör dem och att det är ok att vara arg och ledsen. När de frågar saker du inte kan svara på är det ok att säga att du inte vet och att du själv undrar samma sak. 

Tyvärr kommer det här kanske bli ett samtal ni kommer fortsätta ha under deras uppväxt och det är lättare att få till ett öppet samtal med små barn än med stora

Måste få hjälp igen av kloka människor.
Farmorn till barnen hörde av sig och frågade om hon kunde ta med sig barnen till stugan.

Har inte haft någon hjälp på två månader så jag svarade Ja, utan att tänka.
Vecka 44 är det lov så då kommer även deras pappa vara där uppe.
Kan säga att farmorn står bakom sin son till 100%. Hon struntar heller i allt runt omkring så länge hon har en bra relation till sin son. Så hon bryr sig inte att han inte sett sina små barn på två månader.
Men nu vet jag att farmorn kommer att ta hand om små barnen och han kommer glida runt där uppe bara utan ansvar.

Denna gång så får de bli så här, men om de kommer fler gånger. 
Ska jag acceptera att hon är en mellan hand och får ta med sig barnen, eller ska jag faktiskt säga nej? För jag tror att de kommer bli jobbigt igen med barnen när de träffas och sen vet man inte när nästa gång blir.

Är så extrem kluven, vill bara barna det bästa men jag vet inte vad de bästa är?

För barnen är det ju bra att de får träffa pappan och även farmor.
För dig är det bra att få avlastning. Så det låter väl som att det är bra att de får vara med farmor? Och träffar de pappa är det en bonus. 

Jag tror på att vara ärlig med sina barn så de vet att de kan lita på att man säger sanningen till dem. Ljuger man för barnen när det är små blir det svårt att börja tala sanning när de är äldre. Dessutom tar barn efter och om du undviker att prata om  saker som är svårt att prata om så kommer dina barn också göra det. Då lämnar du dem ensamma med sina svåra tankar. 

Säg att deras pappa inte klarar av att vara en bra pappa till dem nu men förhoppningsvis så kommer han bli bättre. Just nu klarar han bara av att tänka på sig själv men han vet att barnen har det bra eftersom de är med dig. Han har inte lämnat dem på gatan utan i trygga händer och det behöver dina barn få höra. Deras pappa vet att de har det bra med sin mamma men klarar inte av att vara där själv just nu. 

Även om det är jobbigt så måste ju barnen få prata om hur ledsna och besvikna de är. Du ska bara lyssna och varken förstärka eller förminska deras känslor men visa att du hör dem och att det är ok att vara arg och ledsen. När de frågar saker du inte kan svara på är det ok att säga att du inte vet och att du själv undrar samma sak. 

Tyvärr kommer det här kanske bli ett samtal ni kommer fortsätta ha under deras uppväxt och det är lättare att få till ett öppet samtal med små barn än med stora

Lång historia kort!
Har en 3åring och 4 åring som har en pappa som skiter i dem :(
Har funnits i deras liv till och från. Men så fort det blir skit mellan oss så struntar han även i barnen?.. Så jag har fått nog!! Men hur förklarar man för en 4 åring? 3åring han säger inte så mycket?
Har snart gått 2 månader sen han såg dem , 4 åringen säger väl egentligen mindre och mindre om honom.. Men ibland så kommer de saker ifrån den lilla munnen och jag vet inte vad jag ska säga mer. Har sagt denna tid att pappa jobbar..
Hur är man psykotisk med sin 4 åring?

Ledsen mamma

Jag tror på att vara ärlig med sina barn så de vet att de kan lita på att man säger sanningen till dem. Ljuger man för barnen när det är små blir det svårt att börja tala sanning när de är äldre. Dessutom tar barn efter och om du undviker att prata om  saker som är svårt att prata om så kommer dina barn också göra det. Då lämnar du dem ensamma med sina svåra tankar. 

Säg att deras pappa inte klarar av att vara en bra pappa till dem nu men förhoppningsvis så kommer han bli bättre. Just nu klarar han bara av att tänka på sig själv men han vet att barnen har det bra eftersom de är med dig. Han har inte lämnat dem på gatan utan i trygga händer och det behöver dina barn få höra. Deras pappa vet att de har det bra med sin mamma men klarar inte av att vara där själv just nu. 

Även om det är jobbigt så måste ju barnen få prata om hur ledsna och besvikna de är. Du ska bara lyssna och varken förstärka eller förminska deras känslor men visa att du hör dem och att det är ok att vara arg och ledsen. När de frågar saker du inte kan svara på är det ok att säga att du inte vet och att du själv undrar samma sak. 

Tyvärr kommer det här kanske bli ett samtal ni kommer fortsätta ha under deras uppväxt och det är lättare att få till ett öppet samtal med små barn än med stora

Kanske du skulle ta av dig offerkoftan o bjuda in till samtal på riktigt? Är din ilska viktigare än barnens mående? 

Tror ofta att män tänker att barnen har det bättre med sin mamma. Men dom saknar sina barn jättemycket samtidigt. Men då ni inte kan kommunicera så blir barnen drabbade i längden. Försök att växa upp istället o buda in till ett riktigt samtal innan du beslutar dig för att vara ilsken för livet på han. 

Han känner sig säkert osäker o vet inte hur han någonsin kan rädda situationen utan bollen ligger hos dig. O han har samtidigt låtit dig få ansvaret över de han älskar mest. 

Va inte en kall kvinna utan försök rädda det hela istället. O fungerar det inte efter ett djupt samtal i lugn o ro, ingen stress (självklart fixar du barnvakt inför träffen t om kanske över natten) så gjorde du ett schysst försök iallafall. 

Men du ska inte göra det enbart för att leka den goda, utan gör det om du kan vara genuin. O fall inte för andra bittra kvinnors kommentarer. Deras svaghet lyser igenom då de hånar o baktalar. Sanningen är att de redan har misslyckats med sin make. Så tänk för dig själv, vad vill du egentligen? Går det inte att reparera alls eller finns det en möjlighet bara du är modig nog att vara genuin o bjuda in till en träff o strax därpå låta han få träffa sina barn? 

Tror många män fastnar i tankarna att de måste jobba ihjäl sig så att de kan ge ungarna ett bra vuxet liv senare. Så innan du säger att han skiter i dom helt.. se till att du är säker på vad du säger. 

Nej jag har inga egna barn. Men haft en del vänner som gråtit o saknat sina barn o känt att de inte får träffa dom. 

Lycka till.