Fritidsaktiviteter

Sen så fattar jag inte varför det ska vara då allvarligt och märkvärdigt. En boll och en någorlunda platt yta räckte på min tid för att man skulle hålla igång! De som vill hålla på med föreningsidrott får väl göra med, men det behövs ju inte för att barnen ska röra på sig.

+1

Min son tränade inte heller i lagidrott, det var individuella idrotter. Men jag tyckte det var viktigt att det var organiserat, tex tennisträning två gånger i veckan. För någon spontanidrott hade aldrig blivit av, för h9n. Då hade det bara blivit ännu mer Counterstrike och liknande, inte dåligt i sig, men ger ju ingen träning för kroppen.

Nej, men jag tycker att det ska finnas möjligheter att träna för båda sorterna. Jag simmade som tonåring och skulle förmodligen ha haft de fysiska förutsättningarna för en elitsatsning, men började lite för sent, och det gjorde att det aldrig kunde bli någon elitsatsning för mig. Jag fick därför lov att sluta när jag hade gått igenom den högsta nivån som man fick gå, om man inte skulle göra en elitsatsning. Det fanns ingen möjlighet alls att vara kvar, och det ödet drabbade fler än mig och vissa tog väldigt illa upp.

På den simklubb där mina barn gick däremot, fanns det en allmän träningsgrupp där alla fick lov att vara med, som hade gått igenom nivåerna under eliten, och som inte fick/kunde/ville elitsatsa. De kunde alltså vara kvar i klubben som blivit en del av deras identitet, komma dit ett par gånger i veckan och simma och basta med sina kompisar och få fortsatt coaching, vara funktionärer på tävlingar om de ville det, gå på fester och andra klubbaktiviteter...

Sedan brukar detta avta ändå efter ett tag - d.v.s. de flesta som inte ska elitsatsa blir inte kvar i klubben så länge ändå, även om vissa faktiskt blir det långt upp i 20-åren. Men i vilket fall så slipper ungdomarna nu mötas av kalla handen som på min tid: "du är inte tillräckligt bra, så du är inte välkommen i den här klubben mer".

Ingen aning om hur det är med simning, men i ridklubben och orienteringsklubben där det arrangeras många tävlingar så ger det mycket viktiga inkomster till klubben som går rakt in i verksamheten. Det förutsätter ideellt arbete annars blir det ju inga pengar.

Sen är det långt ifrån alla som är intresserad av tävling. Det går utmärkt att träna utan att tävla. Där utmärker sig fotbollen där barnen ska tävla (spela match) varje helg. Men det kanske har med tränarnas attityd att göra och inte med sporten.

Ja, är det en sport som bygger på att det är två lag som spelar emot varandra, så kan det ju inte hjälpas att målet blir att vinna mot det andra laget... Men i t.ex. simning måste det ju inte vara så. Ungdomarna kan "tävla mot sig själva" - satsa på att bli bättre för sin egen skull. Men de måste inte tävla mot varandra, och man måste inte ha allmänna listor där alla kan se vilka resultat namngivna klubbmedlemmar har uppnått. (För dem som faktiskt elitsatsar är det förstås OK, deras resultat kommer alltid att vara offentliga.)

Jag spelade fotboll och matcherna och cuper var ju det man såg fram emot. Det spelar ju ingen roll om du så spelade på rasten på skolan så delade man upp lag och spelade för att vinna, det är ju poängen.

Att bara löpträna och öva finter är ju inte det roliga med fotboll direkt.

Ja, det ligger mycket i sportens natur. Samtidigt tycker jag inte man kan dra den kammen rakt över bara för att det är lagsporter, Sonen gick på basket en period och det var inte ens i närheten av den tävlingshets som det är i vår fotbollsklubb. Det skiljer antagligen mycket från klubb till klubb. Våra barn har också sysslat med orientering och konståkning, konståkningen har relativt nyligen börjat erbjuda avancerad träning för barn /tonåringar som ej önskar tävla. Det har alltså nätt och jämt varit accepterat att träna utan att tävla. I orientering har klubbarna olika inriktning, de som avancerar i resultat byter till de mer elitinriktade klubbarna.

Ja visst skiljer kulturen mellan klubbar åt, jag spelade i en landsbygdsklubb där A-laget låg i division 5. Det var inte mycket till hets och föräldrarna la sig inte i alls.

Barnen går på bland annat gymnastik här, föreningen har så länge jag vet erbjudit träningsgrupper och tävlingsgrupper. Vilket är bra då vi har en i varje inriktning. Annars är gympa väldigt hetsigt med stora krav och tidig utsållning om du tävlar.

Både basket och fotboll utser väl ingen vinnare längre förrän du blir 13? Barnen räknar väl mål ändå såklart men när jag spelade räknades allt. Vinnare av skytteligan, serien osv från tidiga år.

Det är bra att klubbarna erbjuder både och. Men vad menar du med det sista, att inte utse vinnare? Det är ett ständigt flöde i gruppen och chatten från ledarna att lag X vann och lag Y förlorade men kämpade väl och liknande kommentarer (vi har tre lag, barnen är 11 år). Sen läggs deras matcher i serierna direkt för hela säsongen, tror inte dom kan varken åka ur eller vinna en serie. Matchschemat bara följs.

Att man pratar om vinst/förlust/oavgjort betyder inte att det utses en vinnare. Däremot har barnen stenkoll på vilka som vann, hur många mål som gjordes etc och därför är det bara otroligt fånigt att man inte räknar vinst etc i ungdomsidrotten. Du får inte bort att barnen jämför sig med varandra, delar inte i bra/dålig etc bara för att man inte räknar mål etc.

Ja att ingen vinner matchen, serien osv. Att ledarna hetsar om det ändå är väl deras fel. Dom sätter ju ribban där. Vår yngsta dotter spelar fotboll och i hennes lag har dom bra tränare som håller det på en bra nivå tycker jag.

I basket kör man väl easy basket till 12, med enklare regler och inga poäng. 

Bra eller dåligt vete tusan men i just basket var det rätt tacksamt då "vårt" lag ofta blev utspelade och förlorade grovt om man räknat poäng. Men dom spelade på, tackade för matchen och sen var det inte så mycket mer med det. 

När jag spelade hade vi avslutning med en liten bankett där vinnare av skytteligan fick pris, man fick en folder med all statistik hur många mål alla gjort, gula/röda kort. Och massa annat. Jag har inga dåliga minnen av det men jag var rätt bra och gjorde alltid rätt mycket mål. Hur det var att inte vara med i statistiken har jag ingen koll på..

Döttrarnas fritidsintressen har varit ridning, simhopp, cirkus, dans och teater.

Ridskolan är beroende av aktiva föräldrar som hjälper till med allt från att fixa hagarna till att vara funktionär på klubbtävlingar, t.o.m hjälpa de barn som inte har med sina föräldrar att göra iordning hästen inför lektion ibland. Jag är själv hästintresserad så självklart vill jag vara med i stallet, det var ett gemensamt intresse vi gjorde tillsammans.

Cirkusen och teatern kunde be oss föräldrar om hjälp med småsaker, men simhoppet och dansen cyklade dottern själv till och vi föräldrar betalade bara avgiften och kom och tittade någon gång.

Nej, ingen vinner serierna. Det finns väl en bra tanke bakom. Men på lagnivå styrs det av tränarna, är själv måttligt imponerad av vår huvudtränare, absolut duktig i sporten, men han hackar på barnen när det går dåligt och det är mycket tävlingshets om att vinna. Detta kommer givetvis uppifrån klubbens ledning där vår huvudtränare har en ledande position i styrelsen.

Det finns mycket bra med klubben också men just tävlingsdrillandet gillar jag inte.

Vi har inget sådant från ledarna i gruppen men trots det så går diskussionerna bland barnen.

Efter matcher ställs tre frågor:
Har du haft kul?
Har du varit en bra lagkompis?
Har du gjort ditt bästa?

Samt ibland extrakommentaren:
Nämn en bra sak med dagens matchspel.

Men ungarna har ändå stenkoll på mål, vinster etc och vissa är sjukt dåliga förlorare som ska hacka på alla andra för att det inte gått bra och det sätter våra ledare stopp för.

Trist att dina barn har en sådan ledare som tar bort glädjen hos barnen med sitt beteende. 

Ja det är lite trist, men som tur är så har vi tre ledare och dom andra fungerar lite som motvikt. Men ja. Det har varit diskussioner föräldrar emellan och vid något tillfälle har situationer faktiskt lyfts vidare uppåt med frågan om klubben verkligen tycker det är OK? Något påverkar vi säkert, men samtidigt är det svårt då denna ledare är tongivande i klubben.