Leva separata liv som gifta

Nog blir man beklämd när man läser om TS syn på resor som ett sätt att "bränna pengar på onödigheter.".Detta liv har vi fått som en gåva och att uppleva det som bjuds oss, konst, litteratur, främmande kulturer ser jag som att inte fatta den varma hand som sträckts ut mot oss.                                                                                                                                                                      Att inte ha sett solen gå ner över Manhattan från Empire State Building, högst upp, att inte vandrat runt på Louvren och inte ha stått framför Picassos Guernica eller att ha stått som "groundling" vid Themsen på Shakespeares egen teater ser jag som en stor förlust. Shakespeare blev för övrigt tema i mina kandidatuppsatser.                                                                                                                                                                        40 länder har jag besökt, suttit i Hemingways stol på Raffles och besökt operor och museer runt om i världen. ingen resa har varit ointressant,  bott utomlands, flerspråkig. Vissa resor har varit ett uppvaknande, forna östblocket gav politisk insikt som inte nyhetsmedier kunde skänka och Indien var en skakande upplevelse.                                                                                                                                                                        Jag skriver detta i en förhoppning om att "skaka om" TS lite och få henne att reflektera över detta korta liv som vi fått alldeles till skänks. Läser du och din moster böcker åtminstone? Mostern är ju inte förlamad eller svårt sjuk,  jag önskar verkligen att hon skulle få uppleva åtminstone en resa på ålderns höst, varför inte en kryssning i Medelhavet?                                                                                                                                                              Hela min umgängeskrets, vi är alla 70÷, lever enligt dessa principer. Vi är alla friska och oerhört nyfikna, går gärna på krogen och ordnar goda middagar och reser så mycket vi hinner. Kan nyfikenheten och hälsan ha ett samband? Det tror jag faktiskt.

TS, inläggen är riktade till dig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg borde du ta med mostern på en resa, låta henne uppleva något i sitt liv innan det är för sent.                                                                                                            Risken finns alltid att någon börjar intressera henne för upplevelser, kanske i pensionärsföreningen eller i något annat sammanhang där hon träffar äldre.                                                                                                                              Det här synsättet, att äldre ska lämna över allt till släktingar, har jag stött på under de första av mina år i bank, vi yngre blev alltid uppbragta över denna girighet. Det är ju mosterns pengar och hon borde leva upp dem, vartenda öre. Jag har oerhört svårt att dela TS inställning här, hon räknar kallt med att få ärva. Det är enligt mitt förmenande girigt. Jag skriver detta för att TS ska förstå hur många av oss ser på detta. Äldre ska njuta av sina pengar så länge hälsan står dem bi. Endast om man har förvärvat ett företag eller ett större gods kan man ha ett ansvar; att överlämna till nästa generation. Köper mostern åtminstone snygga kläder eller är det onödigt? Tandimplantat om tänderna börjar bli dåliga? 

TS, inläggen är riktade till dig. Som jag skrev i ett tidigare inlägg borde du ta med mostern på en resa, låta henne uppleva något i sitt liv innan det är för sent.                                                                                                            Risken finns alltid att någon börjar intressera henne för upplevelser, kanske i pensionärsföreningen eller i något annat sammanhang där hon träffar äldre.                                                                                                                              Det här synsättet, att äldre ska lämna över allt till släktingar, har jag stött på under de första av mina år i bank, vi yngre blev alltid uppbragta över denna girighet. Det är ju mosterns pengar och hon borde leva upp dem, vartenda öre. Jag har oerhört svårt att dela TS inställning här, hon räknar kallt med att få ärva. Det är enligt mitt förmenande girigt. Jag skriver detta för att TS ska förstå hur många av oss ser på detta. Äldre ska njuta av sina pengar så länge hälsan står dem bi. Endast om man har förvärvat ett företag eller ett större gods kan man ha ett ansvar; att överlämna till nästa generation. Köper mostern åtminstone snygga kläder eller är det onödigt? Tandimplantat om tänderna börjar bli dåliga? 

Lite nyfiken TS på hur det gick o hur du valde att göra. Känner igen mig i dina funderingar o står själv inför liknande dilemma nu. 

Lite nyfiken TS på hur det gick o hur du valde att göra. Känner igen mig i dina funderingar o står själv inför liknande dilemma nu.