Skolans ansvar för hemmasittare?

Uppdatering! Jag fick tag på rektorn och hade ett långt samtal med henne, mitt barn var med på delar av samtalet på högtalartelefon. Det visade sig att hon inte alls fått en rättvisande bild av barnets frånvaro och hon lät mellan raderna inte så nöjd över mentorns hantering. Vi ?

Föräldrar får faktiskt lov att ta hand om sin egen avkomma. Må ha barn idag är så känsliga och klarar inga motgångar alls. 

Men vad gott att höra! Den där mentorn lär få höra några sanningens ord, får vi hoppas. Stort lycka till! 

Kraven som vi i samhället ställer på skolor och enskilda 
lärare idag är oerhörda. Skolan kan inte lösa allt som är fel med psykisk ohälsa , stress och kriminalitet hos unga, säger jag , som inte ens är lärare. 

Men vad menar du är mitt ansvar? Jag lägger massor av tid på att försöka ta reda på vad de gör i skolan i de olika ämnena och hjälper mitt barn att plugga. Men det är långt ifrån alla lärare som delar tydlig information och uppgifter på classroom och hur jag ska stötta barnet i t.ex. träsdlöjd utan tillgång till en slöjdsal begriper jag inte.

Jag sköter också så klart alla kontakter med vården för att försöka gå till botten med varför barnet inte vill gå men där är det ju skolan som har bäst insikt i hur förhållandena är där. Barnet mår inte dåligt hemma, jag kan inte hemma göra så att barnet sluta vantrivas i skolan.

Det är inte så att jag lämpar över allt på skolan men något måste ju även ligga på deras bord.

Hur gör man då om man har en 14-15-åring som gråter av ångest när man kommer utanför dörren? 

När man som förälder också har ett jobb att sköta för att betala räkningar och sätta mat på bordet?

Och när BÅDE vården och socialen säger att det är OK att sätta måendet först, fokusera på att barnet ska må bra, skolan kan vi ta sen.

Ja då får man väl följa de råden då och sätta barnets mående först och pausa skolan. Men inte kan man då samtidigt sitta och vara sur på skolan för att de inte lyckas med något som inte heller föräldrarna eller vården lyckats med?

Man kan ju fundera på vad som är hönan och vad som är ägget. Att skolsystemet inte är hållbar för många elever är ju knappast elevernas eller föräldrarnas fel. 

Och du tycker att ditt exempel med en lite allmänt skoltrött tjej som tar sig i kragen när pappa är pinsam känns som en relevant jämförelse med mitt barn som nyligen tillfrisknat efter en svår sjukdom och får ångest så hen kräks av tanken att gå till skolan?

Jag vet vad jag kan göra och tro mig, jag gör allt det och lite till. Frågan jag ställde är vad skolan är skyldig att göra för jag vägrar köpa att allt ansvar ligger på mig när det är skolmiljön som gör mitt barn sjukt.

Men det är knappast lärarnas heller. Lärarna kan inte dra lasset i att få till en ändring, vi föräldrar måste engagera oss och trycka på politikerna för det är faktiskt där vi kan få till en ändring. 
Rektorn får sparkrav, lärarna ska individualanpassa undervisningen fast de ska samtidigt ge tid till alla elever och hinna med att dokumentera rätta osv, och vi föräldrar bara gillar läget...

Skolans ansvar för hemmasittare?

Mitt barn har haft väldigt mycket frånvaro denna termin. Först berodde det på fysisk sjukdom men nu verkar det ha övergått till psykiska problem (säkert kopplat till sjukdomen). Jag har haft regelbunden kontakt med skolan för att förklara läget och jag upplever att de är förstående men de kommer inte själva med förslag på åtgärder. Jag börjar känna mig handfallen och det tär på mig att både försöka hjälpa barnet att hänga med i skolan och samtidigt heltidsarbeta. 

Jag skulle önska mer engagemang från skolan. Både vad gäller pedagogiskt stöd och även kanske kontakt med kurator eller liknande för att kunna reda ut varför det just nu är omöjligt för barnet att ta sig till skolan utan kraftig ångest, huvudvärk, illamående etc.

Vad kan jag kräva av skolan i ett sånt här läge? Barnet går i högstadiet.

min dotter låg efter i klass 6 så när hon började 7an så var hon tvungen att hänga med i den vanliga farten plus ta igen det hon låg efter med. vilket resulterade till hon fick stress symtomer. Hon var hemma mycket och jag hade ständig kontakt med skolan. Detta var skolan fel, men ändå så skickade dom oss till socialtjänsten. det kommer säkert hända med dig också