Anonym (ålder) skrev 2025-05-02 13:39:32 följande:
Hur gammal är du TS? Om du är under 25 vill jag tipsa om denna chatt:
killar.se/
Läs gärna här, väldigt bra förening för män som driver positivt påverkansarbete:
mfj.se/
De har en sida med länkar där du kan se om det finns någon stödlinje eller så som passar dig:
mfj.se/bli-medlem1/engagera-dig/har-kan-du-soka-stod
Som mamma till ung vuxen man har jag sett hur hela skolgången påverkat honom och andra killar att bli osäkra i sin sexualitet och gett dem en inneboende oro att göra fel och en tro att sex enbart ska vara på tjejens villkor. All undervisning om detta handlar om att stärka kvinnor och hbtq-personer men det man glömmer är att de som lämnas utanför - vanliga killar - liksom blir mindre värda när det gäller frågor om sexualitet.
Det handlar enbart om att män kan utsätta andra och att de måste försäkra sig om samtycke etc. Det handlar om att kvinnor varit utnyttjade och orättvist behandlade och många lärare fortsätter att föra fram den tesen att det är så än idag. Inte så roligt för en ung kille att höra att man är en blivande förtryckare som inte är värd sin eventuella framgång senare i livet. Alla killar är verkligen inte sådana. Det handlar aldrig om den starka, positiva, manliga kraften som faktiskt har potential att åstadkomma massor av positiva saker.
Det är min erfarenhet som mamma till son som gått i hbtq-certifierad skola. Vill inte rekommendera någon en sådan skola faktiskt. Det var så sexfixerat på högstadiet. Redan i åk 8 trodde han att en man bör försöka få prostataorgasm hellre än på annat sätt och han tyckte inte verkade roligt att hålla på med rumpan och var ledsen över det och kände sig onormal. Det var en sådan galen sexundervisning alltså.
"
Inte så roligt för en ung kille att höra att man är en blivande förtryckare som inte är värd sin eventuella framgång senare i livet."
det är nog inte det, så finns det inte någon stödgrupp som inte är genuscertifierad, en sån där som inte fokuserar så mycket på det pseudovetenskapliga one size fits all toxisk maskulinitet?
"
Det handlar enbart om att män kan utsätta andra och att de måste försäkra sig om samtycke etc."
Kolla klippet och läs det jag citerat
2:30
Om mäns pro- och
antifeministiska engagemang
Pedagogiska institutionen
Umeå centrum för genusstudier, Genusforskarskolan
Umeå 2021
Viljan att förbättra mäns liv
När profeministiska män talar om att förbättra mäns liv vill de samtidigt klargöra att de inte tycker synd om män som grupp. När de jämför kvinnors villkor med mäns tvekar de inte över att män har många fördelar. Det finns en rädsla bland männen att fokus på områden där män har nackdelar döljer de större problem de menar att kvinnor har. Profeminister menar också att fokus på mäns problem kamouflerar att män i stor utsträckning är de som skapar problem i kvinnors liv. Söderlund (2015)
[...]
Jag förlorar kanske makt genom att vara feminist ? jag kan tänka mig ändå att när det är en patriarkal värld som sätter agendan, att då bryta mot den, det kostar? jag förlorar säkerligen en massa kompisar. Hade jag inte alls tänkt i feministiska banor hade jag kanske haft jättemånga vänner och spelat hockey och varit jävligt nöjd med livet och kollat porrfilmer och så. ? Om jag ändrar mitt beteende och blir en mansgris som alla andra så kanske jag skulle bli mer nöjd med mitt liv. (Intervju)
Mannens utsaga är aningen raljerande, men inrymmer ett underliggande synsätt om att livet på vissa sätt blir besvärligare för profeministiska män. Det antas till exempel vara svårare att njuta av hockey och porrfilm, vilka anses vara problematiska företeelser. Den typiske mannen antas vara omedveten om att det föreligger en patriarkal genusordning som gynnar honom. Hans okunskap anses utgöra en slags välsignelse, som den profeministiske mannen går miste om.
[...]
Profeministiska män uppfattar ofta att den feministiska kritiken av en destruktiv manlighet knyter an till erfarenheter de gjort tidigare. Männen vittnar om hur de vantrivts i manliga sammanhang och inte kunnat leva upp till de förväntningar som där finns på män. Det profeminister upplever som feminismens manskritik kopplas samman med plågsamheten i att försöka leva upp till kraven som ställs på den som vill framstå som manlig. Mannen jag intervjuade menar att det var lättare att ta till sig den feministiska kritiken i och med att han inte trivdes med att försöka vara en konventionell man:
[...]
Han identifierar sig själv med det kollektiva manliga kvinnoförtrycket, och upplever att det tagit plats i hans kropp, tankar och beteenden. Trots att han inte vill våldföra sig på den ensamma kvinnan som korsar gatan märker han att hon reagerar som om så vore fallet. Han menar att enda sättet för män att vara en del av en feministisk lösning är genom att sluta vara män. Enligt Pettersson måste män inse att det är dags att överge sina manliga förtryckarkroppar
Jag minns bloggarna av kvinnor som envist hävdade att män inte kan vara feminister. Som hävdade att det enda sättet för en man att vara feminist är att sluta vara man, att överge sin mansroll och vägra identifiera sig som man. Jag inser att de har rätt. Jag inser att varje kvinna som har exkluderat, ignorerat eller fruktat mig på grund av mitt kön har haft rätt. Jag minns bloggen som skrev att världen förändras med ditt exempel, inte dina åsikter. Trots att jag i ord förkastar patriarkatet förblir jag en del av problemet så länge min kropp är förtryckarens kropp. Jag måste förändras. Det bästa sättet för mig att hjälpa de förtryckta är att bli någon annan än den jag är. Jag är övertygad om att detta är (den vita, heterosexuella) mannens viktigaste feministiska uppvaknande. (Pettersson 2014)
[....]
Ur den profeministiska viljan att radikalt förändra sin maskulinitet väcks frågan om hur denna förändring ska gå till. Många profeminister vet inte hur de ska omvandla de feministiska diskussionerna och förvärvade genusteorierna till ett mindre sexistiskt beteende. Profeministiska män beskriver ofta hur de utvecklat verbal skicklighet genom alla diskussioner och samtal om feministiska frågor som de deltagit i. De upplever sig behärska förmågan att med hjälp av ord och teorier begrunda samhället och sig själva ur ett feministiskt perspektiv, men osäkerheten blir större när det gäller praktiska frågor:
Reflektera ? det kan jag ju göra tills jag somnar nästan, kring de här frågorna, men sen vet jag inte riktigt alltid om jag i min praktik bidrar till mer jämställdhet eller mer ojämställdhet. Det tycker jag varierar så mycket. Det är det som är lite synd. För jag tycker att i någon slags feministisk diskurs och diskussion är det som premieras om man kan svara bra, säga rätt eller kunna förhålla sig till alla olika saker som sägs. Det är det som träningen handlar om.
Den handlar ju mindre om ?okej, hur ska vi leva då liksom?? Den frågan dyker ju mer sällan upp tycker jag. Det tycker jag är något sorgligt för man skulle ju önska att praktikerna förändrades snabbare och mer. För det kanske mer är problemet än talet, men de hänger ju så klart ihop också. (Intervju)
Tal och handling hänger visserligen ihop då även den som talar eller skriver gör något, men det finns en frustration hos profeminister över att det många gånger är svårt att ta sig bortom orden. De efterfrågar enklare sätt att gå från att säga att en vill sluta vara del av kvinnoförtrycket till att faktiskt inte längre vara det.
Profeminister beskriver hur det kan vara svårt att inse att kvinnoförtrycket har något med en själv att göra. De redogör för en process där de börjat säga att de är feminister och att de tycker att jämställdhet är bra, men att orden inte haft effekt på hur de agerade. ?Det blir ingen jämställdhet bara för att man slår sig för bröstet och säger ?jag är feminist?? säger en av männen jag intervjuat och menar att den värdefulla förändringen ligger i att ändra sina beteenden.
umu.diva-portal.org/smash/record.jsf&pid=diva2%3A1538406&dswid=9219
Sojamännen är framtiden
Sojapojken är den patriarkala mansrollens antites. Han är inte aggressiv, han är ofta feminist, han är dessutom ointresserad av traditionellt manligt kodade fritidssysslor.
[...]
Patriarkatets giftiga machomaskulinitet har inte gett oss så mycket mer än skjutningar, pojkar som underpresterar i skolan, en könsuppdelad arbetsmarknad, män som diskriminerar kvinnor och slår. Den har också gett oss ledare som Donald Trump och rörelser som Incel, det vill säga kvinnohatande män som lever i vad de själva kallar för ofrivilligt celibat.
[...]
Klart är att den giftiga maskulinitet som per automatik bland annat innebär ett förtryck av kvinnor och en glorifiering av aggressivitet inte har någon framtid. Vi har över huvud taget inte råd med en mansroll som fyller fängelser, skapar fysiskt och psykiskt lidande och dessutom håller nere kvinnors förvärvsgrad och löneutveckling.
www.aftonbladet.se/ledare/a/Vbmk5W/sojamannen-ar-framtiden
