Dottern har inte velat träffa mig

Fast ni har ju inga veckor i grunden, utan mamman hela boendet. Eller vad menar du?

Alltså säger du nej till att umgås med din dotter mer. Det är ju en jättetydlig svar på
när du säger att du inte vet ?vad mer du kan göra?: säg ja till umgänget du får chansen till.

Att säga att dottern inte är välkommen till sitt (ena) hem för att du bestämt andra veckor är åtminstone inte att jobba på att förbättra relationen. 

Du kan väl ha henne trots att du jobbar? Hon kan väl vara hemma själv på dagarna som alla andra 12-åringar?

Jag skulle ju aldrig någonsin stänga dörren för mitt barn oavsett vad, så hos mig är mitt barn alltid välkommet. 

Du kanske resonerar annorlunda. 

Som jag skrev till någon annan; dottern klarar inte av att vara ensam. 

Och jag svarar till alla andra kommentarer; självklart får hon komma när hon vill!!! Är hennes hem också, har inte med det att göra. 

Så svårt att uttrycka alla detaljer i text tyvärr. 

Hur såg själva skilsmässan ut? och tiden innan? Och hur gick diskussionen mellan dig och ditt ex gällande er dotter då (för nästan 3 år sedan)..? Var ni överens om boendefrågan, umgänge etc..? eller "blev det bara så"?

Hur snabbt gick du in i en ny relation, och samborelation? Var det kanske även en anledning till skilsmässan..? 

Rent juridiskt så har ju du "vattnats" ner till en umgängesförälder och mamman är boendeförälder. Jag har själv varit i den sitsen och det kan vara tufft, för man saknar sina barn (nu var mina förvisso avsevärt äldre än dina). Nu skildes dock vi utan skrik och bråk och en massa tjafs då och därefter.

Men jag tycker att du bör lägga mer fokus på din dotter (!) och mindre fokus på ditt ex (!). Hon må vara bipolär i din ögon (kanske har hon en diagnos!?) men det är skitsamma... Lägg ingen energi på att ständigt gå i polemik med ditt ex (!). 

Lägg energin på din dotter och er relation istället! Ta chansen, och, helt ärligt ta varje chans som erbjuds (!).

Hon är 13 bast, och all respekt (för er som kallar henne "liten"). Hon är tonåring och du och din dotter borde kunna ha er "egna" relation, och även era egna kontaktytor (telefon, sms, snap) där ni kan prata (direkt) med varandra utan att mamman hela tiden skall lägga sig i och (dina ord!) diktera regler, tider, vad som skall gälla i ditt hem etc.

Kom överens med din dotter istället. Vad passar henne? vad funkar för henne? vad funkar för dig? Kompromissa för din dotters skull, inte för ditt ex (!)... det tror jag är tanken du måste bära med dig, hela tiden.

Ni har varit skilda i nästan 3 år... släpp taget om ditt ex nu, känslomässigt, en gång för alla. Hon är mor till din dotter, varken mer eller mindre. Ditt fokus ska vara ditt barn, och er relation.

Till att börja med så struntar jag absolut inte i min dotter!! Men verkar vara svårt att få fram alla detaljer i text här?

Jag umgås mer än gärna med min dotter, herregud va folk tror att jag är ett monster. Hon är mitt allt, och som jag skrivit tidigare har jag försökt på alla sätt senaste två åren att få våran relation bättre. 

Just nu är situationen att vi vet inte hur vi ska göra i sommar. Dottern har inte sovit hos mig på 1,5 år, och efter skolavslutningen så jobbar båda hennes föräldrar, varav den ena hela sommaren. Dottern vill inte vara själv. Mamman ringer mig när det är nåt bekymmer och behöver  hjälp så fort det gagnar henne, och jag ställer upp! Nu blev det så återigen med semestern; hon måste jobba hela sommaren, och jag och min sambo har redan planerat saker, trots att jag sedan tidigare frågat exet om just detta. Och när jag nu försöker få fram varannan vecka från nu och under sommaren så blir jag plötsligt The Bad Guy. Hänger inte med riktigt. 

Mycket halvelaka kommentarer här när man bara frågar om tips och hjälp, tyvärr. 

Låt dottern bo hemma hos er i sommar. Hon får själv välja, antingen 24 timmar hos er eller så får hon bo hos mamman

Fixa någon aktivitet till henne så hon inte är syslolös när ni jobbar.  

Separationen gick bra. Första tiden direkt efter funkade boendet bra varannan vecka. Men bara nån månad, sen blev det mer och mer sällan tyvärr, dottern ville inte. 

Min nuvarande relation inleddes i samband med separationen, absolut. Och detta har jag i efterhand tänkt mycket på, var självklart inte optimalt. Dottern har hela tiden sagt att hon tyvker om min sambo väldigt mycket, oberoende av vad jag sagt osv. 

Exet har diagnosen bipolär. Och lite annat därtill. Tyvärr har vi väldigt olika syn på uppfostran gällande dottern. Och återigen; exet har försökt lägga sig i hur jag ska bete mig och uppfostra våran dotter. 

Där säger du nåt också, ang kontakt. Exet har också sagt att det är bättre jag har kontakt med dottern via henne, så hon vet vad som pågår. Inte alls ok heller enligt mig. Jag vill ha kontakt med dottern, thats it! 

Gällande känslor för exet, dom är garanterat borta :) Dock har vi en fantastisk dotter tillsammans. Men tyvärr väldigt olika åsikter hur vi ska lösa saker och ting. 

Varannan vecka kan jag tycka är rimligt. Elakt att gå ifrån 100 % hos mamman till 100% hos mig?.
eller hörde jag ironi?

Gå mamman med på vv så varför inte

Tycker jag också känns rimligt. 

Kör på det 

Men vad är det då du överväger att säga nej till?

Bara för att förtydliga, tror du missförstod mig. Förstår helt och fullt att du inte har den typen av känslor kvar för ditt ex.

Det jag menar är dock att du helt och hållet "känslomässigt" bör släppa taget om ditt ex... inte känna "någonting"... helt enkelt... tycker du att ditt ex är "knäpp" och "rabiat" låt det vara så då... fokus på din dotter! och Er relation.

Vidhåller att jag tycker att det är självklart att du skall kunna ha en direkt kommunikation med din nästan 13-åriga dotter. Inte att den måste "passera" via ditt ex. Sen är det givetvis viktigt att det som eventuellt bestäms mellan dig och din dotter "synkas" med hennes mamma, då hon är boendeförälder... eller iaf har kommit att bli det... mest så att det i en förlängning kan bli lite mer lugn och ro... inte minst för er fantastiska dotter! 

Alltså du låter som en tydlig pappa som struntar i ditt barn så fort han får en ny flickvän.
Du är säkert anledningen till att hon inte vill ha dig men som typiskt man inte har självinsikt!
Du får en möjlighet att få spendera tid med ditt barn i sommar men nej ? Det passar ju inte pappsen, han och hans flickvän ska ju ha semester utan störiga barn ellerhur? 
Du vill inte heller ställa upp för mamman? Du ställer upp för ditt barn.
Du verkar vara en sån man som sätter dina barn som nr 2 och tror att du ska ha dom när det passar dig.
Om du vill ha bra kontakt med ditt barn så är lösningen enkel.
Sluta vara OMANLIG och bli en man som tar ansvar.
Visa ditt barn att den är nummer 1 och att du inte är en hobby pappa.
och sist visa ditt barn nu när du får chansen att vara med henne i fyra veckor att du kommer göra allt för att ni ska ha en fin semester tillsammans och reparera relationen.
så JÄVLA trött på sånna oansvariga män som dig som bara skyller på sitt ex och barn för att dom själva är kassa farsor.
Om inte du reparerar relationen kan Du inte grina sen för att hon inte vill ha med dig att göra.

Jag gick igenom hela tråden och allt du har skrivit!
Jag där var det klart.
Anledningen till att ditt barn inte vill ha dig är DU.
Du vill ha din dotter hos dig så länge hon inte stör dina fina semesterplaner med flickvännen.
Hur kan du kalla dig pappa om ens kalla dig man om du kan tänka dig låta din dotter ruttna hemma hos mamma som måste jobba medans du lever semester livet med din flickvän? Du har gjort planer till sommar när dottern inte ska vara hos er men vad har du gjort för planer när tanken var att dottern ska vara hos dig?
Du säger att ni har regler hemma som dottern ska följa, är du säker på att era regler är rimliga?
Du skriver hela tiden om att du inte ska utnyttjas av ditt ex och inte styrd av ditt ex men vet du vad jag läser mellan raderna?
En typisk man utan manlighet styrs av en ny flickväns åsikter och begär och låtsas som att han är den som sätter ner foten.
En typisk pappa som inte förstår att han är anledningen att hans barn hatar honom.
Jag läser konstant när bonusmammamor som skriver fruktansvärda saker som sin partners barn och alltid tänkt hur tänker din om det? Låter han dig bara frysa ut hans barn?  Hur har vårt samhälle uppfostrat så omanliga och bottenskrap till män?
Du kommer säkert också tycka synd om dig själv senare i livet när du bort på ett äldreboende som ingen besöker och aldrig får se dina barnbarn och tom då kommer du fortsätta skylla på ditt ex och din dotter..

En sak ska du veta du är ingen man, en man tar ansvar för sin familj. 
Han låter inte sina barn sitta hemma i ett varmt hem i ensamhet medans han lever loppan med kvinnor utan han ändrar om sina planer och ser till att hans barn får ha det bra.....

Men gud vilket guld tillfälle för dig att återförenas med dottern! 

Se det så istället. Mamman verkar inte frisk och så kommer det vara. Fokusera istället på dottern. 
Se det som ett perfekt tillfälle att jobba på er relation. Med tiden kanske hon kommer trivas och kommer då vilja stanna hos er? 
Gör roliga saker, inkludera henne, ta med henne på utflykter och gör henne en del av er familj. 
Inget kommer förändras på en dag, men sakta kan en fin relation byggas upp och hon kanske kan känna en trygghet även hos er. 

För tänk såhär, hon har aldrig sovit hos er. Hon känner sig trygg hos mamman. Att jobba på sånt tar tid. Man måste umgås och ta sig tiden. 
Det här är ett riktigt guld tillfälle att investera i för framtiden!