Sonen ska vara där
Jag är särbo (distans) och vi har inte kunnat träffas på länge. Saker är komplicerade och vi behöver kunna prata ut i lugn och ro. Jag kan bara vara där runt ett dygn innan jag måste åka hem och nu fick jag veta att hans son ska vara där, "för att han saknat mig"... och visst, det är väl fint att höra, men det känns så felprioriterat när vi inte ens vet var vi står. Jag sa att jag kan komma senare i veckan då, så vi får mer ensamtid, men han sa att "det får vi ändå" och ville inte att jag bokar om...
Vad är era tankar på det här? Han lät upprörd över att jag inte prioriterade att träffa hans son, men så fel tänker jag väl inte?