-
Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!
Hej alla rädda och alla ni som faktiskt trivdes med att föda barn!!
Jag är sååå urbota trött på alla dessa trådar med negativt innehåll, folk verkar älska att skryta om hur ont man hade när man födde barn, om hur mycket bedövning man fick, hur mycket man sprack och så vidare.
Varför gillar kvinnor att skrämma upp varandra?
Det första jag fick höra på jobbet när jag berättade att jag var gravid var : "Ja du, passa på att njuta, för snart kommer förlossningen och den är ingen lek minsann!!" samt "Har du tänkt på hur du skall klara av att föda barnet? Vet du hur ont det kommer att göra?" Etc etc....
Är du också trött på sådant???
Elaka kvinnor ombedes att hänga ngn annanstans, här inne kan vi som gillar att föda barn och vi som har positiva (även om det självklart kanske gjorde ont eller så!) upplevelser dela med sig av dessa!!
Jag börjar med att klicka in länken till min förlossningsberättelse:
http://www.familjeliv.se/Bloggar-3-52/b66757.html
Självklart gör det ont att föda barn, men herre gud, det är det bästa som finns!!! Jag älskar att föda barn och längtar efter den dagen då jag får göra det igen!! Med eller utan bedövning, det märker vi.
TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-01-24 15:20
Ni som är gravida nu, vare sig ni nyss fått det efterlängtade (eller överraskande!) plusset på stickan eller snart är i mål: Glöm inte bort att hur själva förlossningen än kommer att gå, hur lätt eller svår den kommer att vara, hur mycket olika smärtstillande metoder ni kommer att testa eller inte testa: det kommer en stund då alla (ja, okej, inte ni som snittas, men använd fantasin så kanske man får ihop det ändå) då barnmorskan säger något i stil med: Krysta en gång till, så är huvudet ute! Som födande kvinna får man få superkrafter och tar i lite till, trots att man egentligen kanske inte orkar, så svider det till och sedan gör det inte ont mer. Istället känner man hur hela bebisens kropp fullständigt glider ur en, ofta med en ploppande känsla. Kanske kan man redan nu höra de första skriken, kanske den lilla prins/prinsessa inte ger ifrån sig ljud förrän den vaknat till lite, men en sak är säker: Man smälter när man för första gången får se sitt knyte! När barnmorskan slänger upp den lill* på magen eller bröstet och både mamma och pappa fullkomligt strålar av lycka.
Är det inte värt lite smärta? Är det inte värt några sömnlösa nätter (om man har uttdragna värkar som jag hade) och total näringsbrist för att man inte orkat äta under den tiden..?
Det är inte en lögn när mammor säger att man glömmer all smärta så fort bebis kommit upp på magen/bröstet. Det är verkligen så! -
Svar på tråden Här finns det POSITIVA förlossningsberättelser för er som är rädda för att föda barn!!!
-
-
-
-
Hade en på pappret lång förlossning (ca två dygn från första värken) men det kändes inte så och jag upplever den som positiv.
Ja, det gjorde väldigt ont men inte alls så jag ville dö eller ens be om epidural, som jag varit emot hela graviditeten. Min man var ett stort stöd och hjälpte mig att fokusera, andas och tänka på annat. Körde lustgas mellan 5-10 cm och under krystvärkarna och det tog ju inte bort smärtan men var nåt att pilla med. Sprack lite så jag fick sy nåt stygn men det har jag inte haft något besvär med efteråt.
Några timmar efter gick jag omkring som vanligt, skrattade och var hur pigg som helst. Jag fascinerades av att vara så "normal" trots att jag precis fött barn
Så även om förlossning blir utdragen kan den vara positiv! -
-
Denna tråd läggs DIREKT under Favoriter!
Är i v.36 och såklart lite lätt nervös över förlossningen men efter att ha läst några sidor i denna tråden känns det inte lika skrämmande!
Tusen tack för alla underbara berättelser och TACK TS för ditt initiativ till att starta denna tråden! :)
Hoppas fler hittar hit och att man kanske själv får skriva här om nån månad. -
-
-
-
Mina värkar började 03.00 på natten den 17e Juli 2007. Kl 08:22 föddes min dotter. Det gick jätte fort och det är jag glad för, jag var lika orolig som ni innan. Det gjorde ont ja, men faktiskt inte så ont som jag hade förväntat mig. Efteråt var jag direkt pigg upp och gick och duschade och de frågade mig flera gånger om jag inte ville åka med rullstolen, -"nej jag kan gå själv"
