I en annan tråd här i forumet började det diskuteras om att adopterade är invandrare. Det stämmer ju, vi är inte födda i Sverige (om man inte adopterats inom Sverige förstås) och invandrat hit.
Har ni upplevt mycket rasism, många invandrare har ju tyvärr råkat ut för det.
Idag blev jag rasande på min svärfar....Vi ska köpa ny bil och när vi var hos bilhandlaren så sade jag om vi skulle åka till ytterligare en bilhandlare som jag läst om på nätet. Och jag sade ett firmanamn och då står min svärfar med vår son (adopterad) och säger till mig att nä, dit åker han inte för den jugoslavjäveln är en idiot! Eller juggojäveln sade han flera gånger....Jag blev rasande! Jag gick fram,slet tag i sonen och snäste åt svärfar att så säger du inte när min son är i närheten! Du får gärna tycka att han som säljer de bilarna i den firman inte är ärlig eller bra att ha att göra med men du använder inte sådana uttryck, varken inför mig eller min man(vi är båda adopterade) men framförallt inte inför vår son! Gör du det en gång till så får du inte träffa sonen mer! Det är inte första gången han säger så om invandrare. Han älskar sitt barnbarn så det är inte klokt men han pratar gärna om invandrare på ett förnedrande sätt och han säger att jag menar ju inte er men som om det spelar någon roll?!
Jag läste nyligen en bok som hette "Svenska latinas : ras, klass och kön i svenskhetens geografi", författare är Catrin Lundström. En av de grupper hon studerat var unga tjejer som var adopterade från Latinamerika, och flera av dem kände just att de ibland blev uppfattade som ett mellanting, även om de själva kände sig svenska.
Som jag nämnde i en tidigare tråd på samma ämne, är jag själv inte adopterad utan har en svensk och en invandrad förälder. Folk tror ofta att jag är adopterad och det tycks bero på klasstänkandet. Senast häromveckan var det en personal på öppna förskolan som frågade om jag var adopterad, och det hon vet om mig är ju i princip var jag bor/växte upp och mitt förnamn.
mammatillvictor, mina morföräldrar kan också komma med kommentarer ibland som får mig att snäsa av dem, de är i och för sig nu 80+ men jag vill ändå markera att jag inte gillar vad de säger i alla lägen.
Jag hade grannar på Irland som själva hade adopterat en flicka från Kina men som tydligt visade att det var skillnad på henne och oss västeuropeiska invandrare å ena sidan och andra grannar som kom från östeuropa respektive Afrika å andra sidan. Det känns fel att det skall vara så men jag kände dem inte tillräckligt väl för att säga något om saken.
Han säger att jamen så är det på jobbet också (jobbar på en ort som inte vill ta emot mycket invandrare), de kan prata skit om invandrare fast jag och en kille som är en icke adopterad invandrare finns med i samtalet. Klart han tycker det är dumt men så är det liksom. Han menar också att han känner en man som är gift med en iransk kvinna och de pratar skit om andra invandrare, säger juggojävel och så. Men jag kan inte bara acceptera det. Då kan de ju lika gärna säga att den vietnamesjäveln om vår son!
Jag har nog aldrig sett mig som invandrare. Däremot brukar jag säga att jag är 1/3 svensk, 1/3 korean och 1/3 adopterad... Men när jag var mindre så kunde jag liksom "Myrna" glömma att jag inte såg svensk ut, då kände jag mig helsvensk rakt igenom.
För många sedan kände jag en kille som gick med i NSF. Han var vid den tiden lite småkär i mig men jag bröt genast kontakten så fort jag fick reda på hans inblandning i NSF. Emellertid konfronterade jag honom först och berättade vad jag ansåg om hans åsikter och frågade hur han kunde vara intresserad av mig. Hans svar var att jag var adopterad, inte invandrare, jag var ju så gott som svensk. Min följdfråga blev genast om han trodde att de övriga i hans skara tyckte detsamma och då menade han på att det skulle han förklara för dem så ifall.
Det står inte stämplat i pannan vem man är, inte heller vem man känner o.s.v. och det gäller för alla. Många människor är snabba att bedömma folk och kasta in dem i fack bara genom att studera utseendet. Att uttala sig nedvärderande om invandrare och sedan ha en personlig relation/anknytning till någon som är adopterad är helt befängt. Men det är inte många som förstår den ekvationen... Tyvärr, kanske jag ska tillägga.
Jag känner mig inte som invandrare,när jag hör ordet invandrare tänker jag mig någon som är född i ett annat land,har en annan kultur från början och som sedan kommit hit,även om det kanske är en felaktig tolkning.
Därav att ordet invandrare känns konstigt,jag vet inget om mitt ursprungsland,har inga kontakter där,vet inget om kulturen och religionen så vad för samhörighet har jag dit?
Inte mycket mer än till Kina,England,Nigeria eller vilket land som helst.
Sista frågan: Ja tyvärr har jag upplevt en hel del rasism,både här på forumet (bla en tjej som skrev att hon aldrig skulle hjälpa min son som då var 1 år om han blev påkörd pga hans hudfärg) Annars är det mycket bland folk också typ "jävla neger" "åk hem" "jävla blatte" osv...eller när man blir kallad "negerZaria" för att beskriva vilken Zaria de pratar om.
Jag blir så arg när jag läser detta!
När vår son bara var 4 dagar gammal kom makens äldsta syster med familj för att se honom.
Och då kom vi in på hur ljus han var och hur olika han är storasyster och mig(vår dotter är adopterad). Och så säger min svägerska: Ni bor ju nästan granne med "negerStefan" som också är adopterad.
Jag blev stum och såg nog riktig arg ut för då sa hon att det är så alla kallar honom eftersom de fanns flera som hette stefan......
Jäkligt dåligt ursäkt !!
Det verkar vanligt det där, där jag växte upp fanns det en tjej som folk kallade neger(vanligt förnamn), hon var också adopterad. Så där har det ju ändå inte hjälpt att välja ett svenskt namn...