Fortsättningstråd Framfall/slid eller livmoder

Catinkan- lycka till idag!!!

Blue topaz: Jag har levt i massor med år med en livmodertapp som varitlångt ned- jag födde ju mitt sista barn för 9 år sedan o på den tiden, visste jag ingenting om framfall o man sökte inte på nätet så som nu....o ingen barnmorska nämde nåt o gynbesök hade jag inte behov av då jag inte visste o trodde väl att det var "normalt" inget man pratade med folk om heller direkt- kände ju av den o obehaget ibland men trodde väl att det skulle va så...haha så dumt tänkt, jag kunde inte ha tampong heller- mer än om jag hade mens precis vid utlandsresa och man såklart ville bada, minns att jag tvingade in den o den ville ut hela tiden känndes jätte obehagligt kommer jag ihåg. För att korta ned historien lite så opererades jag första gången för lite mer än 2 år sedan just för livmoderprolaps eller dom sa rättaresagt att jag hade en förlängt livmoderhals, har aldrig fått en riktig förklaring om livmodern åkt ned också, när jag frågat flera gånger har jag fått lite tvekande svar...men min tapp eller hals var som långt utragen och nere vid öppningen....hemskt obehagligt- nu några år efter det har jag tagot bort livmodern men det var av andra anledningar så som mycket smärta, jätteblödningar o myomer i livmodern- men den avkortade livmodertappen har jag kvar o är nu som en liten stump som knappt känns en bit upp i slidan

blue topaz
Nog alltid låter det som att bäckenbotten är för svag.

Hella
De tror inte att det hjälper att ta bort livmodern.

catinkan
Nej, så länge jag har ont och musklerna i bäckenet är påverkade så vill de inte göra något. Läkaren sa att de kanske kan göra något om 5år typ, allt beroende på om kroppen blir bättre.

Dessvärre säger de väl att kroppen blir segare med tiden, så att jag kanske mår bättre när jag blir gammal.

usch fy vilket läge du är i Buspojkarna...
jag har kämpat i flera år med nedre smärtor, har haft så ont att jag knappt ens kunnat gå vissa dagar- varje steg jag tog när det var så, smärtade min menscykel har varit kort ca 21-23 dagar och hade jätteont ca 10 dagar innan mens, sen när mensen satte igång så var det som att jag genom gick en förlossning varje gång och störtblödde sen ont några dar efter mens- kunde ha några smärtfria dagar per mån sen satte det igång så igen...ont när jag kissade som att livmodern tryckte på, men ingen läkare lyssnade och menade på att man kan INTE ha så ont av myomerna- jag var alltid säker på att det var livmodern som ställde till det för mig- men ingen trodde mig- utom när jag tillslut fick en remiss på samma sjukhus till en specialist för bedömmning av eventuellt embolisering (krympning) av myomerna(som enl alla läkare inte ska göra ont....myomer alltså) denna läkare hann bara snabbt undersöka mig vaginalt innan han sa att DEN SKA BORT.....en emolisering skulle inte ens hjälpa mig- (nu iofs trodde han att jag hade något som heter adenmyos i livmodern och att det är därför mina smärtor, det visade sig efter borttagningen att det inte var så men men..) han var så angelägen och tyckte jag lidigt så länge med detta att nu gick det snabbt som sjutton- 2 dagar eter besöket hos honom hade jag fått operationstid.....!

Grejen är att trots att ingen trott att mina smärtor hade med livmodern att göra o då är det många läkarbesök- gråtit osv SÅ HAR MINA SMÄRTOR NÄSTAN HELT FÖRSVUNNIT.....kan ha lite ont ibland i korsryggen o litelite i buk men det är ingenting mot vad jag haft.....hade det inte varit för det andra skiten med framfallet så hade jag nog kunnat börja leva som en normal människa, men hoppas snart såå kanske...???om dom kan o kommer göra nåt åt det iofs..ja vad ville jag säga med detta då egentligen, ville nog mest skriva av mig o berätta att faaan läkare har inte alltid rätt!!

hella
vad skönt att det blev bättre efter operationen

Nej, läkarna har verkligen inte alltid rätt. Man ska bara orka stå på sig något som jag är ganska dålig på...

Catinkan- hur gick det idag???

Isa: Det gick både bra och dåligt kan man väl säga... Ungefär som jag trodde.

Jag fick ligga i gynställning och hosta lite och när jag beskrev hur jag kände så mumla han ibland o nickade...
Han sa att jag inte har ngt framfall men att jag löper större risk för det längre fram...
Han sa också att slemhinnorna (antar att han menade slidväggarna) är ngt förslappade men att det var normalt efter 2 förlossningar.

Jag beskrev framförallt tampongkänslan och han sa att det blir bättre med tiden, knipövningar och avslutad amning...
Alltså... om det blir bättre med tiden... varför har det då blivit sämre?
Jag känner ju av "köttbollarna" mkt mer nu än tidigare och nu har det både gått tid och jag ammar inte lika mkt längre...
Jag kan oxå tydligt se själv att framförallt den bakre är större än vad den var innan och tampongkänslan är mkt värre
Men det ska man tydligen acceptera för det är sååååååå normalt!

Jag tog upp slidförsnävning privat med honom men det avrådde han starkt från.
Jag frågade varför och han sa att det finns så mkt nervtrådar därnere och kommer man åt en sån vid operation så kan man få smärta vid samlag osv längre fram..
Men det borde ju gälla alla operationer isf, inkl framfallsoperationer eller vad tror ni?

Iom att jag är singel så har jag bara haft sex en gång men jag kände knappt att den va inne...
Detta förklarade han med att känslan för sex mer sitter i huvudet än i hur stora slemhinnorna är...

Ska jag va helt ärlig så kändes det som att han tog mig väldigt rutinmässigt och avfärdade allt med att det är så normalt osv... Kändes som att han sitter och säger samma sak 20 ggr/dag...
Självklart så skulle det va fruktansvärt om ngt gick fel vid en op men samtidigt så känns det för jävligt att man ska behöva gå omkring och känna såhär + att ev ha nedsatt känsel vid sex... För det va fan inget fel på mitt psyke den gången. Jag kände ju själv hur enormt stor jag va i slidan

Tror läkare är väldigt emot op om det inte är enbart medicinskt motivierat... Vad tror ni? Man blir ju orolig när han säger så men alla operationer innebär ju en risk.
Känner att man får försöka söka info om hur vanligt det är med komplikationer osv.

Jag vet att många av er här inne har det mkt värre men så som jag känner därnere vill jag verkligen varken känna eller se ut
Ska man bara köpa vad läkaren säger? Tänk om det kan bli mkt bättre med en op där man stramar till muskulaturen? Vad synd att man inte gör det då isf känner jag samtidigt som  jag blir nervös att ngt ska gå fel...
Vet inte... Känner mig inte mkt klokare idag!

Catinkan- Ja det var väl bra att det inte var framfall men tråkigt med sådant besked iaf och hur man blir bemött. Klart de inte rekommenderar op i onödan, men om man lider av det varje dag tycker inte jag att det är i onödan. Det finns risker med op såklart och det måste man ha med i beräkningarna. Jag skulle dock vara villig att ta den risken för jag skulle ärligt talat hellre ha ont vid sex än besvär så fort jag rör mig. Sex har man ju inte hela tiden. Helst vill man ju att allt ska vara som förrut men det verkar vara en utopi. Går inte en dag utan jag gråter och förbannar min vaginala förlossning och den dåliga info man får om sånt här innan. Är ju så himla trist.

Har de ringt tillbaka från Strandkliniken?

Själv ringde min sjukgymnast igår. Hon vill att jag ska prova elstimulering analt i ett par månader för att se om det kan hjälpa mig. Jag hade ju lite taskigt knip där också. Det gör jag jättegärna men om det inte kan hjälpa mig vaginalt så vill jag helst att remissen till Linköping ska gå iväg så fort som möjligt. Jag står snart inte ut längre och vill inte att hela föräldraledigheten ska gå åt till att må dåligt.
Jag slutade amma för snart en månad sedan. Är det någon som vet hur länge det tar innan hormonerna är som vanligt igen? Har inte fått min mens ännu. Gyn säger ju att slemhinnorna ser bra ut.

Trist att ni inte känner er bra bemötta!
Jag fick info om att de inte vill op förrän det gått ett år efter sista förlossningen eftersom det tar så mkt tid att återhämta det som går av sig självt...

Pyttis- ja det är trist . Har man ett framfall tar de en mer på allvar än "bara" förslappade slidväggar. Det räknas ju som en normal företeelse efter en förlossning vad jag förstått. Men man ska väl kunna böja sig utan att det känns? Eller är det för mkt begärt? Vad är liksom acceptabelt?? Hur har ni det som är op och det blivit bra? Känner ni av det? Syns det några bollar i mynningen fortfarande eller är de borta??