HUR kan det vara ok att skola in 1-åringar på dagis!?

tror oxå att många säger att de inte vill lämna sina barn på dagis för att ha en ursäkt för att slippa jobba!

tror oxå att många säger att de inte vill lämna sina barn på dagis för att ha en ursäkt för att slippa jobba!

tror oxå att många säger att de inte vill lämna sina barn på dagis för att ha en ursäkt för att slippa jobba!

Att jobba är ju som att vara på semester jämfört med att vara hemma!! Man får äta färdigt i lugn och ro. Man får ha toadörren stängd utan att någon står och skriker utanför. Man får prata med andra vuxna om vuxensaker.... Jag tycker att det är lika dumt att säga så som dom som säger att dom som vill lämna på dagis inte bryr sig i sina barn!

Men du kan väl inte på fullaste allvar mena att man ska sätta en 1 åring på dagis för att det främjar språkutvecklingen? Eller att man ska sätta en 1 åring på dagis för att det är "lite skola" över dagiset också??Det du pratar om rör ju betydligt äldre barn.Sätter man sin 1 åring på dagis så handlar det väl om att man absolut måste för den EKONOMISKA bitens skull, eller för att ens arbete INTE TILLÅTER en att stanna hemma längre. Inte för att man som mamma o pappa inte själv kan tillgodose sin 1 årings behov!Befängt!

Hörru hörru... Klankar ner på mina barn är det sista på jorden jag gör, hellre dör jag. Vad jag menar i trådstartsinlägget är att en 1åring inte förstår vad den gör på dagis, varför den är där o vart föräldrarna tar vägen osv. Borde helt klart ha förklarat det tydligare, för det verkar finnas folk som du själv, som tror att jag tycker en 1åring är helt inbicill. Så är alltså inte fallet. En 1åring är däremot inte mentalt mogen för att förstå lika mkt som en 3åring tex, det kanske vi ändå kan vara överrens om, eller?Ang träffa andra barn o hela den sociala biten. Har du missat att jag har 3 barn hemma, ungefär i samma ålder alla tre? Bara där har du en hel del stimulans precis varje minut av dagen... Sen har jag vänner, du vet? Med barn i samma åldrar. Andra mammor man träffar samt grannar med barn i samma ålder. Släktingar o kusiner i samma åldrar. Så jo, dom känner väldigt mkt barn. Där behöver du inte oroa dig alls.. Och vet du, även om vi inte kände ett enda barn utanför familjen så tror jag barnen hade klarat sig galant tills 3-4 års åldern då jag hade tänkt ha dom på förskolan. Ta bara en sån sak som att barnen börjar ha behov av andra barn o lekkamrater efter 3 års åldern (ja, plus o minus förstås men i det stora hela). Varifrån kommer din hysteri i att tro att ett barn, såfort det kommer ut ur magen genast behöver så oändligt mkt stimulans för att bli normalt? Ett barn är en naturkraft som kommer att skaffa sig det den behöver. Vi behöver inte pracka på dom små guldklimparna saker dagarna i ända i så tidiga år! Läs på lite så ser du själv... Ibland känns det som många ser en 2ring som en 6åring.....Ja jag tror absolut att dagis lär ut en massa saker, både bra o dåliga. Dock inget man inte kan tillgodose barnen hemma. Till de dåliga sakerna tänker jag främst på hur de härmar andra barn som spottar, slåss o svär. (Flertalet av vänner som tyckt detta varit bland det värsta då de skolat in sina barn). Men än en gång, du skriver att barnen lär sig så mkt på dagis.. Vad behöver en 1åring elr en 2åring lära sig på dagis? Börjar tro att större delen av såna inlägg antingen kommer från helt inkompetenta föräldrar elr av de som lider så stor brist på självförtroende att dom på riktigt tror att dom måste tillgodose en massa behov som barnen inte har. Ifall jag är överbeskyddande frågar du slutligen, där är svaret nej. Men vad är att vara överbeskyddande anser DU? Jag anser det vara då man hindrar barnet från sin naturliga utveckling o inte låter dom utforska världen, ha fria tyglar (i den mån det inte förekommer fara, förstås) o hämmar barnet på ngt sätt. Mina barn är friare än fåglarna på nästan alla plan... Dom härjar fritt o har det bättre än bäst skulle jag säga o många med mig. Kan sitta o stoltsera med en hel lista men det finner jag ingen anledning till. Dom passas av storasyskon, mormor, farbror osv. Det är inte så att jag har klistrat fast mina barn i rumpan på mig, som du vill påskina. Jag tror att det är viktigt för barn redan från tidig ålder lära sig lita på andra människor o att bli passade av andra människor som dom älskar o där det är ömsesidigt. Slutligen frågar du mig vad jag är rädd för egentligen, där kan listan göras lång. Allt? Blir inte alla det som har barn? Jag ser faror i alltifrån en geting till en märklig gubbe på stan... To be honest... Elr vad var det du ville få fram? Jag är rädd för psykopater, pedofiler, mördare, det mesta? Vad det har med detta att göra undrar jag dock? Ser fram emot ett svar ifrån dig, o andra som har ngt att tillägga/tillföra. Ha en fin dag alla fina

Jag förstår inte alls vad vissa av er menar? Bara för att man inte anser att förskolan är den bästa platsen för en ettåring så är man en "dagishatare" eller "nedvärderar dagis". Jag har själv arbetat på förskola i tre år och jag är utbildad lärare. Min åsikt är att förskolan rent generellt sett är fantastiskt bra med engagerad personal. Personligen är mina erfarenheter att de allra minsta har det bättre hemma. Jag väljer att vara hemma med dem tills det är åtminstone två men gärna tre för det är då barnet börjar få ett behov av vänner samt att barnet och jag kan kommunicera om vart jag ska och varför och även vad som hänt under dagen. Allt bra som en ettåring lär sig på dagis kan den lära sig hemma men däremot slipper den lära sig "dåliga" saker och bli utsatt för knuffar och dyl. Min ettåring satt kvar i vagnen idag när jag sprang in på dagis för att hämta stora killens hjälm och bara på den minuten hann en annan ettåring fram och kastade sand i ansiktet på min pojke. Jag vill verkligen skona min lilla pojke från sådant om det går åtminstone tills dess att han är stor nog att förstå och prata om det. Tror även att en ettåring behöver tryggheten och stödet av en förälder då den ska upptäcka och undersöka världen. Det mest sjuka påståendet i denna debatt är att den lilla ettåringen lär sig att bli trygg i sig själv genom att lämnas på dagis. Jag tycker att det är naivt att tro och önskar att ni läste lite barnpsykologi. Sen kan de säkert också bli trygga men det går inte ens att ta på allvar att det skulle vara en förutsättning. Slutligen. Jag är hemma med mina pojkar lite längre för att jag tror att de i slutändan blir självständiga och trygga av det samt att jag inte vill missa en enda stund av denna tid. Överbeskyddande, absolut inte. Mina barn får klättra högt, springa och cykla i större utsträckning än många andra jag ser. Min 3,5 åring tältar i skogen, täljer på pinnar och grillar korv vid eld.