Gravida typ 1-diabetiker snackar vidare

Sushi - det äter jag var och varannan dag. Inte med lax, men med tofu och avocado. MUMS! Min gravid-craving!

Kim86: jag e i v 31+5..

Tjohoo: Å en sån liten sötnos, en sån massa svart hår! Superdupergullig juh!

Tjohoo
Hon är HELT bedårande! Vilken sötnos!

Tjohoo: Men guuud vilken vacker tös! shit så mycket hår! vad stor va hon? nä nu längtar jag så jag blir galen, vill ha ut bebisen nu!!!

haha.. Första måltiden ;o)
Det GODASTE jag ätit var på uppvaket i Etuna efter Jr kommit... 2 TORRA mackor med ost o gurka på.MUMMSIGT.
Är fortf bitter att vi ej fick den fina brickan med flagga o ljus, goda mackor osv.. men men ;o)

IDAG gjorde jag ett konstaterande... många NJUTER av att vara gravida o säger att de va så mkt lättare med bebben i magen.
SJälv vill jag påstå att mitt liv kommer bli (förmodligen)skitstressigt o kanske knockas vi av 2barns chock...men skitsamma... livet kommer va enklare med bebben ute än inne ;o)
Jr har fortf feber så han kommer in til oss på nätterna.. mysigt OM de inte vore för att han kickar fr utsidan o hans syskon från utsidan;o

Masarin; De borde ju räcka med bullar till oss oxå ;o) Hopaps ni får ett kul kalas..
Vi ska ha semelfrossa på Adrians kalas o fruktfat!! Mumma<3

Nu ska de moffas fiskgratäng.
Kram på er.

Här bakas det tunnbröd idag.

Sa jag att jag fick tid hos sjukgymnast på onsdag? Det fick jag iaf. Får åka över hela stan för att komma till Östra men fogarna gör rätt ont nu så det är det klart värt om jag får lite hjälp att minska smärtan.

Måste skriva av mig... sen ska jag läsa ikapp här i tråden.

Var på mitt andra besök på SMVC i dag. Hade sett fram emot besöket men när jag gick därifrån var jag så förbannad och  ledsen!

Började med och väga mig, hade gått ner drygt 1,5 kg. Prover togs. Sedan (abdominellt) ultraljud. Allting såg bra ut.

Sedan var det dags och träffa medicinläkaren. En utländsk man som jag knappt förstod vad han sa!!! Bara det fick mina varningsklockor och ringa. Ska man inte kunna prata det språk som är huvudspråk i det land man tjänstgör?

Jag märkte att han titta på min kropp... han frågade om jag motionerar. Jag svarar som det är att jag promenerar, men det är allt.. alltså inga aerobicspass eller dylikt. Sen frågar han vad jag väger.. han gissar själv på "74?" Jag svarar... "Nej. 84 kg" (är 170 cm lång). Då skrattar han mig rakt upp i ansiktet, ett skratt jag tar som ett riktigt hån. Kände mig så himla förödmjukad.

Han frågar igen om motionen. Suck. Som om man inte vet det här.

Till saken hör att jaag i måånga år hade en ätstörning. Det är nu under kontroll men tankarna bråttas jag med ibland. Särskilt när jag är gravid och kroppen förändras och kilona pekar uppåt. Tidigare har jag inte nämnt min vikt men denna graviditet kände jag mig trygg och tyckte att jag kunde allt ställa mig på vågen.

Hur  som helst. När jag är på väg ut ur undersökningsrummet frågar han: "Äter du mycket sötsaker?". Jag svarar argt: "Självklart gör jag inte det nu!". Sen gick jag.

Var så ledsen, arg när jag gick ut därifrån. Pratade med en bm som tagit prover på mig och som kände förtroende för direkt... berättade att jag aldrig mer vill se honom och det skulle de göra en notering om.

Fy f-n. Som läkare kanske man ska tänka sig för lite mer HUR man uttrycker sig och vad patienten i fråga kan ha för bagage. Trodde att de hade känsla för sådant.

Har man som jag diabetes typ 2 och är överviktig så förstår ju jag också att man behöver förändra kost och motionsvanor. GIVETVIS. Bara för att man är tjock betyder det inte att man inte förstår. Och övervikten kan många gånger bero på någonting.

Ska försöka att inte lägga ner energi på den här idioten, som faktiskt "lyckades" riva upp en massa känslor jag kände under min tid med ätstörningen. Bland annat den här skamkänslan... att man är fet. :(

Tack för att jag fick skriva av mig.

evell: Ja, herregud, man får aldrig sluta förvånas över hur folk beter sig. Oavsett om de är läkare eller inte. Idioter finns tyvärr överallt. Oerhört klumpigt. Hoppas du kan släppa det fort, fast det är svårt.

Själv träffade jag i tisdags den medicinöverläkare som "har hand om" de med diabetes som är gravida på mitt sjukhus. Är nu i vecka 30 och har ett väldigt stressigt jobb med oregelbundna tider osv. Dock får jag inte ngn havandeskapspenning eftersom det inte är tunga lyft osv. Men jag kämpar som en tok med blodsockret varje dag! Så jag frågade honom lite försiktigt om hur det kan tänkas bli med sjukskrivning framåt när det börjar närma sig eftersom det är extra viktigt med fina värden på sluttampen, plus att jag är otroooligt trött och har ont i ryggen var och varannan dag, och så stressen med blodsocker hela tiden, kommer alltså inte orka jobba så många veckor till.
Men jag fick blankt nej till sjukskrivning! Och kommentaren: "Jomen det finns ju de som jobbar till dagen innan förlossningen och du har ju så fina värden, så sjukskriva kan jag inte göra." Då ville jag bara skratta åt honom och så tänkte jag att det är väl typiskt en karl att kläcka ur sig det, som uppenbarligen aldrig varit gravid, och hallåå jag har diabetes och det är ju just de här fina värdena som jag kämpar som en BLÅ för att få fina. Han menade typ att jag var tvungen att ha dåliga värden att visa upp för att han skulle sjukskriva mig sista veckorna innan BF.

Men men, jag har också tänkt prata med gynekologen på spec-MVC om det, förhopppningsvis tänker hon lite mer på hur bebisen och jag har det och inte bara på blodsockervärden. Annars får jag väl nalla lite på föräldradagarna, även om det är tråkigt, för att jobba ända till dagen innan BF är helt uteslutet.

För övrigt knallar det på, jag har varit på det första tillväxt-ul förra veckan och då vägde bebben 1200 g, precis som den ska i vecka 28, så det kändes skönt!

Roligt att läsa alla inlägg av alla, och grattis till alla bebisarna!! Både de som kommit ut och de som ligger i magen, oavsett om det är en eller två :)

evell: Fy tusan vilken läkare! Skit i honom.Jag fattar att det är tufft, men han är inte värd din ilska och ledsamhet. Din kropp är alldeles alldeles fantastisk...du har ju ett litet liv inom dig.   Fy på honom så arg jag blir...egentligen är det honom det är synd om om han inte fattar bättre än så! Och vet du....han har säkert dessutom världens minsta snoppVilda Tiger: Vad skönt med sjukgymnast tid. Är det riktigt illa i fogarna "redan"? Gick du hos sjukgymnast sist och det hjälpte?

Sushi...I like, men det går åt en hemskans massa insulin till det om man är jag och i detta tillstånd...smällar man får ta! Min "första måltid" kommer nog bestå av en mun rött vin eller kanske skumpa och så brie-ost eller taleggio...eller nån annan liten godbit . Fast sånt njuteri kanske man inte hinner med när man är tvåbarnsmorsa?!

Masarin: Är det dags för dig redan nästa vecka alltså? Det fullkomligt kryllar av bebbar här inne ju!! Kul förstås och bra att du har ett kalas att koncentrera dig på så du slipper sitta och rulla tummarna!

Babyno2: Vart tog er silverbricka vägen då? Och jaaa...fatta att man kommer få en tvåbarnschock...but what to do

Nu ska jag passa på att njuta lite av egen-tid när båda bebbarna verkar sova på var sin sida magen och mannen är i studion en stund till!

Hej hopp

Sunstroke
USCH va trist att få det sådär blankt och hårt! Min läkare sa iofs också "ja vi får se, du kanske kan jobba fram till v 36" men min bm är jätteförstående och jag tror inte det kommer att bli problem då jag känner att jag måste gå hem. Det hade jag oro inför för några v sedan men sedan jag fick min nya bm känner jag att det kommer att ordna sig. Här blir de allra, allra flesta diab sjukskrivna de sista fyra veckorna bara för att man går på så himla många kontroller då och därför har svårt att klara av ett vanligt jobb. PLUS att man, som du säger, helst ska ha finfina värden de sista veckorna för barnets och sin egen skull. Herregud, ska du behöva ljuga om värden för att de ska förstå att det är JOBBIGT att få till ett bra sockervärde?! Det verkar som om en del tror att då man kan visa upp fina värden så bara går det av sig självt. De fattar inte alltid att man har lagt TIMMAR varje dag på att testa, planera mat, röra sig rätt och försöka pussla ihop livet runt sin diabetes.

Evell

Du - det där vet jag inte riktigt hur jag ska kunna kommentera... HEMSKT gjort av honom! Jag kan dra paralleller till en grekvän jag hade förr som sa att i Grekland var det otrolgit viktigt för gravida unga att inte gå upp. Det var ofta snack om ren bantning under gravven för att de skulle hålla sig smala och fina. Kanske har den där mongoläkaren sådana erfarenheter med sig? Iaf - BRA att du sa till! Jag har själv haft mycket ätstörningar och denna gravven vågar jag iaf titta på siffrorna. Det gjorde jag inte under hela förra gravven, då jag faktiskt (vet jag nu i efterhand) vägde 107 kg två v före jag födde. Nu är jag uppe på 90 och är ändå 10 cm kortare än va du är - om något skulle få för sig att kommentera det på ett nedvärderande sätt skulle de gärna få sig en propp. Det är väl ingen som går in för att bli jättestor direkt! Jag hr superlätt för att lägga mig på mig och även jag säkert ätit mig till en del extrakilon av lättja och sug så är det INTE bara det det hänger på. Stå på dig! Och låt det rinna av dig!