misshandlar han mig psykiskt?

Ju mer jag läser, ju mer "känner jag igen mig" i typen av kille.

Bergochdalbanan av känslor kan jag allt om. Jag skulle kunna skriva en hel bok om råd och tips till hur du ska tänka och göra. Men ta dessa två råd och fundera, på riktigt, över hur du ska göra med ditt liv:

* Han har dig känslomässigt lindad kring sitt finger. Någonstans inom dig så tycker du att han är underbar. Men det är det han VILL få dig att tro. Det är dvs inte äkta känslor. För då gör man samtidigt inte de negativa saker som han gör dvs utnyttjar dig. Det är som svårast att lämna nu när han fortfrande har dig bunden genom känlsor och den ekonomiska biten. Men om du stannar kvar kommer du att bli allt mer nedbruten, du kommer förmodligen att börja hata honom och även dig själv för att du stannar. Gör inte det mot dig själv, du är värd mer.

* Du har ingen skyldighet att stanna för ditt eller hans barns skull. Han använder sina barn som utpressning mot dig för att du ska må dåligt. Du säger att ditt barn är förtjust i honom. Men hur vet du hur det kommer att bli i framtiden? Hur vet du att han alltid kommer att behandla ditt barn väl? Skydda din son i stället mot den här typen av människa. Lär honom sunda värderingar och hur riktig kärlek ska se ut. För det är definitiv inte så här.

Har som jag skrivit tidigare levt med en man som misshandlade psykiskt. Så jag lägger väl en del av mina erfarenheter i mina råd. Men jag gör det av erfarenhet. Och av det jag läst som du skrivit så känns inte denna man sund/frisk.

Jag vet hur svårt det är att lämna. Det spelar ingen roll att hela världen säger GÅ!!! Inombords greppar man efter minsta halmstrå för att övertyga sig själv om att det inte är så illa. Men dom halmstråna är byggda på lögner. Det gör så jäkla ont att inse att man faktiskt blivit lurad, att man många gånger väljer att blunda. Gör inte det. Läs länken jag skickar. Och framförallt. Skydda ditt barn mot denna man!!!

psykiskmisshandel.se

Jag hoppas att du snart finner styrkan att lämna denna kille.
Kram till dig

Jag ska försöka förklara, men det blir utefter min egen erfarenhet, kring att det även finns bra stunder i förhållandet.

För min del var det så att jag upplevde mitt ex "som en prins på en vit häst" som kom in i mitt liv. Han var underbar, charmerande, uppvaktande osv. Jag var ensamstående och trodde aldrig att jag skulle träffa någon, och sen kom han, med stort H. Efter en ganska kort tid så började han påpeka detlajer hos mig som han "tillrättavisade". Jag blev till en början lite förvånad, men sen tänkte jag att han gjorde mig till en bättre människa. Han ingav mig en känsla av att det var vi mot världen, att vi var perfekta för varandra osv. Vi flyttade ihop ganska snabbt och kort därefter började han kontrollera mig allt mer. Om pengar (som var mina), vilka jag umgicks med, hur min familj var, min utbildning, hur jag var som mamma osv. Men han lirkade in allt så fint att jag faktiskt trodde att det var jag som gjorde fel. När han inte kritiserade mig så var han underbar, sa fina ord, gjorde romantiska middagar osv. Men kritiken blev allt hårdare och jag började tänka precis som du, är detta rätt? Men då hade jag dragit in mitt barn i förhållandet och jag kände en skyldighet gentemot mitt barn att få detta att funka då barnet såg upp till honom.

Tillslut köpte vi hus, fick gemensamt barn osv med allt vad det innebar. Bråken blev allt häftigare och orden jag fick utstå var väldigt grova. Allt som gick fel i hans liv berodde enligt honom på mig. Vårat gemensamma barn sattes på pidestal och mitt fick höra grova ord som cp-skadad, trög osv. Som sagt, han slog mig tillslut, även om han innan varit väldigt hotfull och hotat om att slå mig på käften osv. Jag lyckades lämna, men det var först när mitt förakt för honom och det han gjort mot mig och barnen tog över. För att inte tala om min egen självkänsla och syn på mig själv som var helt körd i botten. Idag har han besöksförbud och rättegång blir i vår för grov kvinnofridskränkning.

Kan även tillägga att exet hade, precis som du skrivit om din kille, varit hotfull mot tidigare flickvänner. Bara det borde ha varit en varningsklocka.

Min poäng med detta är att anledningen till att man tycker att dom fina stunderna är så fina är för att motpolen är allt negativt som händer. Det blir stora kontraster, men är egentligen byggda på falskhet (från hans sida) och en egen förhoppning och förnekelse om att det inte är så illa då det finns bra stunder.

Så det du upplever som fina och bra stunder är i sig bra, men är egentligen inte det. I ett normalt förhållande så förekommer inte kontrollerande, att man ger sin partner dåligt samvete, eller försöker spela ut den andre känslomässigt. För att inte tala om den ekonomiska biten för er. Det är uppenbarligen inte första gången han gör detta då hans ex sitter i den sits hon sitter.

Mitt råd är att du ska försöka se till dig själv och vad du själv accepterar. Är dom fina stunderna värda så mycket då du samtidigt får ta så mycket negativt? Du verkar som en smart tjej och du är värd så mycket mer! Jobba på din självkänsla, för du behöver all styrka du kan få för att orka lämna.

Sen alla som säger lämna direkt eller ifrågasätter hur allt har gått så fort fram i förhållandet: om man råkar ut för den här typen av kille tar det en nanosekund innan dom har en precis där dom vill ha en. Dom är mycket medvetna om vad dom gör, och dom gör det jäkligt bra. Det spelar ingen roll vilken typ av tjej man är eller vad man har för förflutet.

Blev långt det här men jag hoppas du orkar läsa. Det jag egentligen ville säga är att dom bra stunderna finns, men dom är inte äkta även om det ända in i hjärtat upplevs så...

är verkligen jobbigt detta, vrider o vänder på allt.. försöker se vad som är bäst, både då jag "ser" och är "blind"... men så svårt.
imorgon kommer han hit igen, börjar bli lite nervös för det nu.. eller inte nervös kanske, men då måste jag föröska börja strypa hans tillgångar till bensinkort osv... men vet inte ritkigt hur jag ska göra det, för han vet att vi har det, o då tankar vi på det!
o blir till o verkligen snålar på pengar nu, inga som helst onödiga resor med bilen osv.. märker redan nu att min ekonomi är körd i botten!
vill få bort dom sista räkningarna o sen är det verkligen slutköpt, punkt slut!

måste börja förbereda mig mentalt inför tisdag också.. ska nog även föröska skriva ner precis alltjag tänker på, föra som en dagbok över hur han beteer sig mot mig, vad han gjort osv. så kansk det blir lite lättare!
har ju en del här som jag kan kopiera o klistra in, o läsa igenom!

har varit så mysigt o skönt o va själv med sonen, trotts att han varit lite sjuk, men samtidigt tomt när inte killen är här! :(

Vet inte om det var den här boken ni menade ovan, men jag läste hennes blogg redan innan hon gav ut den som bok. En kille som är så lik ts man så det är inte klokt, narcissist ut i fingerspetsarna. Hon anpassade hela sitt liv runt honom och till slut var det bara spillror kvar.
Rekomenderar alla (inte bara ts) att läsa den. Den är rolig och ett knytnävslag i magen på en gång.

www.bokus.com/b/9789113016795.html

"Han gör slut just när de - efter mycket planerande och många ansträngningar - flyttat ihop. Det hon trodde var ett seriöst förhållande, var mer ett prövande från hans sida. Det hon tagit för omtänksamhet var bara hans kontrollbehov. Alltför sent förstår hon vartåt det barkar: den man hon var beredd att viga sitt liv åt har redan riktat blicken mot nya äventyr. Och det trots att flyttlådorna ännu inte ens är uppackade.
Stora delar av romanen var från början publicerade på en blogg. Den fick en enorm läsarrespons och hade tusentals hängivna dagliga läsare.

Sabina är född 1967 och bor i Malmö. Hon är verksam inom samhälls- och kultursektorn, huvudsakligen som projektledare och utredare. Saker min sambo och jag tyckte olika om är hennes debutroman. "

börjar nog bli lite orolig inför morgondagen, han kommer hit på förmiddagen!
börjar redan "stressa upp" mig märker jag..

dessutom är vi barnfria denna vecka (undantag för imorgon då jag ska ha min son), men resten av veckan lär ju bli intressant! är som en helt annan vardag när vi inte har alla barnen....

ska krypa ner i sängen bredvid min son nu och försöka sova!
så jag orkar med den kommande veckan! tisdagen lär bli en intressant dag..
någon som vet föresten om man betalar nått för besöken hos kvinnojouren? har ju som inte direkt några pengar, o faktura vill jag nog inte ifall han skulle se den...