• susye
    Äldre 23 Jun 01:38
    118672 visningar
    86 svar
    86
    118672

    Att förlora ett vuxet barn, någon mer som gjort det?

    Jag förlorade nyligen min 21-åriga son.
    Allt skedde så plötsligt o oväntat.
    Är fortfarande lite i chock o i förnekelse tror jag.
    I ena stunden förstår jag att han är borta o i nästa känns det helt overkligt.
    Känns så SJUKT att gå till en grav där det på gravstenen står min egen sons namn.
    Det ska INTE vara så.
    Barn ska inte gå före sina föräldrar.
    Känns som om många tycker att änglaförälder är man bara om man förlorat små barn.
    Men ett barn är alltid ens barn oavsett ålder så jag kallar mig (tyvärr) änglaförälder.
    Kan bara säga att SMÄRTAN är den värsta man kan uppleva o den måste jag leva med resten av mitt liv. Gråter
    Finns det fler som förlorat barn som är lite äldre?
    Inte bara vuxna men lite äldre typ tonåren o uppåt.
    Behöver prata med er som förlorat barn i tonåren eller som vuxna.
    Orkar du så hör av dig.

    Kram från en mamma till 2 barn på jorden o en i himmelen

    Du fattas oss min änglason Hjärta HjärtaHjärta

  • Svar på tråden Att förlora ett vuxet barn, någon mer som gjort det?
  • Bellis perenn­is
    Äldre 23 Jun 01:44
    #1

    Beklagar verkligen att du inte fick behålla ditt barn här på jorden, ville bara kicka en stor varm kram till dig {#emotions_dlg.flower} Hoppas du får många bra och värmande svar i tråden och stöttning på vägen.


    Vi vill ha dina synpunkter! www.familjeliv.se/Start/1.832024
  • mi07va
    Äldre 23 Jun 01:45
    #2

    Hej

    ville bara beklaga sorgen Rynkar på näsan och trots att jag inte varit med om något sådant tragisk vill jag skicka dig styrkekramar!

    Har en nära vän som förlorade sin 19-åriga son i trafikolycka för ett par år sedan som hade det jobbigt men hon säger att det är viktigt att prata om det (så som du skriver att du behöver prata) med männniskor i liknande situationer och med människor som inte varit med om men vill gärna lyssna på en.

    KRAM


    Freja 070402 Maddox 100216
  • susye
    Äldre 23 Jun 01:47
    #3
    Bellis perennis skrev 2010-06-23 01:44:05 följande:
    Beklagar verkligen att du inte fick behålla ditt barn här på jorden, ville bara kicka en stor varm kram till dig {#emotions_dlg.flower} Hoppas du får många bra och värmande svar i tråden och stöttning på vägen.
    tack gulliga du det värmer mitt i min sorg
  • susye
    Äldre 23 Jun 01:49
    #4
    mi07va skrev 2010-06-23 01:45:30 följande:
    Hej

    ville bara beklaga sorgen Rynkar på näsan och trots att jag inte varit med om något sådant tragisk vill jag skicka dig styrkekramar!

    Har en nära vän som förlorade sin 19-åriga son i trafikolycka för ett par år sedan som hade det jobbigt men hon säger att det är viktigt att prata om det (så som du skriver att du behöver prata) med männniskor i liknande situationer och med människor som inte varit med om men vill gärna lyssna på en.

    KRAM
    Tack söta du

    Jo prata om honom vill jag med alla som vill o orkar lyssna.
    Då lever han ju vidare på nått sätt
  • Äldre 23 Jun 06:29
    #5

    Har du kvar mitt nummer så får du väldigt gärna höra av dej annars så pratar jag med dej här.

  • susye
    Äldre 23 Jun 09:52
    #6
    lurv skrev 2010-06-23 06:29:53 följande:
    Har du kvar mitt nummer så får du väldigt gärna höra av dej annars så pratar jag med dej här.
    trorjag tappat bort ditt nummer tyvärr
    kan du inboxa mig det igen?
  • Birgit­ta2
    Äldre 23 Jun 10:17
    #7

    Fy fan vilken sits. Jag har två vuxna barn och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände något som gav den utgången. Jag beklagar verkligen. Överlever man sånt här?

    Det finns en kvinna här på forumet som förlorade sin 24-årige son. Fruktansvärt tufft. Vi skrev länge till varandra. Det är ett par år sen nu. Smärtan lindras men det försvinner inte, den bara ändrar form.

    Är fruktansvärt ledsen för din skull. Kan inte trösta. Bara sända en varm varm kram.

  • susye
    Äldre 23 Jun 16:19
    #8
    Birgitta2 skrev 2010-06-23 10:17:55 följande:
    Fy fan vilken sits. Jag har två vuxna barn och jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det hände något som gav den utgången. Jag beklagar verkligen. Överlever man sånt här?

    Det finns en kvinna här på forumet som förlorade sin 24-årige son. Fruktansvärt tufft. Vi skrev länge till varandra. Det är ett par år sen nu. Smärtan lindras men det försvinner inte, den bara ändrar form.

    Är fruktansvärt ledsen för din skull. Kan inte trösta. Bara sända en varm varm kram.
    tack för kramen

    Man MÅSTE ju överleva. man har ju inget val men man lever som i en bubbla o smärtan är vidrig. men jag har ju 2 barn till som behöver sin mor så... även vuxna barn behvöer ju det. de är ju också i kris o sorg
  • Äldre 23 Jun 16:21
    #9

    Usch... kan inte sörja på samma sätt som du eftersom du fick ha din son hos dig iaf ett antal år. Förlorade min son när han fortfarande låg i magen. Men sorg är förskräcklig. Hoppas att du kan få tid och rum att sörja. Jag ska skänka en tanke till din son. Kram

  • Äldre 23 Jun 18:13
    #10

    Hejsan!!

    Beklagar förlusten av din/er son.
    Smärtan är lika stor, liten el. stor spelar ingen roll!!
    Man kanske sörjer lite olika bara,
    men ens barn är alltid ens barn!!!

    Vår flicka var ganska liten, 2år&3mån.
    Jag är med i en förening som heter FEBE,
    den är för alla som förlorat barn, oavsett ålder & orsak.
    Huvudföreningen finns i Kista, men det finns även
    lokala föreningar ute i landet.
    Dom finns även på nätet,
     www.febe.net 

    Hoppas att du kan finna någon att tala med,
    och som orkar lyssna.
    Lycka till!!
    Många varma styrkekramar........

    /maria, mamma till
    änglaprinsessan Alice

Svar på tråden Att förlora ett vuxet barn, någon mer som gjort det?