Downs syndrom - Vi gjorde abort

Här kommer en till som idag fick svar på fostervattenprovet jag gjorde i måndags att bäbis har downs syndrom. Fick på kuben 1:195 fin nackspalt och man kunde se näsben det var mitt blodprov som drog ner resultatet. Sen fick jag göra nipt som visade hög sannolikhet och fick det bekräftat med fostervattenprov. Fy fan jag är helt förstörd. Sen drog dom även bak mig 10 dagar och det är helt omöjligt för jag vet när vi gjorde barnet. Vi har beslutat att avbryta vågar inte chansa. Sen jobbar jag inom LSS och är väl insatt av personer med downs syndrom och dess följd sjukdomar. Men fy tusan för att måsta ta detta beslut det önskar man ingen....

Samma dag som du fick jag samma tunga besked efter bekräftelse via moderkaksprov. Kom hem i förrgår efter att ha slutfört avbrytandet. Vilken jäkla situation. Otroligt fint att få ta del av andras upplevelser här. När jag hittade hit igår var det som att jag fick ny kraft. Tack till alla som delat med sig.

Beklagar att du oxå fått vara med om samma. Jag gjorde mitt avbryt i måndags och nu känns allt så tungt. Jag vet inte hur många gånger jag har läst om denna tråd men det är otroligt skönt o läsa känns lite bättre då..

Beklagar för din del med. Håller med dig, sorgligt men ändå skönt att inte vara ensam. Allt som gör att tillvaron känns lite bättre är en lättnad. Ta hand om dig!!

Är det några som fortfarande följer tråden? Hoppas jag kan få vara med och kanske få lite stöd i denna svåra process. 

Jag är i vecka 16 och har precis fått veta via fostervattensprov att vår mycket efterlängtade groda har trisomi 18. Hoppades jag får vara med i tråden eftersom jag också ska göra sen abort och att det inte finns någon lika bra tråd specifikt för trisomi 18 för detta (det är för sällsynt).

Det är helt overkligt att man ska behöva ge upp sin lilla groda som sparkat hejvilt i UL och inte ens hade synliga avvikelser. Ändå är jag säker på att det är det bästa tänkbara alternativet, men det gör det inte bra utan det suger verkligen :(.

Hoppas jag får komma till abort snabbt så att man kan börja livet igen på något sätt. Jag vill också gärna bli gravid igen. Det blir inte lätt alls, har åldern emot mig. Känns tomt. 

Jag finns.. Jag avbröt 1 juni min pojke hade downs syndrom. Första tiden efteråt var fruktansvärt jobbig, jag trodde aldrig jag skulle känna glädje i livet men det blir bättre för varje dag. Men jag saknar min lilla pojke oerhört mkt. Jag vill oxå försöka igen men jag är livrädd för att det ska bli samma igen. Hur gammal är du?

Beklagar förlusten av din pojke! En tröst att det blir bättre med tiden.

Var dagarna efter värre för dig än dagarna före? Tänker på jag ska förvänta mig, kommer att genomföra aborten nästa vecka, planeringssamtal i morgon.

Jag har fyllt 41. Är också rädd för att det ska bli samma en gång till, eller kanske inte exakt samma men någon annan kromosomavvikelse.

Jag har avbryt i övermorgon, första tabletten i morse. Vi tänker också se barnet, vet inte än om det är en pojke eller flicka för jag glömde fråga om det när de ringde med det dåliga beskedet från fosterdiagnostiken. Jag vill inte göra dig orolig, men enligt studier det är vanligare att NIPT inte fungerar (för lite DNA i blodet) om barnet har en kromosomavvikelse. Jag gjorde NIPT redan innan KUB, fick inget svar, två gånger i rad. Om jag blir gravid igen så ska jag försöka få ett moderkaksprov direkt för att slippa vänta två veckor till i fall NIPT inte ger svar.

På mitt sjukhus görs inte moderkaksprov bara fostervattenprov. Men om jag blir gravid igen så kommer jag kräva att få en remiss till närmsta sjukhus för moderkaksprov men nackdelen med moderkaksprov är ju att ligger moderkakan i bakvägg går det väl inte att göra det.

Hur kändes det att svälja tabletterna? Jag tyckte det var hemskt..

Tydligen har man maximal otur...

Avbröt en graviditet i september pga DS i vecka 18+0, fruktansvärt. Det blev sent pga vi fick vänta på långa analysen på fostervattenprovet då den snabba inte gick att göra då det kommit med några droppar av mitt blod i provet. KUB visade 1:2, NIPT visade också på DS men ville då vara helt säker och fostervattenprovet bekräftade det.

Blev gravid igen, hoppade över KUB då det bara kändes jobbigt att få en sannoliksbedömning. Bad att få NIPT men på ultraljudet såg de en bred nackspalt och uppmanades att göra moderkaksprov istället så de då tog inte NIPT provet då. Fick tid för mkp 4 dagar senare, misslyckades med att ta provet då moderkakan låg i bakvägg och jag var alldeles för nervös/spänd för att låta dem försöka igen. Fick väldigt dålig erfarenhet när de stack mig på fvp ( andra gången förra gravividiteten då snabbanalysen inte funkade) så jag vägrade låta dem fortsätta efter att de inte lyckades på första försöket. Fick istället ta om NIPT veckan efter, fick svar igår (v14+6). Downs syndrom igen !!! Bokade direkt tid för avbrytande och ska in och ta första tabletten idag. Tänker inte utsätta mig för fostervattenprov igen och den olidliga väntan...

Men hur e det möjligt? Läkaren sa att jag helt enkelt har haft maximal otur... att det inte är något ärftligt eller så. Är 39 år, har tre barn sedan tidigare utan kromosonfel. Hur ska man orka igen? (Har ny partner som inte har barn sedan tidigare)