• Anonym (Känslig?)

    Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad

    Jag är nästan i mitten av min graviditet. När vi berättade för min svärmor att vi väntade barn blev hon jätte glad.


    (vilket jag tycker är jätte kul) Hon frågar sedan om hon får vara med på RUL, i o med att jag o sambon har varit på ett VUL och ett UL redan tyckte jag att det känndes okej att hon va med. Idag när jag pratade i telefon med henne kommer det fram att hon sagt till min sambo att hon vill vara med under själva förlossningen. Han ska tydligen ha svarat att han inte tror jag vill det, men hon säger att hon visst ska det, och att hon ska prata med mig om det.


    När jag pratar med henne så säger jag - NEJ, jag vill inte att du ska vara där, jag vill knappt ha min man där. Varpå hon svarar att hon vill vara ett stöd och cocha mig. Jag tackar då för erbjudandet IGEN och säger att det räcker med min man. Hon säger då får jag sitta utanför och vänta och direkt när bebisen är ute vill jag komma in. Jag försöker igen förklara att vi säkert kommer vilja vila ett par timmar kanske tom ett dygn innan besök..
    Hennes svar är att - ja med då får du vila, så får min son komma ut med mitt barnbarn till mig.

    Jag vill helt klart att hon tillsammans med mina föräldrar är den första som ska träffa bebisen, Jag älskar verkligen min svärmor. Men jag vill själv ringa när vi (jag) är redo och välkommna henne och mina föräldrar samtidigt..Är det fel?

    Är jag knäpp och överkänslig? Jag vill inte att hon ska sitta utanför...

    Min man tycker förövrigt att det vore konstigt om hon inte kände så, Och att "alla" vill träffa sitt nya barnbarn på en gång. Jag tycker att när jag talar om att jag inte vill ha henne där just då borde hon respektera detta.?!

    Jag vill inte ha någon sympati...utan era åsikter om jag är överkänslig eller om jag reagerar normalt?

  • Svar på tråden Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad
  • Anonym (idiot)
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-01-30 19:58:56 följande:
    Tack för allt fint ni har skrivit.
    Ni var flera som undrade hur det gått...:

    Jag och Mannen är överrens, visade honom denna tråd vi pratade igenom detoch jag tror verkligen han förstår mig nu.
    Men gör han det inte gör det inget han står bakom mitt buslut och det känns som det är viktigast.
    Igår träffade jag Svärmor och återigen tog hon upp att hon "hoppas att jag ska ändra mig och att hon får vara med på förlossningen" Jag svarade att jag kommer inte ändra mig.
    Hennes svar blev då - A men då får jag sitta där ute i väntrummet, där kan ingen förbjuda mig från att vara så får "mannens namn" komma ut med bebisen, så även om du är trött får den lille hälsa på farmor...

    *Vi firade min sambos födelsedag och även om det just då bara va jag och hon som pratde hade jag gäster att ta hänsyn till, vilket resulterade att jag svarade - Det är långt kvar tills Maj, vi får se vad som händer.

    Idag berättade jag detta för mannen och nu sa han, -Det finns ingen anledning att berätta för henne innan vi ringer henne sen när vi är redo för besök. så det känns skönt.

    Om detta vore allt så skulle det kännas bra, Nu har hon fått för sig att hon kommer behöva köpa säng, barnmatstol och ,massa kläder att ha när bebisen är hemma hos henne, När jag talade om att första halvåret kommer vi nog inte ha barnvakt och när vi är på besök kan bebis sova i vagnen.
    Svarade hon att hon minnsan inte var någon barnvakt utan att hon va familj och att det va klart att bebisen skulle vara hos henne efter några veckor,,,

    Vad säger man?
    Vara hos henne efter nagra veckor?? Klart bebisen INTE ska! Varfor liksom??

    Sa hon kommer sitta i vantrummet? Eller ringer ni inte nar ni aker in? Hon far val skylla sig sjalv att ni inte hor av er. Tror inte ett ogonblick pa att hon kommer lyssna pa din sambo nar han ringer och sager att ni aker in, men vill att hon stannar hemma tills ni ringer. Inte en chans att hon haller sig darifran. 
  • Anonym (komplicerat)
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-01-30 19:58:56 följande:
    Tack för allt fint ni har skrivit.
    Ni var flera som undrade hur det gått...:

    Jag och Mannen är överrens, visade honom denna tråd vi pratade igenom detoch jag tror verkligen han förstår mig nu.
    Men gör han det inte gör det inget han står bakom mitt buslut och det känns som det är viktigast.
    Igår träffade jag Svärmor och återigen tog hon upp att hon "hoppas att jag ska ändra mig och att hon får vara med på förlossningen" Jag svarade att jag kommer inte ändra mig.
    Hennes svar blev då - A men då får jag sitta där ute i väntrummet, där kan ingen förbjuda mig från att vara så får "mannens namn" komma ut med bebisen, så även om du är trött får den lille hälsa på farmor...

    *Vi firade min sambos födelsedag och även om det just då bara va jag och hon som pratde hade jag gäster att ta hänsyn till, vilket resulterade att jag svarade - Det är långt kvar tills Maj, vi får se vad som händer.

    Idag berättade jag detta för mannen och nu sa han, -Det finns ingen anledning att berätta för henne innan vi ringer henne sen när vi är redo för besök. så det känns skönt.

    Om detta vore allt så skulle det kännas bra, Nu har hon fått för sig att hon kommer behöva köpa säng, barnmatstol och ,massa kläder att ha när bebisen är hemma hos henne, När jag talade om att första halvåret kommer vi nog inte ha barnvakt och när vi är på besök kan bebis sova i vagnen.
    Svarade hon att hon minnsan inte var någon barnvakt utan att hon va familj och att det va klart att bebisen skulle vara hos henne efter några veckor,,,

    Vad säger man?
    Det är väl bara att göra som din man föreslog och inte ringa innan ni ska in. Prata också med förlossningspersonalen att de inte får uppge att ni är där och att ni absolut inte vill ha besök.
    Kanske det skulle vara läge att din man tog upp med sin mamma om hennes svärmor fick vara barnvakt för din man några veckor efter att han var född...... Knappast troligt.

    Jag tycker att din man ska ryta ifrån lite så att din svärmor förstår gränserna, helt enkelt säga att det enda som är viktigt de första veckorna är att NI lär känna bebin.
    Jag har hört en del män klaga på att föräldrar/svärföräldrar tar över bebin, mamman har företräde genom att säga att nu behöver bebin amma, män har inget sådant att "skylla på".
    Tyvärr gör ju din svärmors agerande att man kanske blir extra "ogin" att dela med sig av sitt barn eftersom hon inte verkar känna av några som helst gränser. Det är ju i slutändan ER unge, inte hennes.
  • NKmamma
    Anonym (Känslig?) skrev 2011-01-30 19:58:56 följande:
    Tack för allt fint ni har skrivit.
    Ni var flera som undrade hur det gått...:

    Jag och Mannen är överrens, visade honom denna tråd vi pratade igenom detoch jag tror verkligen han förstår mig nu.
    Men gör han det inte gör det inget han står bakom mitt buslut och det känns som det är viktigast.
    Igår träffade jag Svärmor och återigen tog hon upp att hon "hoppas att jag ska ändra mig och att hon får vara med på förlossningen" Jag svarade att jag kommer inte ändra mig.
    Hennes svar blev då - A men då får jag sitta där ute i väntrummet, där kan ingen förbjuda mig från att vara så får "mannens namn" komma ut med bebisen, så även om du är trött får den lille hälsa på farmor...

    *Vi firade min sambos födelsedag och även om det just då bara va jag och hon som pratde hade jag gäster att ta hänsyn till, vilket resulterade att jag svarade - Det är långt kvar tills Maj, vi får se vad som händer.

    Idag berättade jag detta för mannen och nu sa han, -Det finns ingen anledning att berätta för henne innan vi ringer henne sen när vi är redo för besök. så det känns skönt.

    Om detta vore allt så skulle det kännas bra, Nu har hon fått för sig att hon kommer behöva köpa säng, barnmatstol och ,massa kläder att ha när bebisen är hemma hos henne, När jag talade om att första halvåret kommer vi nog inte ha barnvakt och när vi är på besök kan bebis sova i vagnen.
    Svarade hon att hon minnsan inte var någon barnvakt utan att hon va familj och att det va klart att bebisen skulle vara hos henne efter några veckor,,,

    Vad säger man?
    Att hon inte respekterar vad ni säger eller är trög.
    Skönt att din man är på din sida iaf.
    Klart att hon skulle bli barnvakt, vad skulle hon annars vara? Det är jag nyfiken på.
    Bra att du står på dig
  • ica
    Här och nu skrev 2011-01-31 08:33:12 följande:
    Jo, personalen kan förbjuda folk att vistas på förlossningsavd. Ang. det andra säger du NEJ och att hon kan kalla det nåt annat än barnvakt, men att ingen annan ska passa ert barn första tiden. Tanten verkar behöva samma gränser som små barn o är man då lämplig att ta hand om desamma?
    Den var bra!
  • Blåbärsmuffin

    Men oj! Hon verkar tro att hon ska dela jobbet som förälder med er... Att ni liksom ska "turas om" att ha bebisen. Jag vet knappt vad jag ska säga... Jag tycker att min svärmor kan vara ganska på ibland; när vårt första barn (hennes första barnbarn) var fött hade hon väldigt många åsikter om amning (hon ammade inte sina barn), sömn och allt möjligt. Nu (7 år och 4 barnbarn senare) har hon lugnat ner sig. Hon har dock aldrig räknat med att barnen ska vara hos henne; det är ju inte hennes barn! Däremot blir hon alltid glad när man frågar om hon kan sitta barnvakt - för det är just vad hon gör när hon ser efter barnen. Hon vaktar våra barn.
     
    Jag skulle nog skratta om mina eller makens föräldrar fick för sig att köp en massa bebissaker och planera för att våra barn skulle vara hos dem. Ska vår bebis övernatta nånstans så följer jag med och tar med allt hon behöver. Punkt slut. Det finns liksom inget att diskutera; jag (och maken) är ansvariga för våra barn och bestämmer var de ska vara. Vill hon så gärna ha en bebis i huset så får hon väl skaffa en egen

    Tanken med att vara mor- och farförälder är väl att man får allt det mysiga - man gullar med barnbarnen, skämmer bort dem dem kramar, bullar och allt sånt där - och låter sen föräldrarna ta de sömnlösa nätterna, skriken och allt det där. Dessutom vill man ju som förälder umgås med och lära känna sitt barn, varför lämna bort henne/honom till farmor? 

  • Cianna

    Sätt ner foten och sätt gränser! Du ska inte behöva gå med den här oron under graviditeten! Du har rätt att se fram mot förlossning och spädbarnstid och allt mys ni ska ha.

    Tanten verkar skvatt galen och inte inse andras integritet.

    Mycket bra att du och mannen är överens om hur ni vill ha det! Be mannen ta det hela en gång till med henne och kräva att hon respekterar era gränser. I värsta fall får ni ställa ultimatum.

    Och oM hon har nyckel till er bostad - se till att begära tillbaka eller byt lås.

    (Min svärmor var lite likadan - men hon bor 100 mil bort. Vi bjöd in henne till dopen och då fick hon träffa barnen första gången. Äldsta grabben fick jag freda för han var inte redo för andra än - iallafall inte som hon ville, yngsta grabben kunde hon vara med betydligt mer, då han var mer utåtriktad. )

  • mia83

    Men HERREGUD, nån måtta får det väl ändå vara!
    SJÄLVKLART ska hon respektera att du och din man vill var ensamma på förlossningen! Och inte kommer han kunna komma ut med nåt barnbarn till henne, bäbisen ska ju amma och sen ska ni vidare till bb. Jag skulle sätta ner foten orderntligt och säga, VAD ÄR DET DU INTE FATTAR! DU ÄR INTE VÄLKOMMEN TILL FÖRLOSSNINGEN! OM DU INTE KAN ACCEPTERA DET ÄR DU INTE V ÄLKOMMEN ALLS! alternativt skälla ut din man så han får prata allvar med tanten. Hellre bli kallas ragata än ha henne trampandes i korridoren utanför.Usch!

  • Alondra

    Det är ju du och din man som får barn och något som ni ska uppleva tillsammans.  För svärföräldrar är ju barnbarn en bonus i livet inget rättighet.  Det är redan så jobbigt under en förlossning så allt fokus behövs lägga på att föda barn än att oroa sig för att svärmor sitter utanför och kan dyka upp när som helst.

  • Anonym (Känslig?)

    Tack så jätte mycket för allt stöd i denna tråd :)


    Nej hon har ingen nyckel hem till oss och kommer heller aldrig att få en, Jag har bestämt mig för att inte amma (ingen diskussion jag behöver ha mera igående i denna tråd) Hur som det är därför hon tror att det inte kommer vara några problem för henne att vara barnvakt redan efter 2-3 veckor.
    Jag och mannen kommer gemensamt att vara hemma de två första månaderna efter förlossning efter två månader kommer jag gå tillbaka till arbetet och  han kommer då att vara hemma 6 månader därefter ä det mina sex månader.
    Jag börjar bli orolig att varje dag jag kommer från jobbet kommer att se henne sitta i mitt kök dricka kaffe och hålla bebis i sin famn....

    Idag fick jag nämligen reda på att hon blir sjukskriven ett år.......

Svar på tråden Svärmor..vara med under förlossning!! Orespekterad