• Anonym (Oförstående)

    Fattar mig ej på vissa fattiga

    Jag har nu läst denna blogg: http://blogg.aftonbladet.se/barnfattigbloggen
    I några dagar och förstår mig inte på vissa av dessa föräldrar hur de tänker, om någon förstår snälla förklara.
    Men om man är fattig och inte har pengar så att de räcker varför då ta en semesterresa på kredit? Detta gör i sin tur att de har ännu svårare att klara ekonomin och så fortsätter det neråt i en nedgående spiral.
    Samma med studenten varför ska föräldrarna betala för stundenten detta gäller en vuxen individ som ofta är 18 år eller äldre?

    Jag är endast 24 år men jag fick betala min student själv utom festen som jag fick betala halva matkostnaden och mina föräldrar andra halvan vilket blev ca 300 kr för dem och 800 kr för mig.

    Nu är jag ensamstående ung mamma och har kanske 100 - 1000 kr mer än existensnivå enligt soc. Jag lever efter min plånbok jag försöker spara till semester och spara till oförutsedda händelser. Köper mycket begagnat och verkligen frågar om jag behöver något.
    Mitt barn har aldrig nekats något h*n verkligen behöver men när den är gammal nog så kommer den att få börja sommarjobba och jobba på helger osv. Detta spelar ingen roll hur mycket jag tjänar utan detta är för attt mitt barn ska få större möjligheter i sitt liv senare.

  • Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga
  • sirisdotter
    riboflavin skrev 2011-06-02 14:37:10 följande:
    Då hade du nog tur och hade någon i klassen vars släktingar ställde upp gratis, vi betalade 3000 kr för att hyra lastbil med chaufför och bensinen för att kuska runt hela dagen, utslaget på 25 personer så blev det ju inte så mycket, men gratis var det inte.
    Hur gjorde ni då?   De familjer som inte hade råd -   fick deras studenter inte vara med på flaket utan gå efter?
  • Anonym

    De som beskriver sin fattiga barndom växte ju upp under sossarna...

  • riboflavin
    sirisdotter skrev 2011-06-03 17:16:27 följande:
    Hur gjorde ni då?   De familjer som inte hade råd -   fick deras studenter inte vara med på flaket utan gå efter?
    Fanns ingen i klassen som inte kunde lägga 120 kr. Var ganska få av oss som fortfarande levde på våra föräldrar när vi gick ut trean, alla utom 2 i klassen vill jag minnas hade extrajobb.

     
  • sirisdotter
    Gissa skrev 2011-06-02 16:22:02 följande:
    Eller ni kanske menar att man skulle ha sett sämre tider komma i sin kristallkula?
    Ja,  varför inte -  sämre tider kommer med jämna eller ojämna mellanrum.
  • Paradigm

    Så mitt råd för att inte hamna i ett helvete är att inte lägga upp sig på krediter eller abonnemang.

  • sirisdotter
    Anonym (under) skrev 2011-06-02 17:03:20 följande:
    Har levt under normen, hur länge som helst känns det... Men ingen som inte känner oss mycket väl vet om det. Vi har inga skulder, inga avbetalningar, barnet behöver inte sakna de allra nödvändigaste i form av kläder, mat, leksaker. men det blir inga fritidsaktiviteter, inga semestrar, och släkt och vönners födelsedagar kan innebära en stor utmaning...Kommer vi att ha råd med presenten?
    Jag har inte råd att vara sjuk en enda dag, knappt vabba, inte frisör, inte doktor, ingen tandläkare... Vi ligger typ 500 kronor under normen, men då har jag inte räknat med bilens kostnader, som är typ ca 2000 i månaden.

    Det allra jobbigaste är att vi inte vill att alla runt omkring oss ska få veta, då det är så skambelagt att vara fattig.
    Hur kan ni undgå att era kollegor märker att ni inte åker på semester?   Eller var min sista arbetsplats unik;  alla (?)kollegor tävlade om att skicka vykort från olika exotiska platser runt om på jordklotet.   Jag skickade någon gång vykort från vandrarhemmet på cykelavstånd... 
  • sirisdotter
    Kimona skrev 2011-06-02 17:48:45 följande:
    Som tur är kan man få lov att kopiera gratis på Arbetsförmedlingen eller så kan de kopiera åt en på kommunen, men vi skaffade faktiskt en billig skrivare här hemma så vi kan skriva ut och kopiera viktiga papper. Nu har jag inte soc längre, då sambon studerade och vi blev nekade soc p.g.a det såklart, men vi lever på samma summa som existensminimum.
    Internet ingår ju inte heller i normen, men det gör dagstidning så då kan man ju bara använda de pengarna till det istället.
    Tyvärr blir det ju så att man ibland måste prioritera en faktura framför något annat viktigt. Jag hade tillexempel inga vinterskor i vintras, utan fick ett par gamla av mamma (som läckte in och där fodret slitits såpass att de ändå inte höll värmen).
    Billig skrivare brukar innebära DYRA bläckpatroner,  eller är det inte så längre?   Det är  en utgift jag tagit bort;  även om jag ofta saknar skrivare.   Särskilt som politiskt aktiv,  då nästan allt kommer via mail.
  • sirisdotter
    Fattig student skrev 2011-06-02 17:51:00 följande:
    Jag har haft gympaskor många vintrar som tonåring för att jag tyckte att det var så fult med vinterskor. Det funkade bra.
    Och så har vi veganer som går i jympaskor  i alla situationer  (bröllop som rekordkall vinter)  ,  för att man inte döda djur och ta deras skinn -  OT  förstås
  • sirisdotter
    Gissa skrev 2011-06-02 18:19:02 följande:

    Mmm, va bra, sen har man ingen soffa men kanske är skyldig pengar ändå.


    Ska man "lägga bort" dom avbetalningarna som är kvar då menar du , medans familjen sitter på golvet?


    Oj,  det dröjde MÅNGA år innan jag skaffade en soffa (begagnad).   Har ni inga stolar?   En säng som kan få ett gäng kuddar och fungerar som soffa?
  • sirisdotter
    Anonym (!) skrev 2011-06-02 18:50:35 följande:
    TS, det tänkte jag också när jag läste de där inläggen. Min pappa var precis likadan! Han hade och har fortfarande noll koll på att betala räkningar eller lägga undan varje månad till den där jätteräkningen som kommer en gång i kvartalet. Jag var tvungen att betala hans räkningar i några månader pga sjukhusvistelse och där var det flera räkningar som från början varit på några 100 kr men som med kronofogdeavgifter var på mycket mer. Många av dem handlade om saker han inte behövt köpa från början såsom CD-böcker!!! Han har 500 meter till biblioteket!

     Vi har hjälpt honom genom åren, varje månad nu får han 300 kr av oss. De första åren sa han att han skulle betala tillbaka men som tur är så låtsas han inte längre.

    När jag var liten gick han och köpte en parabolantenn och tecknade upp sig på ett långt avtal, samma månad stängde de av elen. Hur tänker man då? Jag vet inte hur många gånger de stängde av telefonen för oss. Han åkte på bilresor till Europa med oss fast han inte kunde betala hyran till lägenheten. Jag vet inte varför? När det var 14 dagar kvar till lön fanns det inte längre pengar till mjölk hemma. Det enda vi åt var typ spagetti och falukorv. Hela hans sätt gav mig bara ångest och det var så skönt när jag kunde flytta hemifrån och sköta min egen ekonomi. Och jag hade typ hälften så mycket pengar som han, samma hyra och ändå hade jag aldrig några problem att betala räkningarna.

    Jag vet att det är jättesvårt att leva på existensminimum, jag har gjort det själv. Men att klaga över att man inte har råd att betala räkningar och sedan röka upp 1000 kr eller att köpa den senaste Iphonen på avbetalning för att man MÅSTE ha en mobiltelefon gör mig bara irriterad. Behöver jag säga att pappa klagar varje månad på hur svårt det är att aldrig ha några pengar?
    Påminner om karln jag råkade vara gift med ett tag.   När påminnelserna på hyra och barnomsorgavgift  (gällde min bonus)  droppade in hade han inga pengar -  men ett nytt segel  för 5000  (i 80-talets penningvärde).    Svaret på mitt ifrågasättande blev:   "Ingen barnfamilj blir vräkt i Sverige!"
Svar på tråden Fattar mig ej på vissa fattiga