Här kan du skriva det där sms:et eller mailet du så gärna vill men inte vågar skicka!

Till svärmor: DU är en alkoholist!! Inse det någon jävla gång så du kan tillfriskna och ta hand om alla dina hundra barn! Din yngste son är inte omöjlig att få iväg till skolan, du ger dig för lätt, dina ungar får göra vad FAN dom vill utan konsekvenser. Det är helt jävla otroligt att ett par av dom ändå blivit normala. SKÄRPNING alkiskärring annars får du aldrig mer träffa dina barnbarn!!

Till bästa vännen: Ibland undrar jag om inte du och jag borde gifta oss, här och nu! Vi är själsfränder. Varför förstog jag inte det då, för alla år sedan, då när du var så kär i mig?  

Jag är så trött på att behöva vara orolig över att du ska vara otrogen mot mig.. och jag vet att jag gör fel som kollar igenom dina konversationer med  dina spelkompisar (tjejer) och sist när hon skrev att du var söt, var måttet rågat.. jag borde egentligen inte be om ursäkt för att jag skrev det där elaka meddelandet till henne och till samtalet där du blev utskälld. och det tänker jag fan inte göra heller . för det förtjänar du delvis , för att du tog bort konversationerna med henne  som skrivits en natt när jag sov.. Jag älskar dig och hoppas du älskar mig med, trots denna svartsjuka- men du ger mig anledningen! Puss

är så otroligt kär i dig att jag blir snurrig bara jag tänker på dig, önskar du vore här naken nu

Till mitt ex:
Du var mitt liv, mitt allt. Jag gjorde allt för dig, allt. Jag älskade dig så högt, så sjukt jävla mycket. Du lämnade mig för snart ett halvår sen, och jag trodde fan aldrig att jag skulle ta mig igenom det här. Men vet du vad? Jag klarar mig. Jag kan faktiskt leva utan dig. Trots att du behandlade mig som skit så ville jag aldrig lämna dig, för på morgonen och kvällen var du underbar. Jag höll fast vid dig jämt. Tog din skit hela tiden, och intalade mig att det var mitt fel, allt. Du gjorde slut, men valde att ha mig kvar ändå. Du gjorde mig så sjukt förvirrad! Varför kan du inte bara släppa taget för? Du gjorde slut, du ville vara själv, låt mig va då. Hade du bara varit ärlig mot mig under förhållandet hade vi aldrig haft dessa jävla bråk, och det vet du. Så varför  lägger du allt på mig? Varför lämnar du mig och sedan säger att allt är mitt fel? Varför säger du hela tiden att om jag bättrar mig på det, om jag gör si eller så så kan vi bli tillsammans igen? Snälla nån, inse att du inte är Guds gåva till mänskligheten. Du är fan mupp. Jag kommer föralltid att älska dig, du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Men jag måste vara ärlig och säga att nu, när jag vågade ta steget att gå vidare så inser jag att du inte var den perfekta pojkvännen, du behandlade ju mig som skit. Och ja, jag mår faktiskt bra, konstigt nog. För bara 1 månad sedan grät jag fortfarande över dig. Men nu har jag ett lugn i kroppen, jag känner faktiskt glädje. Jag skäms över att jag inte känner saknaden till dig, men fyfan vad skönt det är. Tänk om du kunde vara den där urgulliga killen du var för 3 år sen, då hade jag nog fortfarande jagat dig. Men nej, nu är det nog. Jag mår bra, jag klarar mig. Visst, jag kommer säkert bryta ihop när du träffar någon annan. Samtidigt som jag önskar att du då, i det förhållandet får smaka på din egna medicin, ditt kräk. Jag hoppas jag ser dig på jobbet imorgon, då ska jag vända ryggen till och bara skita i dig. Och föresten, jag har sagt upp mig. Så nu är vi inte kollegor så länge till, och fin familjs företag lär åka i skiten när jag drar - och allt tack vare dig

Till min bästa killkompis:
TACK! Tack snälla för att du funnit för mig den här tiden. Du har gått igenom samma sak som mig så du förstår verkligen hur jag känner. Så himla skönt att få ha någon att prata med som förstår. Men jag måste vara ärlig, jag har fått känslor för dig.. Jag vet att du är 10 år äldre, men vi klickar ju så bra. Känner du också det? Alla kvällar med dig är underbara. Jag älskar att bara sitta i soffan med dig och kolla på film, det är så himla enkelt och bekvämt. Jag älskar dina barn. De ger mig sån glädje! Du är en sån himla underbar kille. Du verkar känna samma, men gör du det? Jag får väl vänta och se..

Till min mamma:
Älskade, älskade mamma - ibland så blir jag så fruktansvärt trött! På dig & dina försök att pränta in i människor att man måste leva sitt liv efter ett visst mönster, en mall, för att vara god nog & räcka till. Du kan inte ta att alla människor har olika förutsättningar för saker & ting, att alla har sina egna förflutna. Alla VILL inte leva sina liv som du valt att leva ditt.

Det gör mig riktigt ont, tja - skitförbannad faktiskt, att du inte accepterar min sambo & mitt val att vara med honom, jag Älskar honom & det kan du inte ändra på. Sluta komma med pikar & tala om för din jäkla gubbe att göra det samma. Det är urjobbigt & det fullkomligt Suger energi både från mig & **.

Jag lever, inte under några som helst omständigheter i misär, bara för att jag har tvätt i min tvättstuga & stök med kläder lite hur som helst i garderoben, jag prioriterar bara annat före & för mig gör det faktiskt inte någonting att allt inte ligger i mm precision - jag mår bra ändå. Där emot så har jag ett liv tillsammans med min familj som jag värderar till månen & tillbaka utan att blinka. Det är faktiskt okej att skjuta lite på alla MÅSTEN till en dag senare, det gör ingenting.

När man ställer upp för någon så gör man det av välvilja, inte för att fixa en schyst hållhake att nyttja till framtiden - lär dig skillnaden.

Till min mammas gubbe:
Sluta träng dig på & snoka i saker som inte angår dig. Sluta dra ner min sambo. Sluta pika. Sluta behandla hundarna som skit.

Till mamma & hennes gubbe:
Gå skilda vägar för ni gör inget annat än att plocka fram varandras dåliga sidor - det är inte nyttigt för någon av er.

Till min sambo:
Jag älskar dig så det gör ont & jag har burit med mig samma känsla ända sedan i blev ett par för 7år sedan. Där emot så är oerhört tungt att känna att jag inte alla gånger kan lita på dig. Ibland får jag känslan av att du stänger mig ute & att du döljer saker för mig. Du har tidigare varit spelberoende & ibland skrämmer det mig att du kanske trillat tillbaka. Vad är det du döljer?
Snälla, försök att inte låta din svärmors pikar komma åt dig. Hon är bara dum & ** med. Jag vet att det är svårt men snälla försök.
Jag vill verkligen inte sälja huset, jag trivs här & även om det är en del & göra så vill jag verkligen inte släppa taget. Försök hålla ut, så fort vi är klara kommer allt kännas Så jäkla mycket bättre!

Till min mormor och morfar som inte får veta att min kusin är gay! Kusinen kom ut för 3 år sen och dom har inte fått veta nåt än, fast dom har träffat hans partner flera ggr!

Mormor och morfar jag måste berätta en sak för er. Xx är gay och gillar samma kön! Men Xx och familjen vågar inte säga det till er tyvärr för att dom är fega. H*n är ihop med Xx, så ni vet! Puss