Vi som försökt ett tag utan plus

Sen angående livmodern så tycker jag också att du ska försöka sluta tänka att det är fel på den. Tvärtom gör den förmodligen helt rätt! Jag pratade med en läkare som forskat mycket inom ivf/barnlöshet och han sa att de funnit att det väldigt sällan är livmodern som är problemet, utan det är embryona i de allra flesta fall. Han sa att många kvinnor förebrår sig själva och tar på sig skulden så fort mannen visat sig ha spermier som är good enough för att befrukta. Men så enkelt är det inte - även bland dem som har många och högkvalitativa spermier (som min man) eller som är lättstimulerad och får ut många ägg som lätt befruktas (som för mig) så kan det mycket väl dölja sig arvsanlag etc som gör att de flesta av embryona inte överlever eller inte är riktigt friska, och dessa SKA livmodern stöta ut.

Jag har en kompis vars livmoder verkar acceptera det mesta, sållar liksom inte ut det som är fel. Hon blir alltid gravid på första försöket och har visserligen fått ett friskt barn, men hon har också fått flera sena missfall (v.8-14) och så har hon TVÅ gånger tvingats göra abort i vecka 22 (dvs föda ut ett dött barn) pga att barnet haft svåra missbildningar eller kromosomfel som gör att det inte skulle överleva särskilt många månader. (For the record så lever hon exemplariskt som gravid, inget hon gör kan ha påverkat.)

Det är ju inte alls omöjligt att flera av oss hade upplevt samma sak som henne om vår livmoder varit lika generös som hennes. Jag har nog hellre en lite överskeptisk livmoder som bara släpper igenom embryon som blir friska barn, än tvingas genomlida det min kompis gjort. Hon är inte ett dugg glad att hon "kan bli gravid" och ett plus på testet för henne ger mer oro än lycka.

Läkaren sa också att hos dem som får många dåliga embryon så bör man ändå hålla hoppet vid liv - förr eller senare kommer det ett friskt embryo. Eftersom man själv lever och är frisk så måste det finnas friska anlag också. Det gäller "bara" att orka vänta på det.

Slutligen Wittra så tycker jag det låter som en jättebra idé att börja med akupunktur! Själv har jag gått regelbundet på massage och meditation sen 2 år, inte för att det skulle vara nån "mirakelmedicin" utan för att det hjälpt mig att vara mer avslappnad och få en bättre inställning till situationen. Dvs må bättre under tiden man kämpar. Tycker det har varit värt varenda krona, kan inte ens föreställa mig vilket vrak jag skulle varit utan deras hjälp.

Kissa i valfritt, rent kärl och sätt in i kylen. Innan test låt det blir rumstempererat eller ta testet på morgonen direkt även om du kissat på natten..kanske det gått några timmar och försök att inte dricka om du är uppe på natten.

Bra skrivet!! Gäller att hitta sätt att ta hand om sig för att försöka må så bra som möjligt psykiskt och fysiskt. Kram!

Ja, ska ringa om akupunktur direkt på måndag tänkte jag. Finns ett ställe i stan som verkar kunna erbjuda sådant. Det är så många känslor i allt det här som gör allt så svårt tycker jag. 
först av allt känslan av otillräcklighet, att ens kropp är så kass. Att man inte klarar det som "alla andra" klarar. 
Sedan det här med att dela med sig, många här inne och på andra ställen tycker ju öppenhet är bättre. Liksom ett skäl att faktiskt säga ifrån att nej, alla har inte lätt att få barn. Nej, alla kan inte få barn hur som helst, när som helst. Men.....för det första så har jag varken jag eller mannen någon jättebra relation varken på hans sida släkt och familj eller jag till min familj. Det finns inte på kartan att vi skulle känna förtroende att delge detta till någon av dem. För det andra så orkar jag krasst sagt inte förklara för folk vad vi genomgår och hur fruktansvärt hemskt det är. Vill man veta något om IVF så kan folk ta reda på det själv känner jag, jag är ingen IVF-informatör. Jag är känslig så det räcker och då behöva stå och förklara ingrepp, sprutor, sprayer...nej, icke. Jag gör det inte. Min mans chef som först varit så bufflig bad dock om ursäkt innan vårt ÄP...han hade faktiskt kollat upp vad IVF var och var ganska tagen av hur invecklat och jobbigt allt var. Jag tyckte det var så fint gjort av honom, att dels be om ursäkt men också ta sig tiden att ta reda på vad detta är. 

men annars tycker jag folk nästan verkar vilja avkräva någon förklaring av en och jag orkar bara inte! 

Jag hoppas verkligen att jag snart kan hitta någon inre frid, något bättre förhållningssätt. Just nu är jag bara tom, jävligt arg och avskyr min kropp. 

Tar inget extra test imorgon. Mens på ingång.

Berättade för min bästa vän i bilen innan vi körde på färjan hemifrån. 1 timme senare började jag blöda :(

Åh nej :( Fast det behöver ju inte betyda att det går illa. Du kanske kan ringa på måndag o be om att få komma in tidigare nu, pga blödningen.

Ah nej Sondermarken, men kom ihag att manga bloder tidigt i graviditet..

Jag har kort akupunktur lite av och till och jag gillar det fast det blir lite dyrt men det ger mig postiv energi

Åh nej Kram!!