• Anonym (Ingen skam!)

    Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!

    Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.

    I lördags hånglade jag med en av min mans kompisar på en fest medan min man låg och sov. Idag hade jag sex med samma kille. Och jag skäms inte det minsta.

    Jag och min man har varit tillsammans i snart nio år, vi har två barn under sex år tillsammans och lever utåt sett ett hyfsat normalt familjeliv. Vi tjafsar rätt ofta, både stort och litet och har under våren varit väldigt osäkra på varandra. Jag har nog varit osäker ett längre tag, men under våren har det verkligen inte känts som det brukade göra förut.

    Vi jobbar båda heltid och har två vilda, härliga ungar som dock kräver en hel del av oss. Jag försöker hela tiden bekräfta min man och visa att jag tycker om honom. Det gör dock inte han alls. Vi har diskuterat vårt förhållande in i absurdum, men det känns som om det ändå aldrig händer nåt.

    Min man har i princip inget tålamod med våra barn, han har problem med sömnen och är därför konstant trött. De dagar han varit ledig och haft båda barnen hemma går han och lägger sig samma sekund som jag kliver in genom dörren. Han tar sig tid till både träning och socialt umgänge, medan jag i princip tillbringar varje ledig sekund hemma. Jag har försökt förklara för honom att jag också skulle vilja få lite tid utan barnen, själv eller tillsammans med honom. Han förstår dock inte det, han tycker jag har massor av egentid, vilket bara är bullshit.

    Han visar noll och inget intresse för mig, förutom sex. Det är ett konstant tjat om sex och trots att jag förklarat för honom att jag inte direkt blir kåt av gnällandet slutar han inte. Jag har förklarat att han faktiskt får anstränga sig lite, men han menar att det inte är nån idé.

    För ungefär en månad sen erkände hans kompis (de är inte jättenära vänner, men ändå...) att han var sjukt attraherad av mig, något som faktiskt är ömsesidigt. Han har inte varit hemma hos oss så mycket tidigare, men har börjat umgås mer med min man under våren. Jag har alltid gillat honom, han är smart, snygg och alltid trevlig och rolig när vi umgås tillsammans.

    Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. En stor del av tiden tror jag att jag och min man fortfarande är tillsammans av bekvämlighetsskäl. Hade vi inte haft barnen hade vi nog mest troligt inte varit tillsammans fortfarande, och hela skilsmässogrejen känns extremt stor och komplicerad. Idag hade jag lång lunch och åkte då hem till hans kompis och hade sex med honom. Vi vet båda två att det här är helt knäppt och att vi inte borde göra det, men jag tror att jag håller på att falla för den här killen och känslan är ömsesidig.

    Jag fick just ett sms från honom där det stod "Jag vet att vi inte känner varandra så jättebra, men det känns jättekonstigt att inte ha dig här bredvid mig. Jag har aldrig träffat någon som förstår mig som du."

    Jag känner lite likadant för honom, inte ens i början av mitt förhållande med min man kände jag att jag hade en sån här connection med honom som jag har med den här killen. Han är utåt sett inte mycket att hänga i julgranen, bor i en liten etta, arbetslös och så, men han är allt som jag vill att en man ska vara. Han är smart, trevlig, social och jag kan verkligen prata om allt med honom.

    Vi vet bara inte vad vi ska göra. Det hade dessutom varit enklare om han inte varit kompis med min man. Min man, som för övrigt tycker det är jättebra att vi kommer så bra överens eftersom han är helt övertygad om att den här killen aldrig skulle kunna vara ett hot mot honom, nåt som han ofta känner annars när det handlar om killar överlag.

    Som den här killen säger själv. "Du förstår väl att det här skulle kunna förstöra hela vår gruppdynamik. Jag har varit din mans chef, vi umgås i samma kretsar och alla känner alla!"

    Trots det kan vi inte låta bli varandra...

  • Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym skrev 2012-05-30 12:31:17 följande:
    TS: jag kommer nu att vara riktigt hård mot dig, Varför? Jo jag vet vad du orsakar för smärta. Min pappa har varit otrogoen mot min mor. Och det är något jag aldrig kommer att förlåta honom för. Jag är själv gift och ska få barn, och skulle aldrig någonsin ens komma på den tanken. Inte nog med att du är falsk, du är även extremt lat. Du vill behålla kakan och äta den. Inte nog med att du sviker din man, du sviker även dina barn. För när det här kommer fram, och jag hoppas det gör det fort för det du gör är förkastligt så kommer du att orsaka otrolgit mycket smärta för din famij. Bara för att du är lat. Och falsk. Fruktansvärd människa, det är det du är.
    Nej, jag är ingen fruktansvärd människa, och jag är definitivt inte lat. Du vet ingenting om mig och min man, hur mycket jag har fått stå ut med och hur mycket jag har kämpat för att få det här förhållandet att fungera trots att i princip alla runtomkring mig har skrikit "lämna honom!"

    Du däremot är en rätt förkastlig människa som drar såna slutsatser om en person du inte ens känner.
  • Anonym (Been there)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:26:52 följande:
    Det låter verkligen som om du beskriver min vardag. Och jag vill inte ha en sån vardag, jag vet att småbarnsåren är tuffa och man har inte mycket tid för varandra. Men att bli konstant bortprioriterad och sedd på som något slags hembiträde/hora som ska ställa upp på minsta lilla grej är inte riktigt ett bra förhållande i mina ögon.

    Jag har pratat med Patrik om det här och han säger själv att om det skulle komma till den punkten, så skulle han hellre säga det själv till min man än att han skulle råka komma på det eller få höra det på omvägar (det kommer dock sannolikt inte hända eftersom det bara finns två personer i världen förutom jag och Patrik som vet vad som pågår, och de kniper käft...)

    Jag har lite emotionella problem, det har jag alltid haft och det sticker jag inte under stolen med. Jag har ett ganska, kanske man kan kalla det, typiskt "manligt" sätt att se på relationer. Jag har haft ett stort antal sexpartners, men inte lika många relationer. Jag kan verka ganska känslokall och distanserad om man inte känner mig väl.

    Som jag sa, varför jag är otrogen just nu med den här personen kan jag inte riktigt svara på. Jag hade inte varit otrogen med vem som helst bara för att. Så jävla korkad är jag inte, men jag och min man har som sagt inte haft det särskilt bra senaste halvåret och Patrik har gått från att vara en kompis till något mer. Någon jag verkligen kan prata med och som lyssnar aktivt och ser mig.

    Min man är egentligen ingen dålig människa så. Han har själv haft en mycket komplicerad barndom och uppväxt och har väl kanske inte riktigt några tankar om hur ett ordentligt, normalt förhållande ska se ut. Han är mycket väl medveten om det här, men blir ändå skitförbannad på mig när jag tar upp det och försiktigt försöker hinta att han är ett resultat av sin uppfostran och den miljö han växt upp i.

    Jag känner mig extremt ambivalent, men varje dag som jag inte pratar med Patrik känns det som om det saknas något stort i mig. Så har jag aldrig känt med min man. Kanske förr när jag fortfarande försökte lägga energi på att få vårt förhållande att funka, men nu vet jag inte ens längre. Jag har även fått veta från Patrik att min man inte är sen med att flörta med tjejer när de varit på fester tillsammans.
    Jag har visserligen inte haft ett stort antal sexpartners men jag är inte heller den typen som tycker det är otroligt skönt att kramas och pussas för jämnan. Jag är inte superduper romantisk av mig och uppvaktning med blommor tycker jag också är lite onödigt. Men när jag väl får det blir jag ju självklart glad.

    jag önskar verkligen en bättre vardag för dig än vad jag har det. Vi håller tyvärr på att falla tillbaka i gamla spår lite då jag sköter det mesta hemma och senast som igår då hade samtalet om hur tråkigt det är att vi faktiskt bara har sex 1 gång i veckan medan hans kvot innebär sex minst 3 gånger i veckan. Jo men tjena! Han säger bara att det är jag som är torr och att alla andra normala förhållanden har sex så ofta i medel medan vi bara har en gång i veckan (eller han påpekar snarare sagt att det är en gång varannan vecka vilket inte stämmer!). Han är fortfarande i unga-tonårs stadiet då snoppen just upptäckts typ och det är tröttsamt.

    Tvättsäcken (en gul ikea påse) har legat i vardagsrummet i 3 dagar innan den veks. du kanske ska vika tvätten får jag till kommentar när det är jag som lagar mat, städar, sköter om barn, hushåll och tvättar (viker tvätt också för den delen då han tycker det är så himla tråkigt). Hans största intressen är träning!!! Han kan beklaga sig över att på 17 dagar har han BARA hunnit träna 14 dagar... Öhhhh... Ibland stiger han upp på morgonen för att ta ett extra pass, andra gånger tar han flera pass om dagen. Han har lätt för att gnälla på mig gällande tid med barnen men står inte för det själv när det kommer till hans träning, jobb eller umgänge.

    Snacka om jämställdhet! 
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (jag) skrev 2012-05-30 12:33:43 följande:
    Ok , byt ut kollega mot kompis.... vad är skillnaden ?
    Du knullar fortfarande runt och du skyller fortfarande allt på din man och det är fortfarande fegt.

    Varför är du fortfarande ihop med din man för om han suger såpass som du skriver ?
    Varför inte separera så kan han hitta någon som inte bedrar honom och du kan knulla den andra snubben utan att behöva smyga och ljuga ?

    Är det bekvämlighet eller feghet , ekonomi ?
    Jag vet inte varför jag är tillsammans med min man än, det är ju det jag skriver. Min man säger ibland när vi har stora gräl att han inte är gjord för att leva i relation, och det kan jag till viss del skriva under på. Han vet helt enkelt inte hur man beter sig i en relation.

    Vi undrar båda två många gånger om det faktiskt bara är bekvämligheten som gör att vi är tillsammans, och från min sida är det säkert lite feghet också. Som jag skrivit, separation med barn involverade känns överväldigande, framförallt när vi har en son som har den problematik han har...
  • Anonym

    Förkastlig? Jag har läst det du skrivit, och är det någon som är förkastlig så är det du, TS. Jag är inte den som är otrogen och håller på att rättfärdiga mitt beteende på diverse forum på internet.

  • Anonym (Been there)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:33:41 följande:
    Jag kan väl även tillägga att JA, jag vill ha en förändring i mitt liv. Jag är mitt i livet nu och jag vet inte om jag skulle vilja leva så här i 30-40 år till och med gott samvete kunna se tillbaka på mitt liv och känna att jag levt i en hälsosam och respektfull relation under alla de åren. Jag vill ha en partner som är mer än bara en person som råkar bo i samma hus.
    WORD säger jag bara!!!!
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (Been there) skrev 2012-05-30 12:37:45 följande:
    Jag har visserligen inte haft ett stort antal sexpartners men jag är inte heller den typen som tycker det är otroligt skönt att kramas och pussas för jämnan. Jag är inte superduper romantisk av mig och uppvaktning med blommor tycker jag också är lite onödigt. Men när jag väl får det blir jag ju självklart glad.

    jag önskar verkligen en bättre vardag för dig än vad jag har det. Vi håller tyvärr på att falla tillbaka i gamla spår lite då jag sköter det mesta hemma och senast som igår då hade samtalet om hur tråkigt det är att vi faktiskt bara har sex 1 gång i veckan medan hans kvot innebär sex minst 3 gånger i veckan. Jo men tjena! Han säger bara att det är jag som är torr och att alla andra normala förhållanden har sex så ofta i medel medan vi bara har en gång i veckan (eller han påpekar snarare sagt att det är en gång varannan vecka vilket inte stämmer!). Han är fortfarande i unga-tonårs stadiet då snoppen just upptäckts typ och det är tröttsamt.

    Tvättsäcken (en gul ikea påse) har legat i vardagsrummet i 3 dagar innan den veks. du kanske ska vika tvätten får jag till kommentar när det är jag som lagar mat, städar, sköter om barn, hushåll och tvättar (viker tvätt också för den delen då han tycker det är så himla tråkigt). Hans största intressen är träning!!! Han kan beklaga sig över att på 17 dagar har han BARA hunnit träna 14 dagar... Öhhhh... Ibland stiger han upp på morgonen för att ta ett extra pass, andra gånger tar han flera pass om dagen. Han har lätt för att gnälla på mig gällande tid med barnen men står inte för det själv när det kommer till hans träning, jobb eller umgänge.

    Snacka om jämställdhet! 
    Är du säker på att din och min gubbe inte är samma person? Här är det också träning som är stora grejen, samt jobbet. Han tar på sig alla extrapass han kan utan att så mycket som fråga mig vad jag tycker. Han utgår från att jag är hemma med ungarna när han ska jobba extra under helgerna.

    Och sexet är precis som du skriver. Jag är inte alltid sugen på sex varenda jävla dag, och definitivt inte när förspelet går ut på att han nyper mig i röven och säger "heeeej, ska vi..?" Jag har försökt förklara att det är svårt att bli kåt när man är konstant uttråkad, orespekterad och slut eftersom jag aldrig får varken respons, respekt eller tacksamhet av honom (vilket han naturligtvis anser att han kan kräva förbehållslöst av mig, oavsett om han förtjänar det eller inte)

    När vi har bra sex har vi ruskigt bra sex, det är väl den enda grejen som fortfarande är okej i vårt förhållande, dock känns det som om jag många gånger bara bjuder till för att slippa det förbannade tjatandet...
  • Anonym (Skåne)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 11:26:41 följande:
    Men jag är uppfostrad att man ska kämpa för sina förhållanden, så jag har verkligen gjort det.
    Att vara otrogen räknar inte jag som att kämpa för sitt förhållande. Det enda rätta i den här situationen är att lösa problemen i ditt äktenskap INNAN du går in i en ny relation, det måste du ju inse.

    Säg till din man att du allvarligt funderar på att lämna honom eftersom du tycker ert förhållande är så dåligt, och kräv att ni ska gå i rådgivning tillsammans för att se om det går att lösa. Äktenskapsrådgivningstjänster finns i de flesta kommuner tror jag. Det verkar som om han inte har förstått hur less du är på det hela trots att du försöker förmedla det till honom, så ett samtal med någon utomstående vore nog bra. Det ger honom i alla fall en ärlig chans att begripa läget och hinna rätta till det.
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (Been there) skrev 2012-05-30 12:39:20 följande:
    WORD säger jag bara!!!!
    Ja, men det är ju fan så det är! Jag har själv tidigare jobbat mycket inom äldreomsorgen och sett fina små pensionerade par som varit gifta i 40-50 år. De talar varmt om varandra och hur bra de haft det under sina äktenskap. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer kunna säga så om min man om det fortsätter så här resten av våra liv.
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (Skåne) skrev 2012-05-30 12:42:52 följande:
    Att vara otrogen räknar inte jag som att kämpa för sitt förhållande. Det enda rätta i den här situationen är att lösa problemen i ditt äktenskap INNAN du går in i en ny relation, det måste du ju inse.

    Säg till din man att du allvarligt funderar på att lämna honom eftersom du tycker ert förhållande är så dåligt, och kräv att ni ska gå i rådgivning tillsammans för att se om det går att lösa. Äktenskapsrådgivningstjänster finns i de flesta kommuner tror jag. Det verkar som om han inte har förstått hur less du är på det hela trots att du försöker förmedla det till honom, så ett samtal med någon utomstående vore nog bra. Det ger honom i alla fall en ärlig chans att begripa läget och hinna rätta till det.
    Tro mig, jag har kämpat som en dåre, men det har ingen här någon insyn i.

    Att prata med någon annan finns inte med på hans världskarta, tro mig, jag har försökt flera gånger. Han är man, män pratar inte om sina problem. Punkt slut.
  • Anonym (Lämna!)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:38:07 följande:
    Jag vet inte varför jag är tillsammans med min man än, det är ju det jag skriver. Min man säger ibland när vi har stora gräl att han inte är gjord för att leva i relation, och det kan jag till viss del skriva under på. Han vet helt enkelt inte hur man beter sig i en relation.

    Vi undrar båda två många gånger om det faktiskt bara är bekvämligheten som gör att vi är tillsammans, och från min sida är det säkert lite feghet också. Som jag skrivit, separation med barn involverade känns överväldigande, framförallt när vi har en son som har den problematik han har...

    Feghet eller ej.. inse att det är dags att lämna! Tror din man (av vad jag läst) också tycker så!

    Min vännina var i ett äktenskap med 3 barn där ingenting fungerade som det ska. De bråkade jämt och ständigt, barnen påverkades av detta såklart! Barn märker av känslor bättre än man tror, och småtjafsar man hela tiden så kommer de påverkas. Min vännina, efter många om och men, tog beslutet och de är nu skilda.. och tänk! Både hon och barnen är mycket lyckligare och det verkar fungera bättre än hon någonsin kunnat föreställa sig. Som någon annan skrev så är själva beslutet på skilsmässa svårare än skilsmässan i sig! Lycka till! 
Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!