• Anonym (Ingen skam!)

    Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!

    Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.

    I lördags hånglade jag med en av min mans kompisar på en fest medan min man låg och sov. Idag hade jag sex med samma kille. Och jag skäms inte det minsta.

    Jag och min man har varit tillsammans i snart nio år, vi har två barn under sex år tillsammans och lever utåt sett ett hyfsat normalt familjeliv. Vi tjafsar rätt ofta, både stort och litet och har under våren varit väldigt osäkra på varandra. Jag har nog varit osäker ett längre tag, men under våren har det verkligen inte känts som det brukade göra förut.

    Vi jobbar båda heltid och har två vilda, härliga ungar som dock kräver en hel del av oss. Jag försöker hela tiden bekräfta min man och visa att jag tycker om honom. Det gör dock inte han alls. Vi har diskuterat vårt förhållande in i absurdum, men det känns som om det ändå aldrig händer nåt.

    Min man har i princip inget tålamod med våra barn, han har problem med sömnen och är därför konstant trött. De dagar han varit ledig och haft båda barnen hemma går han och lägger sig samma sekund som jag kliver in genom dörren. Han tar sig tid till både träning och socialt umgänge, medan jag i princip tillbringar varje ledig sekund hemma. Jag har försökt förklara för honom att jag också skulle vilja få lite tid utan barnen, själv eller tillsammans med honom. Han förstår dock inte det, han tycker jag har massor av egentid, vilket bara är bullshit.

    Han visar noll och inget intresse för mig, förutom sex. Det är ett konstant tjat om sex och trots att jag förklarat för honom att jag inte direkt blir kåt av gnällandet slutar han inte. Jag har förklarat att han faktiskt får anstränga sig lite, men han menar att det inte är nån idé.

    För ungefär en månad sen erkände hans kompis (de är inte jättenära vänner, men ändå...) att han var sjukt attraherad av mig, något som faktiskt är ömsesidigt. Han har inte varit hemma hos oss så mycket tidigare, men har börjat umgås mer med min man under våren. Jag har alltid gillat honom, han är smart, snygg och alltid trevlig och rolig när vi umgås tillsammans.

    Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. En stor del av tiden tror jag att jag och min man fortfarande är tillsammans av bekvämlighetsskäl. Hade vi inte haft barnen hade vi nog mest troligt inte varit tillsammans fortfarande, och hela skilsmässogrejen känns extremt stor och komplicerad. Idag hade jag lång lunch och åkte då hem till hans kompis och hade sex med honom. Vi vet båda två att det här är helt knäppt och att vi inte borde göra det, men jag tror att jag håller på att falla för den här killen och känslan är ömsesidig.

    Jag fick just ett sms från honom där det stod "Jag vet att vi inte känner varandra så jättebra, men det känns jättekonstigt att inte ha dig här bredvid mig. Jag har aldrig träffat någon som förstår mig som du."

    Jag känner lite likadant för honom, inte ens i början av mitt förhållande med min man kände jag att jag hade en sån här connection med honom som jag har med den här killen. Han är utåt sett inte mycket att hänga i julgranen, bor i en liten etta, arbetslös och så, men han är allt som jag vill att en man ska vara. Han är smart, trevlig, social och jag kan verkligen prata om allt med honom.

    Vi vet bara inte vad vi ska göra. Det hade dessutom varit enklare om han inte varit kompis med min man. Min man, som för övrigt tycker det är jättebra att vi kommer så bra överens eftersom han är helt övertygad om att den här killen aldrig skulle kunna vara ett hot mot honom, nåt som han ofta känner annars när det handlar om killar överlag.

    Som den här killen säger själv. "Du förstår väl att det här skulle kunna förstöra hela vår gruppdynamik. Jag har varit din mans chef, vi umgås i samma kretsar och alla känner alla!"

    Trots det kan vi inte låta bli varandra...

  • Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!
  • Anonym (Skåne)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:46:16 följande:
    Tro mig, jag har kämpat som en dåre, men det har ingen här någon insyn i.

    Att prata med någon annan finns inte med på hans världskarta, tro mig, jag har försökt flera gånger. Han är man, män pratar inte om sina problem. Punkt slut.
    Nej det har jag ingen insyn i såklart, jag uttryckte mig kanske lite hårt men jag tror fortfarande inte att otrohet är en bra utväg.

    Om du nu har kämpat så mycket utan resultat - då är det kanske dags att ge upp? Din son behöver rutiner skrev du så jag förstår att det är svårt, men ponera att din man upptäcker otroheten och kastar ut dig på stubben - det vore ju verkligen ingen ideal situation för din son. Jag har vänner som varit i en liknande sits (hon var missnöjd och otrogen, han upptäckte det av en slump och kastade ut henne) och det är fan inte roligt för någon. Hade varit så mycket bättre för alla parter om hon hade sagt "Jag tycker inte det här fungerar längre. Jag kommer att flytta ut ett tag för att reda ut om jag fortfarande vill vara gift med dig." Det är kanske något sånt du borde försöka med nu?
  • Miss Skywalker
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:44:55 följande:
    Ja, men det är ju fan så det är! Jag har själv tidigare jobbat mycket inom äldreomsorgen och sett fina små pensionerade par som varit gifta i 40-50 år. De talar varmt om varandra och hur bra de haft det under sina äktenskap. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer kunna säga så om min man om det fortsätter så här resten av våra liv.
    Vad tror du han skulle säga om dig om han fick veta.? Gör er båda en tjänst och lämna honom. Vilket miserabelt förhållande..
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (Skåne) skrev 2012-05-30 12:52:16 följande:
    Nej det har jag ingen insyn i såklart, jag uttryckte mig kanske lite hårt men jag tror fortfarande inte att otrohet är en bra utväg.

    Om du nu har kämpat så mycket utan resultat - då är det kanske dags att ge upp? Din son behöver rutiner skrev du så jag förstår att det är svårt, men ponera att din man upptäcker otroheten och kastar ut dig på stubben - det vore ju verkligen ingen ideal situation för din son. Jag har vänner som varit i en liknande sits (hon var missnöjd och otrogen, han upptäckte det av en slump och kastade ut henne) och det är fan inte roligt för någon. Hade varit så mycket bättre för alla parter om hon hade sagt "Jag tycker inte det här fungerar längre. Jag kommer att flytta ut ett tag för att reda ut om jag fortfarande vill vara gift med dig." Det är kanske något sånt du borde försöka med nu?
    Min man kommer inte att kasta ut mig. Juridiskt sett äger jag allt i vårt förhållande pga av hans tidigare taskiga ekonomi. Och jag känner honom så väl att jag vet att han går om han får reda på det.

    Som sagt, i dagsläget tänker jag mest på min son. Han blir fruktansvärt upprörd om pappa så mycket som går till jobbet en dag som han egentligen skulle varit ledig. Så känslig är han....

    Jag känner mig extremt rådvill...
  • Anonym (Ingen skam!)
    Miss Skywalker skrev 2012-05-30 12:53:08 följande:
    Vad tror du han skulle säga om dig om han fick veta.? Gör er båda en tjänst och lämna honom. Vilket miserabelt förhållande..
    Helt ärligt talat så tror jag faktiskt inte att han skulle bli förvånad. En stor del av mig känner att han skulle säga nåt i stil med "Ja, det var kanske inte så konstigt". Däremot skulle han nog bli besviken över att jag inte sagt något innan jag inledde romansen.

    Som sagt, jag känner min man bättre än han känner sig själv.
  • Anonym (Been there)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:42:49 följande:
    Är du säker på att din och min gubbe inte är samma person? Här är det också träning som är stora grejen, samt jobbet. Han tar på sig alla extrapass han kan utan att så mycket som fråga mig vad jag tycker. Han utgår från att jag är hemma med ungarna när han ska jobba extra under helgerna.

    Och sexet är precis som du skriver. Jag är inte alltid sugen på sex varenda jävla dag, och definitivt inte när förspelet går ut på att han nyper mig i röven och säger "heeeej, ska vi..?" Jag har försökt förklara att det är svårt att bli kåt när man är konstant uttråkad, orespekterad och slut eftersom jag aldrig får varken respons, respekt eller tacksamhet av honom (vilket han naturligtvis anser att han kan kräva förbehållslöst av mig, oavsett om han förtjänar det eller inte)

    När vi har bra sex har vi ruskigt bra sex, det är väl den enda grejen som fortfarande är okej i vårt förhållande, dock känns det som om jag många gånger bara bjuder till för att slippa det förbannade tjatandet...
    Haha alla killar verkar vara av samma skrot och korn Jag småler när jag läser detta inlägg just för att jag känner igen mig så sjukt. Är jag verkligen inte ensam i världen om att känna så? Shit, här kommer jag och tror att jag är den sämsta hustrun som aldrig känner för sex med min sambo men som hellre sköter den biten själv för då är det lusten som faller in och inte kravet!
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:44:55 följande:
    Ja, men det är ju fan så det är! Jag har själv tidigare jobbat mycket inom äldreomsorgen och sett fina små pensionerade par som varit gifta i 40-50 år. De talar varmt om varandra och hur bra de haft det under sina äktenskap. Jag vet ärligt talat inte om jag kommer kunna säga så om min man om det fortsätter så här resten av våra liv.
    haha äckligt lika måste vi vara... Jobbar också inom äldreomsorgen och har tänkt de exakta tankarna! *skratta*

    Ps. Någon påpekade detta med äktenskapsrådgivning.. Jag tog upp förslaget för min sambo, familjerådgivning sa jag visserligen, men kan du gissa vad hans kommentar var? "A och B gick på familjerådgivning och det var bara för att A slog B. Jag slår inte dig, varför ska vi på familjerådgivning för?" (A och B är barndoms kompisar till honom). Jaaaa du, undra varför....?! Och när det väl var "för sent" för något sådant så ville han testa det men jag totalt vägrade. Har ingen som helst lust att sitta i en stol och lyssna på någon annan som inte känner oss medan denne fråga "och hur fick det dig att känna?" eller "om ni tänker tillbaka då dessa problem började, hur var det då i förhållandet?". Jävla kvacksalvare! 
  • MickeNike

    Jag tycker att det låter som att du behöver ta dig ur det där förhållandet. Det kommer förmodligen inte att bli bättre. Det är såklart aldrig bra att vara otrogen, men det verkar inte som att han har gjort särskilt mycket för att förtjäna den lojaliteten heller.

    Om inte annat tyder ju ditt snedsteg på att du inte får ut det du behöver av din relation. Däremot tror jag att det är bra att ta tag i att avsluta äktenskapet innan du fortsätter framåt med Patrik. Om han är någon du vill satsa på är det nog bäst för alla inblandade att ta en sak i taget, tror jag. Lämna din man, men för din egen skull, inte för Patrik.

    Alla skilsmässor är jobbiga, såklart, det är ju en stor livsförändring. Men ganska många gånger är det långsiktigt bättre. Tror du att du mår bäst om ett par år om ni fortsätter vara gifta, eller om ni inte är det? För man måste faktiskt ta hand om sig själv först, han är en vuxen människa som inte har tagit hand om sitt äktenskap.
    Och även om det är jobbigt för era barn också, så tror jag att de i längden mår bättre av att ha glada föräldrar på var sitt håll än gifta föräldrar som inte respekterar varandra.

  • Anonym (Been there)
    MickeNike skrev 2012-05-30 12:59:47 följande:
    Jag tycker att det låter som att du behöver ta dig ur det där förhållandet. Det kommer förmodligen inte att bli bättre. Det är såklart aldrig bra att vara otrogen, men det verkar inte som att han har gjort särskilt mycket för att förtjäna den lojaliteten heller.

    Om inte annat tyder ju ditt snedsteg på att du inte får ut det du behöver av din relation. Däremot tror jag att det är bra att ta tag i att avsluta äktenskapet innan du fortsätter framåt med Patrik. Om han är någon du vill satsa på är det nog bäst för alla inblandade att ta en sak i taget, tror jag. Lämna din man, men för din egen skull, inte för Patrik.

    Alla skilsmässor är jobbiga, såklart, det är ju en stor livsförändring. Men ganska många gånger är det långsiktigt bättre. Tror du att du mår bäst om ett par år om ni fortsätter vara gifta, eller om ni inte är det? För man måste faktiskt ta hand om sig själv först, han är en vuxen människa som inte har tagit hand om sitt äktenskap.
    Och även om det är jobbigt för era barn också, så tror jag att de i längden mår bättre av att ha glada föräldrar på var sitt håll än gifta föräldrar som inte respekterar varandra.
    håller fullständigt med!
    För då kan TS titta tillbaka på sitt beslut och slippa känna ångest över vad hon kunnat göra annorlunda m.m
    Det är inte dig det är fel på TS, det är din sambos fel som försummar dig och förbiser den otroliga kvinnan som alltid finns där. Han har blivit för bekväm helt enkelt! 
  • Anonym

    Lite kul att TS väljer att ducka för all kritik... Oväntat när man inte har någon skam i kroppen.

  • Anonym (Skåne)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:57:12 följande:
    Min man kommer inte att kasta ut mig. Juridiskt sett äger jag allt i vårt förhållande pga av hans tidigare taskiga ekonomi. Och jag känner honom så väl att jag vet att han går om han får reda på det.

    Som sagt, i dagsläget tänker jag mest på min son. Han blir fruktansvärt upprörd om pappa så mycket som går till jobbet en dag som han egentligen skulle varit ledig. Så känslig är han....

    Jag känner mig extremt rådvill...
    Men då tycker jag i alla fall att du ska vara uppriktig mot honom om vad du håller på med. Så att han får en möjlighet att välja hur han vill göra.

    Jag känner inte din son och jag känner ju inte till er situation i detalj, men jag är generellt skeptisk till att stanna i dåliga äktenskap "för barnens skull". Många barn är ju väldigt känsliga för "dålig stämning" i hemmet, och kanske är det bättre med ett jobbigt uppbrott och nya rutiner under en relativt kortvarig period, än att växa upp i ett hem med föräldrar som har ett dåligt förhållande?
  • Anonym (Ingen skam!)
    MickeNike skrev 2012-05-30 12:59:47 följande:
    Jag tycker att det låter som att du behöver ta dig ur det där förhållandet. Det kommer förmodligen inte att bli bättre. Det är såklart aldrig bra att vara otrogen, men det verkar inte som att han har gjort särskilt mycket för att förtjäna den lojaliteten heller.

    Om inte annat tyder ju ditt snedsteg på att du inte får ut det du behöver av din relation. Däremot tror jag att det är bra att ta tag i att avsluta äktenskapet innan du fortsätter framåt med Patrik. Om han är någon du vill satsa på är det nog bäst för alla inblandade att ta en sak i taget, tror jag. Lämna din man, men för din egen skull, inte för Patrik.

    Alla skilsmässor är jobbiga, såklart, det är ju en stor livsförändring. Men ganska många gånger är det långsiktigt bättre. Tror du att du mår bäst om ett par år om ni fortsätter vara gifta, eller om ni inte är det? För man måste faktiskt ta hand om sig själv först, han är en vuxen människa som inte har tagit hand om sitt äktenskap.
    Och även om det är jobbigt för era barn också, så tror jag att de i längden mår bättre av att ha glada föräldrar på var sitt håll än gifta föräldrar som inte respekterar varandra.

    Ja, jag försvarar inte otrohet på det sättet, men jag har verkligen blivit desperat efter att få känna att jag är lika värdefull och viktig för vår relation som min man tycker att han är. Och ja, han har faktiskt inte vårdat vår relation på det sättet som jag verkligen har försökt (och tro mig, jag kan inte understryka nog mycket hur mycket jag har kämpat och försökt och all skit jag stått ut med för att jag tyckt synd om min man).

    Men på något sätt känner jag ett visst ansvar för min man. Han mår inte bra alla gånger, och jag tycker lite synd om honom ibland, fast jag vet att det absolut inte är någon vettig anledning till att fortsätta ett förhållande. Det är ett problem jag har, att jag alltid vill se till alla andra före jag ser mig själv, och det är väl antagligen därför jag låtit det här gå så långt.

    Om jag lämnar min man kommer det definitivt inte vara för Patriks skull, han råkade bara finnas där under en period då jag kände så här. Jag är inte så dum att jag skulle kasta mig direkt i armarna på honom om jag skulle separera från min man.


    Anonym (Been there) skrev 2012-05-30 13:03:10 följande:
    Det är inte dig det är fel på TS, det är din sambos fel som försummar dig och förbiser den otroliga kvinnan som alltid finns där. Han har blivit för bekväm helt enkelt! 

    Ja, och det har ju blivit ännu tydligare nu, när jag av Patrik har fått veta att i princip alla killar i deras gäng tycker jag är snygg, trevlig och åtråvärd. Alla påpekar för min man hur bra jag är. Om alla andra ser det, varför ska det då vara så förbaskat svårt för min man att se det?

Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!