• Anonym (Ingen skam!)

    Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!

    Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.

    I lördags hånglade jag med en av min mans kompisar på en fest medan min man låg och sov. Idag hade jag sex med samma kille. Och jag skäms inte det minsta.

    Jag och min man har varit tillsammans i snart nio år, vi har två barn under sex år tillsammans och lever utåt sett ett hyfsat normalt familjeliv. Vi tjafsar rätt ofta, både stort och litet och har under våren varit väldigt osäkra på varandra. Jag har nog varit osäker ett längre tag, men under våren har det verkligen inte känts som det brukade göra förut.

    Vi jobbar båda heltid och har två vilda, härliga ungar som dock kräver en hel del av oss. Jag försöker hela tiden bekräfta min man och visa att jag tycker om honom. Det gör dock inte han alls. Vi har diskuterat vårt förhållande in i absurdum, men det känns som om det ändå aldrig händer nåt.

    Min man har i princip inget tålamod med våra barn, han har problem med sömnen och är därför konstant trött. De dagar han varit ledig och haft båda barnen hemma går han och lägger sig samma sekund som jag kliver in genom dörren. Han tar sig tid till både träning och socialt umgänge, medan jag i princip tillbringar varje ledig sekund hemma. Jag har försökt förklara för honom att jag också skulle vilja få lite tid utan barnen, själv eller tillsammans med honom. Han förstår dock inte det, han tycker jag har massor av egentid, vilket bara är bullshit.

    Han visar noll och inget intresse för mig, förutom sex. Det är ett konstant tjat om sex och trots att jag förklarat för honom att jag inte direkt blir kåt av gnällandet slutar han inte. Jag har förklarat att han faktiskt får anstränga sig lite, men han menar att det inte är nån idé.

    För ungefär en månad sen erkände hans kompis (de är inte jättenära vänner, men ändå...) att han var sjukt attraherad av mig, något som faktiskt är ömsesidigt. Han har inte varit hemma hos oss så mycket tidigare, men har börjat umgås mer med min man under våren. Jag har alltid gillat honom, han är smart, snygg och alltid trevlig och rolig när vi umgås tillsammans.

    Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. En stor del av tiden tror jag att jag och min man fortfarande är tillsammans av bekvämlighetsskäl. Hade vi inte haft barnen hade vi nog mest troligt inte varit tillsammans fortfarande, och hela skilsmässogrejen känns extremt stor och komplicerad. Idag hade jag lång lunch och åkte då hem till hans kompis och hade sex med honom. Vi vet båda två att det här är helt knäppt och att vi inte borde göra det, men jag tror att jag håller på att falla för den här killen och känslan är ömsesidig.

    Jag fick just ett sms från honom där det stod "Jag vet att vi inte känner varandra så jättebra, men det känns jättekonstigt att inte ha dig här bredvid mig. Jag har aldrig träffat någon som förstår mig som du."

    Jag känner lite likadant för honom, inte ens i början av mitt förhållande med min man kände jag att jag hade en sån här connection med honom som jag har med den här killen. Han är utåt sett inte mycket att hänga i julgranen, bor i en liten etta, arbetslös och så, men han är allt som jag vill att en man ska vara. Han är smart, trevlig, social och jag kan verkligen prata om allt med honom.

    Vi vet bara inte vad vi ska göra. Det hade dessutom varit enklare om han inte varit kompis med min man. Min man, som för övrigt tycker det är jättebra att vi kommer så bra överens eftersom han är helt övertygad om att den här killen aldrig skulle kunna vara ett hot mot honom, nåt som han ofta känner annars när det handlar om killar överlag.

    Som den här killen säger själv. "Du förstår väl att det här skulle kunna förstöra hela vår gruppdynamik. Jag har varit din mans chef, vi umgås i samma kretsar och alla känner alla!"

    Trots det kan vi inte låta bli varandra...

  • Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!
  • Anonym (jag)

    Intressant att så många verkar anse att relationsproblem rättfärdigar otrohet... det pratas mycket om att min sambo var / är  si eller så och vips så är otroheten helt plötsligt ok ?

    Vad är egentligen meningen med att ställa frågor på ett sådant här forum ?
    Om man 1) inte har för avsikt att sluta med sin otrohet , 2) skyller ifrån sig , 3) endast tar till sig medhåll ?

    Vill man ha medhåll av likasinnade , strykas medhårs , få tröst , vad är syftet ?

  • Anonym (Dina Barn)

    TS: tänk på dina barn också och inte enbart dig själv!!!

  • Anonym (Nu särbo)
    Anonym (jag) skrev 2012-05-30 14:47:25 följande:
    Intressant att så många verkar anse att relationsproblem rättfärdigar otrohet... det pratas mycket om att min sambo var / är  si eller så och vips så är otroheten helt plötsligt ok ?

    Vad är egentligen meningen med att ställa frågor på ett sådant här forum ?
    Om man 1) inte har för avsikt att sluta med sin otrohet , 2) skyller ifrån sig , 3) endast tar till sig medhåll ?

    Vill man ha medhåll av likasinnade , strykas medhårs , få tröst , vad är syftet ?
    Jag tycker tvärtom att de flesta INTE verkar tycka att det rättfärdigar otrohet.
    Flera här diskuterar problem hemma och en del ger det som en förklaring, men av alla inlägg här inne ser jag nästan inga som faktiskt tycker det är en okej orsak till att vara otrogen.

    Vilka menar du tycker det? (Räkna upp nicken)
  • Anonym (jag)
    Anonym (Nu särbo) skrev 2012-05-30 15:02:16 följande:
    Jag tycker tvärtom att de flesta INTE verkar tycka att det rättfärdigar otrohet.
    Flera här diskuterar problem hemma och en del ger det som en förklaring, men av alla inlägg här inne ser jag nästan inga som faktiskt tycker det är en okej orsak till att vara otrogen.

    Vilka menar du tycker det? (Räkna upp nicken)
    Men ett av de största problemen är att TS faktiskt är otrogen mot sin man , på vilket sätt skulle det lösa några problem ? Hela diskutionen verkar kretsa runt vilket svin hennes man är osv där andra oxå redogör för varför de oxå var otrogna pga sviniga partner...etc... men det faktum att ts ligger med sin mans kompis som ett av huvudproblemen verkar liksom vara lost in translation...

    Om hon nu har för avsikt att lösa problemen , borde inte det första hon borde göra är att sluta vara otrogen och fokusera på att lösa problemen hemma ?

    Det låter mer som om hon är här för att ösa galla över sin man för att rättffärdiga sin sin otrohet
  • Anonym (Ingen skam!)

    Alltså, det här är verkligen skitsvårt för mig.


    Baginbox skrev 2012-05-30 13:28:29 följande:
    För min del var det så här. Alla såg hur bra och perfekt min fru var. Hon var skitsur på mig för att jag inte uppskattade henne. Det gjorde jag innerst inne egentligen men jag hade svårt att ge något jag själv inte fick. Hon tyckte att hon gav mig men hon gav mig det hon egentligen själv ville ha och inte det jag ville ha eller behövde. Vi hade våra olika behov men såg inte varandras utan försökte applicera våra egna på varandra. Hm, det blev invecklat...

    En annan bit var att min fru var för perfekt. Inte utseendemässigt men allt runt henne och hennes person skulle vara perfekt vilket inkluderade mig, vårt hem och vårt barn. Jag förmådde inte leva upp till hennes krav eller standard och utvecklade en slags protestverksamhet mot henne och jag fick ännu svårare att uppskatta henne. Det blir inte roligt i längden att det man ändå gör inte uppskattas, eller inte görs bra nog, dvs enligt hennes standard.

    Det är kanske inte exakt så för er del men kanske kan du spåra något av detta i din mans beteende.
    Ja, jag uppskattar faktiskt när min man gör bra saker. Jag tackar honom och visar honom respekt när han förtjänar det, dock tycker han att han ska ha respekt och tacksamhet oavsett hur han beter sig, och han kan inte för fem öre leva som han lär. Han gnäller på mig om små triviala saker, men om jag har mage att anmärka att han gör precis likadant blir det hus i helvete hemma.

    Jag ställer inte alls särskilt höga krav, det är just det, enligt Patrik som gör att många av deras kompisar tycker så mycket om mig. Jag är absolut ingen perfektionist och jag är inte ute efter att måla upp någon slags idealbild av vår familj eller vårt förhållande. Det är däremot min man VÄLDIGT noga med. I en relation ska man alltid vara ense om ALLT annars är allt åt helvete (och detta säger han trots att han är den som tjafsar och bråkar mest och är totalt oresonlig många gånger). Man får absolut inte säga till någon att man mår dåligt eller att man haft lite tjafs hemma, vilket ju ALLA gör och har någon gång i livet.

    Jag pratade just med Patrik, och han hade många kloka ord. Jag sa mycket av det jag har skrivit här och mer (han råkar dessutom ha ett yrke som innebär att han är väldigt bra på att tolka mänskligt beteende). Han säger att han verkligen försöker vara objektiv. Han tycker om mig, men det är mitt liv det handlar om i första hand. Jag har snart långledigt från jobbet och han tycker att jag och min man kanske borde vara ifrån varandra ett tag. Han menar inte att jag ska komma springandes till honom, absolut inte, men han underströk att han alltid finns till hand om jag behöver prata ut. Det sjuka är att jag har berättat mer för honom om mitt förhållande än jag kunnat berätta för någon annan.
  • Kattdamen

    Det låter som om din man vill avsluta ert förhållande, men vågar inte säga det rakt ut. Istället skiter han i dig helt och hållet, och hoppas på att du tar tag i saken.

    Gör det också, du kan bli lyckligare med någon annan.


    En kopp te, tack.
  • Anonym (Ingen skam!)
    Kattdamen skrev 2012-05-30 15:45:32 följande:
    Det låter som om din man vill avsluta ert förhållande, men vågar inte säga det rakt ut. Istället skiter han i dig helt och hållet, och hoppas på att du tar tag i saken.

    Gör det också, du kan bli lyckligare med någon annan.
    Jag har tänkt precis samma tankar...Men jag kan inte förmå mig själv att säga det till honom. Jag vet att jag är feg, men just nu sitter jag bara och väntar på att hans nästa utbrott ska komma och han ska börja skrika och svära och sticka och hota att aldrig komma tillbaka. För då kommer jag säga åt honom att han kan ta sitt pick och pack och dra nånstans...
  • Baginbox
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 17:19:08 följande:
    Jag har tänkt precis samma tankar...Men jag kan inte förmå mig själv att säga det till honom. Jag vet att jag är feg, men just nu sitter jag bara och väntar på att hans nästa utbrott ska komma och han ska börja skrika och svära och sticka och hota att aldrig komma tillbaka. För då kommer jag säga åt honom att han kan ta sitt pick och pack och dra nånstans...
    Som sagt, våndan inför att ta steget är värre än att ta det.
  • Anonym (Ingen skam!)

    Usch, jag vet verkligen inte vad jag ska göra just nu. Min man är precis som vanligt, totalt ointresserad och jag har pratat flera gånger med Patrik idag. Det känns som om det saknas något när jag inte får prata eller vara med honom.

  • Anonym

    TS: Oavsett otroheten, så är det bara att konstatera att ert förhållande inte verkar vara något vidare. Bara du kan avgöra om det finns något kvar att bygga på, om du tror att han och du, om ni tillsammans kan förändra er situation till något som ni båda trivs med.

    Från det du skriver är jag litet tveksam, men jag har ju inte hela historian, så jag ska inte uttala mig.

    Men försök att ta en paus från otroheten, och ta en rejäl funderare över vad du vill göra med ditt äktenskap utifrån hur det är.

  • Anonym (Nu särbo)
    Anonym (jag) skrev 2012-05-30 15:12:54 följande:
    Men ett av de största problemen är att TS faktiskt är otrogen mot sin man , på vilket sätt skulle det lösa några problem ? Hela diskutionen verkar kretsa runt vilket svin hennes man är osv där andra oxå redogör för varför de oxå var otrogna pga sviniga partner...etc... men det faktum att ts ligger med sin mans kompis som ett av huvudproblemen verkar liksom vara lost in translation...

    Om hon nu har för avsikt att lösa problemen , borde inte det första hon borde göra är att sluta vara otrogen och fokusera på att lösa problemen hemma ?

    Det låter mer som om hon är här för att ösa galla över sin man för att rättffärdiga sin sin otrohet
    Ja jag håller med dig, otrohet är absolut fel väg att gå (se min åsikt i inlägg #52 om du vill).

    Och TS verkar som sagt ursäkta sin otrohet, och berättar att hon inte har dåligt samvete eftersom hennes karl ändå inte har så många rätt.
    Men jag håller inte med TS om att det är en ursäkt, och jag tycker faktiskt de flesta här inne delar den åsikten. Det är bättre att lämna om det nu är så dåligt och man inte lyckas lösa problemen.

    Jag tror dock att det ofta ser ut så här:
    Problem hemma - försöka lösa - inte lyckas - problem kvarstår - otrohet istället för att ta steget att lämna
    och mer sällan ser ut så här:
    Bra relation - otrohet - problem hemma.
  • Anonym (Nu särbo)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 20:59:34 följande:
    Det känns som om det saknas något när jag inte får prata eller vara med honom.
    Ja, kemin i kroppen när man blir förälskad (och det tycker jag du verkar vara, eller är på väg att bli i Patrik) gör att man känner sig som att man hittat helt rätt. Som att det inte finns några problem överhuvudtaget mellan de två förälskade. Man är uppmärksam på den andres signlaer till 100% och så villig att kompromissa att det inte ens känns som en uppoffring utan att det är ju just det man VILL göra.

    Detta är en väldigt bra bok, både just om detta med kemin i början, och om att sedan "fylla varandras kärlekstank"
    http://www.bokus.com/bok/9789179995867/karlekens-fem-sprak/

    Det kemiska i kroppen håller i sig ca två år, det är sen "jobbet" för att svetsa samman de båda till kärlek börjar Flört
  • Inima

    Ingen människa är värd att lägga tid på om han eller hon inte gör en lycklig.

    Gå vidare TS-


    Det är ingen idé att stänga stalldörren när hästen redan rymt.
  • Anonym

    Tänker du aldrig på hur du skulle må om han hade någon annan vid sidan av dig? Jag är i samma sits dig just nu TS. Jag och min sambo har bråkat en hel del från och till senaste 2 åren och det ligger väldigt mycket bitterhet i luften.  Vi skyller på varandra och vore det inte för praktiska orsaker hade jag stuckit för längesen. Bland annat har jag stort behov av sex men han vill inte och jag beskyller honom till stor del. Jag har varit otrogen mot honom 1 gång när jag var snorfull och jag ångrar mig djupt och det ligger ständigt och gnager i mitt medvetna - för jag vet att jag hade mått otroligt dåligt av att veta att han gjort så mot mig, trots allt vårat bråk så delar jag ju min vardag med honom, han har så många bra sidor, han gör mig glad och jag har delat mycket med honom.

    Hur kan du inte ha dåligt samvete? Jag önskar jag vore som dig, och slippa mitt dåliga samvete. Men jag vet att jag inte kan bli sån.

  • Anonym (Rättvisan)

    Din korkade hora gör slut först innan du är den typiska svensken som går ut med alla och allt som har en kuk din negerhora

  • Anonym (Pål)

    Njut av stunden, sköt det diskret, och ta ett beslut nånstans där du lämnar en av dem.

Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!