• Anonym (Ingen skam!)

    Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!

    Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva.

    I lördags hånglade jag med en av min mans kompisar på en fest medan min man låg och sov. Idag hade jag sex med samma kille. Och jag skäms inte det minsta.

    Jag och min man har varit tillsammans i snart nio år, vi har två barn under sex år tillsammans och lever utåt sett ett hyfsat normalt familjeliv. Vi tjafsar rätt ofta, både stort och litet och har under våren varit väldigt osäkra på varandra. Jag har nog varit osäker ett längre tag, men under våren har det verkligen inte känts som det brukade göra förut.

    Vi jobbar båda heltid och har två vilda, härliga ungar som dock kräver en hel del av oss. Jag försöker hela tiden bekräfta min man och visa att jag tycker om honom. Det gör dock inte han alls. Vi har diskuterat vårt förhållande in i absurdum, men det känns som om det ändå aldrig händer nåt.

    Min man har i princip inget tålamod med våra barn, han har problem med sömnen och är därför konstant trött. De dagar han varit ledig och haft båda barnen hemma går han och lägger sig samma sekund som jag kliver in genom dörren. Han tar sig tid till både träning och socialt umgänge, medan jag i princip tillbringar varje ledig sekund hemma. Jag har försökt förklara för honom att jag också skulle vilja få lite tid utan barnen, själv eller tillsammans med honom. Han förstår dock inte det, han tycker jag har massor av egentid, vilket bara är bullshit.

    Han visar noll och inget intresse för mig, förutom sex. Det är ett konstant tjat om sex och trots att jag förklarat för honom att jag inte direkt blir kåt av gnällandet slutar han inte. Jag har förklarat att han faktiskt får anstränga sig lite, men han menar att det inte är nån idé.

    För ungefär en månad sen erkände hans kompis (de är inte jättenära vänner, men ändå...) att han var sjukt attraherad av mig, något som faktiskt är ömsesidigt. Han har inte varit hemma hos oss så mycket tidigare, men har börjat umgås mer med min man under våren. Jag har alltid gillat honom, han är smart, snygg och alltid trevlig och rolig när vi umgås tillsammans.

    Jag vet faktiskt inte riktigt vad jag vill. En stor del av tiden tror jag att jag och min man fortfarande är tillsammans av bekvämlighetsskäl. Hade vi inte haft barnen hade vi nog mest troligt inte varit tillsammans fortfarande, och hela skilsmässogrejen känns extremt stor och komplicerad. Idag hade jag lång lunch och åkte då hem till hans kompis och hade sex med honom. Vi vet båda två att det här är helt knäppt och att vi inte borde göra det, men jag tror att jag håller på att falla för den här killen och känslan är ömsesidig.

    Jag fick just ett sms från honom där det stod "Jag vet att vi inte känner varandra så jättebra, men det känns jättekonstigt att inte ha dig här bredvid mig. Jag har aldrig träffat någon som förstår mig som du."

    Jag känner lite likadant för honom, inte ens i början av mitt förhållande med min man kände jag att jag hade en sån här connection med honom som jag har med den här killen. Han är utåt sett inte mycket att hänga i julgranen, bor i en liten etta, arbetslös och så, men han är allt som jag vill att en man ska vara. Han är smart, trevlig, social och jag kan verkligen prata om allt med honom.

    Vi vet bara inte vad vi ska göra. Det hade dessutom varit enklare om han inte varit kompis med min man. Min man, som för övrigt tycker det är jättebra att vi kommer så bra överens eftersom han är helt övertygad om att den här killen aldrig skulle kunna vara ett hot mot honom, nåt som han ofta känner annars när det handlar om killar överlag.

    Som den här killen säger själv. "Du förstår väl att det här skulle kunna förstöra hela vår gruppdynamik. Jag har varit din mans chef, vi umgås i samma kretsar och alla känner alla!"

    Trots det kan vi inte låta bli varandra...

  • Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym skrev 2012-05-30 11:29:49 följande:
    Äckliga människa. En sån som du förstörde min barndom.
    Nej, jag är inte äcklig. Ledsen att du fick din barndom förstörd, men det har inte jag med att göra.
  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym skrev 2012-05-30 11:30:14 följande:
    Klart han gillar din man som så osjälviskt lånar ut frugan...
    Kanske växa upp lite?
  • Anonym (jag)

    Otroligt fegt att sitta o skylla din otrohet på din man..... du kan väl åtminstone stå för det du gör och inte skylla allt på just den du bedrar ? så jäkla ryggradslöst

    Det finns inga ursäkter för otrohet... är man inte nöjd med sin partner så ser man till att antingen försöka lösa problemen eller så skiljer man sig , det man absolut inte ska göra är att sära på benen åt första bästa kollega som lägger en komplimang och sedan skylla allt på sin man och sitta här och förvänta sig få sympatier... det är bara fegt och allmänt vidrigt.

    Sluta gnälla och skylla ifrån dig , det är DU som knullar runt inte din man , separera snarast möjligt och låt din familj slippa leva i en lögn och låt din man hitta någon som älskar och respekterar honom på riktigt sen kan du och din kollega knulla skallen av er bäst ni vill.

  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (jag) skrev 2012-05-30 11:42:22 följande:
    Otroligt fegt att sitta o skylla din otrohet på din man..... du kan väl åtminstone stå för det du gör och inte skylla allt på just den du bedrar ? så jäkla ryggradslöst

    Det finns inga ursäkter för otrohet... är man inte nöjd med sin partner så ser man till att antingen försöka lösa problemen eller så skiljer man sig , det man absolut inte ska göra är att sära på benen åt första bästa kollega som lägger en komplimang och sedan skylla allt på sin man och sitta här och förvänta sig få sympatier... det är bara fegt och allmänt vidrigt.

    Sluta gnälla och skylla ifrån dig , det är DU som knullar runt inte din man , separera snarast möjligt och låt din familj slippa leva i en lögn och låt din man hitta någon som älskar och respekterar honom på riktigt sen kan du och din kollega knulla skallen av er bäst ni vill.
    Eftersom ditt inlägg är fullt av faktafel antar jag att du har tolkat trådstarten lite som du vill och kommer därför inte kommentera ditt inlägg vidare.
  • Anonym (Been there)

    Jag känner igen mig i din vardag, detta är något som vi absolut kan konstatera!! Det du skriver kan lika gärna vara mina ord. Speciellt detta med att ens egna hobbyn och intressen flyttas åt sidan för att han ska få plats. Är han trött för att umgås med mig så blir han oftast pigg på att träffa kompisarna. Eller för den delen kan det räcka med att han sitter vid datorn och tråkar... Vår vardag har mestadels blivit att vi sitter på varsitt håll, oftast, oavsett om det är i samma rum och inte gör någonting typ. Visst kan vi kolla på film ibland, även mysa till det men då han slänger sexkommentarer jämt och ständigt blir jag så sjukt avtänd att han tror att det är något allvarligt fel på min sexlust.

    Redan igår konfronterade jag honom och sa att det faktiskt inte är något fel på min sexlust men att det är han som är jobbig och ändå trillade inte poletten ner. Det är inte så att han är kass i sängen men allt blir så enformigt, speciellt när man ska vara den duktiga andra hälft och ställa upp på det ena och det andra när man faktiskt inte är tänd. Tror de då inte man blir avtänd av själva tanken att ha sex?

    Men en annan sak är just "Patriks" ord om att det är du som är gift och inte han.. Jag har också fått höra de av XX. Har du ställt dig själv frågan hur du skulle känna ifall din man fick reda på din fling då? Är du beredd att gå isär alternativt försvara dig?

    Jag försvarade mig själv och höll ändå på för jag tyckte inte vår vardag förändrades trots att alla kort låg på bordet. jag ville verkligen såra honom men trots detta inte gå isär. Inte heller kunde jag veta (vet inte det än!) ifall det handlar om kärlek eller bekvämlighet. Det är mina barns pappa, någon annan på kartan finns inte. Jag är själv ett skilsmässobarn, pappa var upprepligen otrogen mot mamma.. mamma förlät pappa gång på gång men till slut så gick han ifrån henne istället för att hon skulle göra det. Kanske behöver jag något sådant, dvs någon som fattar beslutet för en? Tja jag vet inte. frågorna är många och tyvärr blir man inte klokare. Jag tänker fortfarande på XX som sagt. undrar vad han gör, varför han är tillsammans med tjejen han är med nu, varför de bor ihop när jag aldrig trodde att hans familj skulle acceptera sådant beteende, vad hon har som jag inte hade osv (förutom att jag då hade ett barn och var gift då, men ändå villig att ge upp min vardag för vår skull). 

    Jag uppmuntrar inte ditt beteende men jag är inte heller emot det. Du ska vara självkritisk och fråga dig själv vad du vill ha ut av detta. är det uppmärksamhet eller är det en brytpunkt från ditt liv idag?

  • Anonym (Ingen skam!)
    Anonym (Been there) skrev 2012-05-30 12:15:26 följande:
    Jag känner igen mig i din vardag, detta är något som vi absolut kan konstatera!! Det du skriver kan lika gärna vara mina ord. Speciellt detta med att ens egna hobbyn och intressen flyttas åt sidan för att han ska få plats. Är han trött för att umgås med mig så blir han oftast pigg på att träffa kompisarna. Eller för den delen kan det räcka med att han sitter vid datorn och tråkar... Vår vardag har mestadels blivit att vi sitter på varsitt håll, oftast, oavsett om det är i samma rum och inte gör någonting typ. Visst kan vi kolla på film ibland, även mysa till det men då han slänger sexkommentarer jämt och ständigt blir jag så sjukt avtänd att han tror att det är något allvarligt fel på min sexlust.

    Redan igår konfronterade jag honom och sa att det faktiskt inte är något fel på min sexlust men att det är han som är jobbig och ändå trillade inte poletten ner. Det är inte så att han är kass i sängen men allt blir så enformigt, speciellt när man ska vara den duktiga andra hälft och ställa upp på det ena och det andra när man faktiskt inte är tänd. Tror de då inte man blir avtänd av själva tanken att ha sex?

    Men en annan sak är just "Patriks" ord om att det är du som är gift och inte han.. Jag har också fått höra de av XX. Har du ställt dig själv frågan hur du skulle känna ifall din man fick reda på din fling då? Är du beredd att gå isär alternativt försvara dig?

    Jag försvarade mig själv och höll ändå på för jag tyckte inte vår vardag förändrades trots att alla kort låg på bordet. jag ville verkligen såra honom men trots detta inte gå isär. Inte heller kunde jag veta (vet inte det än!) ifall det handlar om kärlek eller bekvämlighet. Det är mina barns pappa, någon annan på kartan finns inte. Jag är själv ett skilsmässobarn, pappa var upprepligen otrogen mot mamma.. mamma förlät pappa gång på gång men till slut så gick han ifrån henne istället för att hon skulle göra det. Kanske behöver jag något sådant, dvs någon som fattar beslutet för en? Tja jag vet inte. frågorna är många och tyvärr blir man inte klokare. Jag tänker fortfarande på XX som sagt. undrar vad han gör, varför han är tillsammans med tjejen han är med nu, varför de bor ihop när jag aldrig trodde att hans familj skulle acceptera sådant beteende, vad hon har som jag inte hade osv (förutom att jag då hade ett barn och var gift då, men ändå villig att ge upp min vardag för vår skull). 

    Jag uppmuntrar inte ditt beteende men jag är inte heller emot det. Du ska vara självkritisk och fråga dig själv vad du vill ha ut av detta. är det uppmärksamhet eller är det en brytpunkt från ditt liv idag?
    Det låter verkligen som om du beskriver min vardag. Och jag vill inte ha en sån vardag, jag vet att småbarnsåren är tuffa och man har inte mycket tid för varandra. Men att bli konstant bortprioriterad och sedd på som något slags hembiträde/hora som ska ställa upp på minsta lilla grej är inte riktigt ett bra förhållande i mina ögon.

    Jag har pratat med Patrik om det här och han säger själv att om det skulle komma till den punkten, så skulle han hellre säga det själv till min man än att han skulle råka komma på det eller få höra det på omvägar (det kommer dock sannolikt inte hända eftersom det bara finns två personer i världen förutom jag och Patrik som vet vad som pågår, och de kniper käft...)

    Jag har lite emotionella problem, det har jag alltid haft och det sticker jag inte under stolen med. Jag har ett ganska, kanske man kan kalla det, typiskt "manligt" sätt att se på relationer. Jag har haft ett stort antal sexpartners, men inte lika många relationer. Jag kan verka ganska känslokall och distanserad om man inte känner mig väl.

    Som jag sa, varför jag är otrogen just nu med den här personen kan jag inte riktigt svara på. Jag hade inte varit otrogen med vem som helst bara för att. Så jävla korkad är jag inte, men jag och min man har som sagt inte haft det särskilt bra senaste halvåret och Patrik har gått från att vara en kompis till något mer. Någon jag verkligen kan prata med och som lyssnar aktivt och ser mig.

    Min man är egentligen ingen dålig människa så. Han har själv haft en mycket komplicerad barndom och uppväxt och har väl kanske inte riktigt några tankar om hur ett ordentligt, normalt förhållande ska se ut. Han är mycket väl medveten om det här, men blir ändå skitförbannad på mig när jag tar upp det och försiktigt försöker hinta att han är ett resultat av sin uppfostran och den miljö han växt upp i.

    Jag känner mig extremt ambivalent, men varje dag som jag inte pratar med Patrik känns det som om det saknas något stort i mig. Så har jag aldrig känt med min man. Kanske förr när jag fortfarande försökte lägga energi på att få vårt förhållande att funka, men nu vet jag inte ens längre. Jag har även fått veta från Patrik att min man inte är sen med att flörta med tjejer när de varit på fester tillsammans.
  • Eliasmamma

    Hoppas det upptäcks och att han lämnar er båda. Så sviniga människor skulle inte jag vilja ha i mitt liv. Lika barn leka bäst

  • Anonym

    TS: jag kommer nu att vara riktigt hård mot dig, Varför? Jo jag vet vad du orsakar för smärta. Min pappa har varit otrogoen mot min mor. Och det är något jag aldrig kommer att förlåta honom för. Jag är själv gift och ska få barn, och skulle aldrig någonsin ens komma på den tanken. Inte nog med att du är falsk, du är även extremt lat. Du vill behålla kakan och äta den. Inte nog med att du sviker din man, du sviker även dina barn. För när det här kommer fram, och jag hoppas det gör det fort för det du gör är förkastligt så kommer du att orsaka otrolgit mycket smärta för din famij. Bara för att du är lat. Och falsk. Fruktansvärd människa, det är det du är.

  • Anonym (Ingen skam!)

    Jag kan väl även tillägga att JA, jag vill ha en förändring i mitt liv. Jag är mitt i livet nu och jag vet inte om jag skulle vilja leva så här i 30-40 år till och med gott samvete kunna se tillbaka på mitt liv och känna att jag levt i en hälsosam och respektfull relation under alla de åren. Jag vill ha en partner som är mer än bara en person som råkar bo i samma hus.

  • Anonym (jag)
    Anonym (Ingen skam!) skrev 2012-05-30 12:01:50 följande:
    Eftersom ditt inlägg är fullt av faktafel antar jag att du har tolkat trådstarten lite som du vill och kommer därför inte kommentera ditt inlägg vidare.
    Ok , byt ut kollega mot kompis.... vad är skillnaden ?
    Du knullar fortfarande runt och du skyller fortfarande allt på din man och det är fortfarande fegt.

    Varför är du fortfarande ihop med din man för om han suger såpass som du skriver ?
    Varför inte separera så kan han hitta någon som inte bedrar honom och du kan knulla den andra snubben utan att behöva smyga och ljuga ?

    Är det bekvämlighet eller feghet , ekonomi ?
Svar på tråden Jag är otrogen mot min man med hans kompis och jag skäms inte!