Avundsjuk på svenska familjer som ärver hus

Hade det varit så att skulder kunde gå  arv i sverige skulle jag sitta med ca 3 mille hos fogden. Och jag kan tänka mig att ganska många andra unga i sverige vilkas föräldrar går bort så att säga före pensionsåldern skulle sitta i samma sits.

För övrigt har jag en släkt som skiter högaktningsfullt i mig, så att jag skulle ärva en släktgård eller så är högst otrolig,  hur svensk jag än är. 

Klart det kan hända att jag får ärva både hus och lägenhet. Men det är inget som gynnar mig på säkert 20-25 år. Får ta lån som du nu när jag har småbarn.

Och självklart skulle jag avstå varenda krona om jag fick ha mina älskade föräldrar i livet för alltid.

Tja det ser ut för mig som för de flesta andra. Jag kommer att ärva 1/8 villa när det nu blir, förhoppningsvis inte på många, många år. Att det "bara" är 1/8 beror på nya partners, syskon och halvsyskon så det blir inte så mycket kvar i min plånbok.

Sen vill inte jag gå och vänta i 40 år på att få bo juste. Så jag bor i en 3:a men hyr ut 2 av rummen för att få _billig_ boendekostnad, jag jobbar och jobbar extra. Allt för att kunna köpa en sommarstuga som jag ska renovera.  Det är det jag har råd med utan att bli utblottad. Jag har börjat leta huset med stort H men det gör inget om det tar ett år eller två innan jag hittar det.

Jag är svensk och känner många invandrare som årligen åker på längre semester till sina hemländer för att besöka släkt och vänner. En del av de som reser till och med har egna hus i sina gamla hemländer. De arbetar eller får bidrag och pension här i Sverige och spenderar sedan dessa pengar på hemresan. Det gör mig avundsjuk.

Varken jag själv eller mina etniska medsvenskar i 30-35 årsåldern har fått en massa gratis. Föräldrarna bor fortfarande kvar i föräldrahemmet och av mor- och farföräldrar är det snarare arv på några tiotusen typ som är det vanliga. Det räcker inte långt till nåt lyxliv. Det är en massa jobb, sparande och hög skuldsättning för mer eller mindre resten av livet som gäller för att få hus.

Hej och hå. Jag och min man är svenskar, vi kommer ändå aldrig ärva något hus. Känns som en rätt märkligt grej att sitta och vara avundsjuk på.. För att trösta trådstartarna så kan jag tipsa om att jag faktiskt inte har någon enda i min bekantskapskrets som ärvt ett hus! Visst är de svindyra (husen alltså...) och visst kan jag vara lite småavundsjuk på dem som köpte innan priserna började skena, men nu är det som det är. Och även om det vore så att jag låg i pipeline för att ärva någon förälders hus skulle jag väl hellre vilja ha kvar dem levande än döda och ärvbara? 

Kort sagt, jag tycker du ska skaffa något vettigare att vara avundsjuk på. Att någons föräldrar dog tidigt är väl ändå inte rimligt att vara avundsjuk för?  

Hej ts, 
visst känns det träligt att jobba och jobba men ändå inte ha så mycket! 

Och det är beundransvärt att du skickar pengar till er släkt i Tjeckien! Hatten av för er! 

Sedan så vill jag säga att i stort sett alla jag känner bor mindre än när de själva växte upp. Från uppväxt i villor och fem-sexrummare till tvåor eller ettor. Dvs med samma antal medlemmar i den egna familjen som i sin ursprungsfamilj! De flesta är skuldsatta med miljonbelopp för sina ofta ganska enkla bostäder. Och då är det ändå så att de inte har mindre prestigefyllda yrken än sina föräldrar.  

Men om vi skulle se lite konstruktivt på er situation, ts: fastighetsmarknaden här i Sverige är dyr och hopplös. Men hur är det i Tjeckien? Kan ni köpa något där i ett billigt  eller åtminstone inte svindyrt område som på sikt kan bli mer populärt så att ni kan tjäna en slant när ni säljer? 
Tänk på hur det är i Berlin - det som för tio år sedan var slummiga stadsdelar är nu chica områden med konstnärsvibbar etc. Lagom bohemiska för den frigjorda medelklassen. Finns inget sådant i Tjeckien?