• Anonym (Arg & slapp)

    Slapp efter förlossningen och mörkad journal

    Jag vet att detta blev långt men hoppas att nån orkar läsa detta !!!!

    Efter min första förlossning blev jag ganska chockad över hur jag blev "där nere" !
    Jag var ung,oerfaren och tänkte att jaha var det såhär det skulle bli?
    Första förlossningen var långdragen och man fullkomligt tvingade fram en vaginal förlossning fast de i efterhand kom fram att det "nog" varit bäst med ett kejsarsnitt. Fick nämligen träffa en av barnmorskorna som jag hade under större delen av förlossningen.
    När förlossningen var avklarad kollade man underlivet och sa att jag hade en ganska stor bristning i bäckenbotten ända uppifrån (bakom livmodertappen och ner) MEN den behövde inte sys då de skulle läka av sig självt. Men man satte 2 stygn precis innanför slidmynningen

    Väl på BB avdelningen. Jag hade såååå ont! Fy fan rent ut sagt! Dagen efter skulle jag åka hem och då kom en in och sa att vi tillsammans skulle titta med en spegel på mitt underliv/slida. Öh!? Okej tänkte jag. Jag kände mest men shit :-O Själva hålet var avlångt eller vad man ska kalla det,mellangården? Vart hade den tagit vägen? Men som sagt de var ju dagen efter förlossningen så jag tänkte inte mer på de.

    Väl hemma kunde jag knappt gå,sitta var nte att tänka på....allt gjorde ont! Efterkontrollen kom och man sa att allt såg såå bra ut så. Dock tyckte jag att hon sneglade lite när hon tittade i första anblicken men tänkte att jag nog inbillade mig eftersom jag själv upplevde det hela som helt annorlunda där nere!

    Enda sedan dess (15 år sedan) har jag känt mig " slapp ". Efter de fick vi 2 barn till,inget förändrades utan underlivet var detsamma. Dock redan efter första förlossningen har som sagt själva hålet varit stort / avlångt. Mellangården är typ MAX 3 mm sen sluttar det in i slidan där en stor knöl finns som alltså är bäckenbotten.

    Efter att vi nu har fått barn nr 4 för 2,5 månad sedan har jag börjat googla mina funderingar och det mesta tyder på bäckenbotten framfall. Jag bestämde mig för att beställa hem mina förlossningsjournaler . Och jag blev så arg och ledsen!
    Förlossning nr 1 har sonen legat länge och tryckt på långt ner så det var nog inte undra på att han fick sån syrebrist att all syre gick ur honom och han kom ut som en trasa som bajsade hela vägen ut,de är ju de som händer när allt syre går upp till hjärnan för att skydda den. Han hade dåliga "poäng" och var "väldigt medtagen" som det så fint står i journalen.

    Så till mig och mitt underliv. Det står ingenting om den ganska så stora bristningen,däremot har man skrivit "några enstaka stygn utvärtes". 
    Hur kan en barnmorska mörka i en journal !? Vad är man för människa då !? Min syster har hjälp mig att leta lite bland info och min mellangård skulle ju definitivt ha sytts ihop,hallå jag har ju nästan ingen mellangård nu :(

    Och varför har ingen gynläkare sagt något om att detta inte är normalt att ha en bäckenbottenvägg som nästan hänger ut !? Jag har ju i 15 år gått med en känsla av att hela maginnehållet trycker ner underlivet!

    Nu efter barn nr 4 har allt förvärrats radikalt och att ha sex är uteslutet. Vi har sex men min stackars man får jobba som ett djur,om ens de hjälper för i 9 av 10 fall får han inte ens utlösning pga att jag är för stor / för slapp !

    Jag är så ledsen och känner mig .... ja jag vet inte vad. Han säger inget och skulle jag ens ta upp de så bryter jag ihop av att bara försöka få orden ur min mun !

    Kan man få hjälp med detta? Eller kommer alla gynläkare att fortsätta hålla god min? Är det någon mer som har dessa problem eller som har varit med om en mörkad journal ?

  • Svar på tråden Slapp efter förlossningen och mörkad journal
  • Kimona
    Med Lem skrev 2013-09-18 12:25:52 följande:
    Sånt här gör mig mörkrädd. Är vårdpersonal verkligen så totalt okänsliga för patientens framtida sexliv??

    När man har prostataproblem har man alltid en invecklad diskussion om hur livskvaliteten påverkas av de olika behandlingsmöjligheterna så att patienten kan göra ett rimligt val efter sina egna prioriteringar; en del män är klara med sex (tror dom) och väljer saklöst radikal och i övrigt säker operation, andra inser att när man rotar runt just där kan hormonerna plötsligt fullkomligt flöda över i flera år efter åtgärden och väljer nåt med en rimlig chans att lämna en funktionell könsapparat. Mycket arbete görs för att förfina operationsmetoderna och medicinerna är mycket smidigare numera, och man kan vara funktionell även med aggressiv prostatacancer.

    Men kvinnor ska liksom få barn och sen räcker det; man kan väl hälla in sperma med sked för nästa, du är ju gift, vad ska du med sex till, sex, liksom, efter BARN! Du har väl viktigare saker att tänka på???? Karlen får väl runka.

    Eller nåt.
    App, app, app! Dra inte alla över en kam här. Det är läkaren/barnmorskan som bedömer. Ingen annan "vårdpersonal". Vi kan bara dela vår åsikt om hur vi anser att det läker eller ser ut.
  • Anonym (Ska opereras :-))

    Hej, jag har läst lite i tråden och tänkte berätta min historia i korthet.

    Feb 2008 födde jag en stor pojke på drygt 4500g med hjälp av sugklocka, jag varit helt öppen och färdig för att krysta i 4 timmar och inget hände. så dom slet helt sonika ut honom. Jag gick sönder jättemycket en klarade ändöppningen med en hårsmån. Hade enligt läkarna oförklarig smärta invändigt i underlivet i flera veckor, gick på maxdos panodil och diklofenak i 6 veckor!! kände mig som värsta hypokondrikern

    2009 sökte jag gynekolog för att jag inte kunde knipa och hamnade hos en senare dömd snuskgubbe och la där ner tankarna på att nått kunde vara helt galet.

    2011 födde jag mitt andra barn också han stor, tre veckor tidig vägde han 4270g, han kom ut som en raket och barnmorskan var mycket förvånad över hur snabbt det gick, då första varit så besvärlig. under graviditeten hade jag enligt läkarna oförklarig smärta i nedre magen och var heltidssjukskriven från v 17. gick upp 27kg i vikt.

    Nu 2013 och sonen är två år, känner jag mig som en grotta nertill Jag hittar inget knip hur jag än gör, jag kan inte bada o simma utan att det konstant rinner in och ut vatten ur slidan Har svårt att hålla tillbaka fisar, kluckande ljud när jag går utan trosor m.m.

    Idag var jag på sjukhuset efter en remiss (jag vädjade) av min barnmorska ( satte in spiral nyligen) och efter 5 minuters undersökning kunde hon konstatera att i stort sett alla bäckenbottenmuskler var av och att jag tveklöst behövde operation. 

    Så nu har jag nog hittat svaren på dom flesta frågor. Framförallt var jag inte hypokondriker, och jag hade inte varit hjälpt om jag så tränat knipövningar dygnet runt.

    Tack för mig!

  • Vitamin

    Det tog mig bara 17 år och en massa jävlaranamma för att söka för förkossningsskadorna/underlivsproblemen. Jag mer eller mindre krävde att bli opererad.
    Bakre slidväggens muskulatur är "ihopsydd", slidöppningen är ihoptajtad, och jag har fått en "slynga" mot urininkontinens och !armeringsnät" i främre slidväggen.
    Det gjorde ganska ont i ett par veckor efteråt. Men det var såååå vär det.

  • Anonym (Anonym)
    Kimona skrev 2013-12-05 15:04:57 följande:
    App, app, app! Dra inte alla över en kam här. Det är läkaren/barnmorskan som bedömer. Ingen annan "vårdpersonal". Vi kan bara dela vår åsikt om hur vi anser att det läker eller ser ut.
    Kimona hur menar du nu?
  • Anonym (Anonym)
    Anonym (Ska opereras ) skrev 2013-12-05 15:12:39 följande:
    Hej, jag har läst lite i tråden och tänkte berätta min historia i korthet.

    Feb 2008 födde jag en stor pojke på drygt 4500g med hjälp av sugklocka, jag varit helt öppen och färdig för att krysta i 4 timmar och inget hände. så dom slet helt sonika ut honom. Jag gick sönder jättemycket en klarade ändöppningen med en hårsmån. Hade enligt läkarna oförklarig smärta invändigt i underlivet i flera veckor, gick på maxdos panodil och diklofenak i 6 veckor!! kände mig som värsta hypokondrikern

    2009 sökte jag gynekolog för att jag inte kunde knipa och hamnade hos en senare dömd snuskgubbe och la där ner tankarna på att nått kunde vara helt galet.

    2011 födde jag mitt andra barn också han stor, tre veckor tidig vägde han 4270g, han kom ut som en raket och barnmorskan var mycket förvånad över hur snabbt det gick, då första varit så besvärlig. under graviditeten hade jag enligt läkarna oförklarig smärta i nedre magen och var heltidssjukskriven från v 17. gick upp 27kg i vikt.

    Nu 2013 och sonen är två år, känner jag mig som en grotta nertill Jag hittar inget knip hur jag än gör, jag kan inte bada o simma utan att det konstant rinner in och ut vatten ur slidan Har svårt att hålla tillbaka fisar, kluckande ljud när jag går utan trosor m.m.

    Idag var jag på sjukhuset efter en remiss (jag vädjade) av min barnmorska ( satte in spiral nyligen) och efter 5 minuters undersökning kunde hon konstatera att i stort sett alla bäckenbottenmuskler var av och att jag tveklöst behövde operation. 

    Så nu har jag nog hittat svaren på dom flesta frågor. Framförallt var jag inte hypokondriker, och jag hade inte varit hjälpt om jag så tränat knipövningar dygnet runt.

    Tack för mig!

    Men va härligt att du äntligen fick en korrekt bedömning! Har du blivit opererad redan eller väntar du på op?


    En följdfråga,vad hade din BM för åsikt om ditt underliv? Hon som satte in spiralen och även dem som gjort efterkontrollerna?


    Jag har som sagt sökt i MÅNGA år och man har hela tiden hävdat att allt är heeeelt okej och ser sååå fint ut så. En (idiot) sa "Man kan knappt tro att du fött barn" Själv kände jag att hon kunde ha besparat mig den kommentaren för JOOOO man ser det mycket väl då allt är vidöppet!


    Känner igen de du skriver ang kluckande ljud ;) Även de när man badar och allt vatten åker in och ut osv.

  • Anonym (Anonym)
    Vitamin skrev 2013-12-05 16:17:39 följande:
    Det tog mig bara 17 år och en massa jävlaranamma för att söka för förkossningsskadorna/underlivsproblemen. Jag mer eller mindre krävde att bli opererad.
    Bakre slidväggens muskulatur är "ihopsydd", slidöppningen är ihoptajtad, och jag har fått en "slynga" mot urininkontinens och !armeringsnät" i främre slidväggen.
    Det gjorde ganska ont i ett par veckor efteråt. Men det var såååå vär det.

    Vitamin detta lät intressant :) Mig tog det 15 år innan jag fattade att jag faktiskt hade rätt,något är verkligen galet där nere på mig och jag har som sagt fått det bekräftat nu av två gynläkare och väntar på en tredje som är den som ska opa mig om det behövs,vilket det gör!


    Du skriver att slidöppningen är ihoptajtad,menar du då att du fick mellangården återuppbyggd?
    Jag har ingen mellangård och det är där boven i dramat sitter. Jag har både bakre och främre framfall,urinrösmynningen hänger numera ner och bäckenbotten hänger också,fast den reste sig och började hänga väldigt snabbt efter första förlossningen eftersom man sket i att mellangården gått sönder helt.

    Vad är slynga? Jag har inte inkontinens så jag kissar på mig av och till,däremot känner jag inte när jag kissar det sista men däremot har jag ansträngningsinkontinens om jag får jordens hosta osv

  • Vitamin
    Anonym (Anonym) skrev 2013-12-06 02:55:05 följande:

    Vitamin detta lät intressant :) Mig tog det 15 år innan jag fattade att jag faktiskt hade rätt,något är verkligen galet där nere på mig och jag har som sagt fått det bekräftat nu av två gynläkare och väntar på en tredje som är den som ska opa mig om det behövs,vilket det gör!


    Du skriver att slidöppningen är ihoptajtad,menar du då att du fick mellangården återuppbyggd?
    Jag har ingen mellangård och det är där boven i dramat sitter. Jag har både bakre och främre framfall,urinrösmynningen hänger numera ner och bäckenbotten hänger också,fast den reste sig och började hänga väldigt snabbt efter första förlossningen eftersom man sket i att mellangården gått sönder helt.

    Vad är slynga? Jag har inte inkontinens så jag kissar på mig av och till,däremot känner jag inte när jag kissar det sista men däremot har jag ansträngningsinkontinens om jag får jordens hosta osv


    Jag har numera en rekonstruerad mellangård.
    Jag har förstått att den har byggts upp genom att man sammanfogat den delade muskulaturen i bakre slidväggen, och därigenom fått till en "mellanvägg" mot ändtarmen och då finns där ju lite "kött" att bygga på. Jag fick flera stygn baktill i slidöppningen, tom så jag var lite orolig att den blivit för trång... ;)

    Jag hade ansträngningsinkontinens, ibland så att det verkligen forsade ur mig t ex vid hosta eller nysningar eller skrattanfall.
    Slynga är ett band som fäster upp urinröret så man slipper kissa på sig. Har fungerat utmärkt, inte en droppe har kommit fel!

    Jag födde ganska stora barn. Den första förlossningen (4010 g/50,5 cm) var långdragen, barnet låg i förlossningskanalen länge och jag krystade ett par timmar. Efteråt syddes ett stygn invärtes. Vid andra förlossningen (4720 g/51 cm) som bara tog några minuter och ett par krystvärkar behövdes inga stygn.
    Vid efterkontroller och gynbesök kollade man att jag kunde knipa tillräckligt, och så fick man höra att allt såg så bra ut.

    Jag fick tilltagande besvär med att gå på toa och kunde inte tömma tarmen utan att hjälpa till själv de sista åren innan operationen. Jag kunde inte använda tampong, slidan var så bred att tampongen hamnade typ på tvären eller så rann blodet ut ändå, tampongen kunde inte fylla ut. Jag kunde utan vidare få in hela handens bredd i slidöppningen och känna att själva slidan var så bred att jag kunde spreta med fingrarna där inne. (Var ju tvungen att kolla läget liksom) Om jag blev förkyld med nysningar och påföljande hosta kissade jag ner mig så det rann floder utmed benen.

    Jag lärde mig genom andra problem jag hade haft tidigare, att för att få hjälp måste man vara påläst, veta vad man vill och överdriva sina problem med några hundra %. Alltså om man upplever att man inte står ut med sitt problem och verkligen vill ha hjälp, så ska man inte hoppas att sjukvården föreslår åtgärder, du måste själv säga vad du vill och stå fast vid det och dessutom poängtera att du har stått ut tillräckligt länge, du är fullkomligt handikappad, mår mycket dåligt och att nu är det nog.

    Läs på om egenremisser. (tips till de som inte anser sig bli tagna på allvar)
    Egenremisser ska behandlas lika som "vanliga" remisser, och i din egen remiss kan du förklara mycket mer omfattande vad det handlar om än vad en läkare på vårdcentralen eller din lokala gynavdelning gör. Det är också ett sätt att snabba upp proceduren och komma förbi en läkare tidigare i vårdkedjan, som kanske inte anser att du har något som behöver åtgärdas.

    Har också lärt mig att journaler ofta inte alls stämmer överens med verkligheten. Dels gör läkaren sin egen tolkning av det du säger och dels skrivs de mycket kortfattat. Jag har vid olika tillfällen varit med om att där står rena felaktigheter och lögner!
  • Anonym (Ska opereras :-))
    Anonym (Anonym) skrev 2013-12-06 02:49:20 följande:

    Men va härligt att du äntligen fick en korrekt bedömning! Har du blivit opererad redan eller väntar du på op?


    En följdfråga,vad hade din BM för åsikt om ditt underliv? Hon som satte in spiralen och även dem som gjort efterkontrollerna?


    Jag har som sagt sökt i MÅNGA år och man har hela tiden hävdat att allt är heeeelt okej och ser sååå fint ut så. En (idiot) sa "Man kan knappt tro att du fött barn" Själv kände jag att hon kunde ha besparat mig den kommentaren för JOOOO man ser det mycket väl då allt är vidöppet!


    Känner igen de du skriver ang kluckande ljud ;) Även de när man badar och allt vatten åker in och ut osv.


    Jag fick reda på det igår. Det är verkligen jättekonstigt att ingen har sett något under nästan sex år, utan alla har bar sagt åt mig att knipa mer och att det funkar för alla :-/ Då jag inte har urininkontinens verkar ingen ha tagit det på allvar.
    Letar efter info på nätet om ingreppet men hittar ingen, då det inte handlar om framfall. Hoppas få reda på mer vid nästa läkarkontakt.

  • Kimona
    Anonym (Anonym) skrev 2013-12-06 02:45:23 följande:
    Kimona hur menar du nu?
    Personen skrev "är vårdpersonal verkligen så totalt okänsliga för patientens framtida sexliv."

    Det är BARA läkare och barnmorskor som får sätta diagnos. Vi övrig personal kan bara ge sjuksköterskan vår åsikt och hon för den vidare.
Svar på tråden Slapp efter förlossningen och mörkad journal