• Anonym (Arg & slapp)

    Slapp efter förlossningen och mörkad journal

    Jag vet att detta blev långt men hoppas att nån orkar läsa detta !!!!

    Efter min första förlossning blev jag ganska chockad över hur jag blev "där nere" !
    Jag var ung,oerfaren och tänkte att jaha var det såhär det skulle bli?
    Första förlossningen var långdragen och man fullkomligt tvingade fram en vaginal förlossning fast de i efterhand kom fram att det "nog" varit bäst med ett kejsarsnitt. Fick nämligen träffa en av barnmorskorna som jag hade under större delen av förlossningen.
    När förlossningen var avklarad kollade man underlivet och sa att jag hade en ganska stor bristning i bäckenbotten ända uppifrån (bakom livmodertappen och ner) MEN den behövde inte sys då de skulle läka av sig självt. Men man satte 2 stygn precis innanför slidmynningen

    Väl på BB avdelningen. Jag hade såååå ont! Fy fan rent ut sagt! Dagen efter skulle jag åka hem och då kom en in och sa att vi tillsammans skulle titta med en spegel på mitt underliv/slida. Öh!? Okej tänkte jag. Jag kände mest men shit :-O Själva hålet var avlångt eller vad man ska kalla det,mellangården? Vart hade den tagit vägen? Men som sagt de var ju dagen efter förlossningen så jag tänkte inte mer på de.

    Väl hemma kunde jag knappt gå,sitta var nte att tänka på....allt gjorde ont! Efterkontrollen kom och man sa att allt såg såå bra ut så. Dock tyckte jag att hon sneglade lite när hon tittade i första anblicken men tänkte att jag nog inbillade mig eftersom jag själv upplevde det hela som helt annorlunda där nere!

    Enda sedan dess (15 år sedan) har jag känt mig " slapp ". Efter de fick vi 2 barn till,inget förändrades utan underlivet var detsamma. Dock redan efter första förlossningen har som sagt själva hålet varit stort / avlångt. Mellangården är typ MAX 3 mm sen sluttar det in i slidan där en stor knöl finns som alltså är bäckenbotten.

    Efter att vi nu har fått barn nr 4 för 2,5 månad sedan har jag börjat googla mina funderingar och det mesta tyder på bäckenbotten framfall. Jag bestämde mig för att beställa hem mina förlossningsjournaler . Och jag blev så arg och ledsen!
    Förlossning nr 1 har sonen legat länge och tryckt på långt ner så det var nog inte undra på att han fick sån syrebrist att all syre gick ur honom och han kom ut som en trasa som bajsade hela vägen ut,de är ju de som händer när allt syre går upp till hjärnan för att skydda den. Han hade dåliga "poäng" och var "väldigt medtagen" som det så fint står i journalen.

    Så till mig och mitt underliv. Det står ingenting om den ganska så stora bristningen,däremot har man skrivit "några enstaka stygn utvärtes". 
    Hur kan en barnmorska mörka i en journal !? Vad är man för människa då !? Min syster har hjälp mig att leta lite bland info och min mellangård skulle ju definitivt ha sytts ihop,hallå jag har ju nästan ingen mellangård nu :(

    Och varför har ingen gynläkare sagt något om att detta inte är normalt att ha en bäckenbottenvägg som nästan hänger ut !? Jag har ju i 15 år gått med en känsla av att hela maginnehållet trycker ner underlivet!

    Nu efter barn nr 4 har allt förvärrats radikalt och att ha sex är uteslutet. Vi har sex men min stackars man får jobba som ett djur,om ens de hjälper för i 9 av 10 fall får han inte ens utlösning pga att jag är för stor / för slapp !

    Jag är så ledsen och känner mig .... ja jag vet inte vad. Han säger inget och skulle jag ens ta upp de så bryter jag ihop av att bara försöka få orden ur min mun !

    Kan man få hjälp med detta? Eller kommer alla gynläkare att fortsätta hålla god min? Är det någon mer som har dessa problem eller som har varit med om en mörkad journal ?

  • Svar på tråden Slapp efter förlossningen och mörkad journal
  • kk kk
    Anonym (Anonym) skrev 2013-10-09 13:21:30 följande:
    Japp tyvärr kan dom tydligen neka ! Mej sa man nej till direkt när jag väntade andra barnet,redan hos barnmorskan....gick med konstant ångest pga att jag var rädd hela graviditeten och var sjukskriven från typ 5 -6 månaden för det.

    Även den sista graviditeten blev jag nekad trots att jag hade medicinska skäl som gjorde att en så kraftig ansträngning som en förlossning kunde leda till epileptiska anfall och kramper. Man sa nej nej nej. Vi tjatade bönade och bad fram till vecka 36 om att få KS . Men läkaren vägrade att bevilja.

    welcome back
  • Anonym (SW)
    Mymla skrev 2013-10-09 11:11:20 följande:
    SW kan du länka till en källa på det? Och ett KS är definitivt medicinskt försvarbart då många vagförlossningar ger bestående men.



    Kan inte alla källor i huvudet men till ämnet bl a "Socialstyrelsens indikation för KS på moderns begäran" som är mest utförlig i ämnet och har tydliga källhänvisningar (finns som pdf fil). Den påvisar hur lite en gravid kvinna i grunden har att säga till om gällande sin egen kropp (där står tydligt att ingen kan kräva ett KS/kirurgiskt ingrepp som inte anses nödvändligt, hur man m hänvisning till ekonomi kan göra ännu snävare prioriteringar helt lagligt mm). Vårdguiden (avsnitt om prioriteringar mm dock övergripande), Hälso och sjukvårdslagen bl a paragraf 3a: om man läser hela, vilket många inte gör, står det att behandlingsalternativsval enbart gäller vid skada/sjukdom och dit räknas inte en graviditet eller förlossning i sig varpå humanitära KS i grunden går som "onödig kirurgi" och sjukvårdens "skyldighet" ligger enb i nödvändligt behandlingar, "socialstyrelsens rapport om prioriteringar i hälso och sjukvården" mm (som berör hur man även kan bort/nerprioritera fysiskt medicinska åkommor mm. När det gäller KS stödjer sjukvården sig på att man inte får utsätta patienter för risker och i deras ögon ses primärt fysiskt medicinska och då räknar man generellt att humanitära KS medför högre t om onödiga sådana (även om det vid närmare granskning av statisik, forskning mm visar sig att riskskillnaderna i det stora hela är mycket små, men då kan man övergå till prioriteringssystemet).

    Du kan få detta bekräftat av vilken BM, läkare mm som helst om du vill dubbelkolla. Har arbetat 10 år inom sjukvården (och även bedrivit akademiska undersökningar kring detta dilemma).

    Sedan är detta ej detsamma som att humanitära KS inte går att få, men inte enbart av anledningen att man "har rätt till det". Då vissa sjukhus/landsting är mkt restriktiva m att bevilja KS är man som patient väldigt mkt i aktuell läkares händer och dennas bedömning om skälet den enskilda kvinnan har är "tungt nog" för att man skall bortse fr detta och ändå bevilja henne KS. Hälso och sjukvårdslagen är i praktiken en ganska övergriplig sådan, med mng fina ord, men i praktiken öppen för stora tolkningsmöjlighet för sjukvården. Som tur är gör läkare olika bedömningar och man har rätt att föda i andra landsting. Och mng psykologer har börjat värna för faran i att förlossningsrädda kvinnor tvingas in i vaginal förlossningar då vi vet att detta medför ökade risker, såväl psykiskt som fysiskt. Men i nuläget ser det tyvärr ut som det gör (och förlossningsskador, förlossningsskräck mm bagatelliseras i verkligheten ofta bort).
  • Anonym (SW)
    Anonym (Arg & slapp) skrev 2013-09-18 04:39:23 följande:
    Jag vet att detta blev långt men hoppas att nån orkar läsa detta !!!!

    Efter min första förlossning blev jag ganska chockad över hur jag blev "där nere" !

    Jag var ung,oerfaren och tänkte att jaha var det såhär det skulle bli?

    Första förlossningen var långdragen och man fullkomligt tvingade fram en vaginal förlossning fast de i efterhand kom fram att det "nog" varit bäst med ett kejsarsnitt. Fick nämligen träffa en av barnmorskorna som jag hade under större delen av förlossningen.

    När förlossningen var avklarad kollade man underlivet och sa att jag hade en ganska stor bristning i bäckenbotten ända uppifrån (bakom livmodertappen och ner) MEN den behövde inte sys då de skulle läka av sig självt. Men man satte 2 stygn precis innanför slidmynningen

    Väl på BB avdelningen. Jag hade såååå ont! Fy fan rent ut sagt! Dagen efter skulle jag åka hem och då kom en in och sa att vi tillsammans skulle titta med en spegel på mitt underliv/slida. Öh!? Okej tänkte jag. Jag kände mest men shit :-O Själva hålet var avlångt eller vad man ska kalla det,mellangården? Vart hade den tagit vägen? Men som sagt de var ju dagen efter förlossningen så jag tänkte inte mer på de.

    Väl hemma kunde jag knappt gå,sitta var nte att tänka på....allt gjorde ont! Efterkontrollen kom och man sa att allt såg såå bra ut så. Dock tyckte jag att hon sneglade lite när hon tittade i första anblicken men tänkte att jag nog inbillade mig eftersom jag själv upplevde det hela som helt annorlunda där nere!

    Enda sedan dess (15 år sedan) har jag känt mig " slapp ". Efter de fick vi 2 barn till,inget förändrades utan underlivet var detsamma. Dock redan efter första förlossningen har som sagt själva hålet varit stort / avlångt. Mellangården är typ MAX 3 mm sen sluttar det in i slidan där en stor knöl finns som alltså är bäckenbotten.

    Efter att vi nu har fått barn nr 4 för 2,5 månad sedan har jag börjat googla mina funderingar och det mesta tyder på bäckenbotten framfall. Jag bestämde mig för att beställa hem mina förlossningsjournaler . Och jag blev så arg och ledsen!

    Förlossning nr 1 har sonen legat länge och tryckt på långt ner så det var nog inte undra på att han fick sån syrebrist att all syre gick ur honom och han kom ut som en trasa som bajsade hela vägen ut,de är ju de som händer när allt syre går upp till hjärnan för att skydda den. Han hade dåliga "poäng" och var "väldigt medtagen" som det så fint står i journalen.

    Så till mig och mitt underliv. Det står ingenting om den ganska så stora bristningen,däremot har man skrivit "några enstaka stygn utvärtes". 

    Hur kan en barnmorska mörka i en journal !? Vad är man för människa då !? Min syster har hjälp mig att leta lite bland info och min mellangård skulle ju definitivt ha sytts ihop,hallå jag har ju nästan ingen mellangård nu :(

    Och varför har ingen gynläkare sagt något om att detta inte är normalt att ha en bäckenbottenvägg som nästan hänger ut !? Jag har ju i 15 år gått med en känsla av att hela maginnehållet trycker ner underlivet!

    Nu efter barn nr 4 har allt förvärrats radikalt och att ha sex är uteslutet. Vi har sex men min stackars man får jobba som ett djur,om ens de hjälper för i 9 av 10 fall får han inte ens utlösning pga att jag är för stor / för slapp !

    Jag är så ledsen och känner mig .... ja jag vet inte vad. Han säger inget och skulle jag ens ta upp de så bryter jag ihop av att bara försöka få orden ur min mun !

    Kan man få hjälp med detta? Eller kommer alla gynläkare att fortsätta hålla god min? Är det någon mer som har dessa problem eller som har varit med om en mörkad journal ?



    Visst kan du få hjälp! Dock skall jag var brutalt ärlig och säga att det inte alltid är det lättaste. Utifrån det du skrivit skall du dock söka upp en specialist på förlossningsskdor då vanliga gynekologer inte alltid upptäcker dessa skador. Om du tex efter åratal av knipövningar inte blivit bättre kan det t ex tyda på att du inte blivit korrekt sydd.

    Om så är fallet kan du även söka skadestånd fr patientskadenämnden. Du har då även rätt att påpeka att din förlossningsjournal ej stämmer (tillägg skall kunna göras men det måste nog ske genom socialstyrelsen om jg inte missminner mig). Det svåra kan dock ligga i att bevisa under vilken av dina förlossningar skadan skett (det kan ju tyvärr även vara så att det inte går att säkerställa att det var pgr av bristande eftervård vid förlossning 1 skadan uppkom och då blir det svårt med anmälan). Ingen på förlossningen kommer öppet säga att de gjort fel. Men hjälp kan du absolut söka! Fungerar ej landstinget skall du söka privat. Lycka till! Ge inte upp!
  • Anonym (SW)
    Anonym (SW) skrev 2013-10-09 20:43:43 följande:
    Kan inte alla källor i huvudet men till ämnet bl a "Socialstyrelsens indikation för KS på moderns begäran" som är mest utförlig i ämnet och har tydliga källhänvisningar (finns som pdf fil). Den påvisar hur lite en gravid kvinna i grunden har att säga till om gällande sin egen kropp (där står tydligt att ingen kan kräva ett KS/kirurgiskt ingrepp som inte anses nödvändligt, hur man m hänvisning till ekonomi kan göra ännu snävare prioriteringar helt lagligt mm). Vårdguiden (avsnitt om prioriteringar mm dock övergripande), Hälso och sjukvårdslagen bl a paragraf 3a: om man läser hela, vilket många inte gör, står det att behandlingsalternativsval enbart gäller vid skada/sjukdom och dit räknas inte en graviditet eller förlossning i sig varpå humanitära KS i grunden går som "onödig kirurgi" och sjukvårdens "skyldighet" ligger enb i nödvändligt behandlingar, "socialstyrelsens rapport om prioriteringar i hälso och sjukvården" mm (som berör hur man även kan bort/nerprioritera fysiskt medicinska åkommor mm. När det gäller KS stödjer sjukvården sig på att man inte får utsätta patienter för risker och i deras ögon ses primärt fysiskt medicinska och då räknar man generellt att humanitära KS medför högre t om onödiga sådana (även om det vid närmare granskning av statisik, forskning mm visar sig att riskskillnaderna i det stora hela är mycket små, men då kan man övergå till prioriteringssystemet).

    Du kan få detta bekräftat av vilken BM, läkare mm som helst om du vill dubbelkolla. Har arbetat 10 år inom sjukvården (och även bedrivit akademiska undersökningar kring detta dilemma).

    Sedan är detta ej detsamma som att humanitära KS inte går att få, men inte enbart av anledningen att man "har rätt till det". Då vissa sjukhus/landsting är mkt restriktiva m att bevilja KS är man som patient väldigt mkt i aktuell läkares händer och dennas bedömning om skälet den enskilda kvinnan har är "tungt nog" för att man skall bortse fr detta och ändå bevilja henne KS. Hälso och sjukvårdslagen är i praktiken en ganska övergriplig sådan, med mng fina ord, men i praktiken öppen för stora tolkningsmöjlighet för sjukvården. Som tur är gör läkare olika bedömningar och man har rätt att föda i andra landsting. Och mng psykologer har börjat värna för faran i att förlossningsrädda kvinnor tvingas in i vaginal förlossningar då vi vet att detta medför ökade risker, såväl psykiskt som fysiskt. Men i nuläget ser det tyvärr ut som det gör (och förlossningsskador, förlossningsskräck mm bagatelliseras i verkligheten ofta bort).



    Vill bara tillägga, till mitt eget inlägg, att jag på intet sätt påstår att det inte finns risker med KS och dessa skall man vara väl medveten om. Så givetvis måste för- och nackdelar alltid vägas emot varandra. Men det var inte vad inlägget handlade om....
  • Mymla

    Kk kk nej man får inte men efter KS, varför säger du det hela tiden? Har du någon bättre lösning på problemet? Sedan är jag intresserad av att veta vad din fascination över förlossningsskador beror på? inget av det du har tillfört till denna tråd är något som kan hjälpa någon.

  • kk kk
    Mymla skrev 2013-10-10 23:58:23 följande:
    Kk kk nej man får inte men efter KS, varför säger du det hela tiden? Har du någon bättre lösning på problemet? Sedan är jag intresserad av att veta vad din fascination över förlossningsskador beror på? inget av det du har tillfört till denna tråd är något som kan hjälpa någon.
    du vet verkligen ingenting mymla, du borde läsa på. öppen bukoperation är inte utan risk alls. det ger relativt ofta men i form av infektioner. oftast slutar det bra, men emellanåt leder det till att kvinnan får kroniska problem eller till och med dör.
  • Mymla

    Kk kk ja men i den absolut största delen av fallen leder KS till betydligt mindre besvär för resten av livet än efter vanlig förlossning. Istället för att bara säga "nej det funkar inte, det där funkar inte heller, det där och det där är farligt, det där är en dålig idé", skulle du inte kunna komma med förslag på lösningar av problemet istället?

  • kk kk
    Mymla skrev 2013-10-11 11:11:27 följande:
    Kk kk ja men i den absolut största delen av fallen leder KS till betydligt mindre besvär för resten av livet än efter vanlig förlossning. Istället för att bara säga "nej det funkar inte, det där funkar inte heller, det där och det där är farligt, det där är en dålig idé", skulle du inte kunna komma med förslag på lösningar av problemet istället?
    jag har gjort det, men du läste ju uppenbarlgen inte det, eftersom du sen gav exakt samma råd, samtidigt som du anser mitt är dåligt.

    ks leder inte till mindre besvär om man lägger till värsta scenariet, nämligen en död mamma. så definitionen på "mindre besvär" är annorlunda för dig och mig tillsammans med läkarkåren, vilket nog är tur. 
  • Mymla

    Kk kk risken för att dö vid planerat KS är väldigt liten och uppenbarligen tycker folk att det är värt risken med tanke på alla planerade KS som utförs. Vad är din lösning på problemet med FL-skador? Att flytta till Schweiz och skaffa en bra försäkring innan man skaffar barn?

  • kk kk
    Mymla skrev 2013-10-11 11:34:54 följande:
    Kk kk risken för att dö vid planerat KS är väldigt liten och uppenbarligen tycker folk att det är värt risken med tanke på alla planerade KS som utförs. Vad är din lösning på problemet med FL-skador? Att flytta till Schweiz och skaffa en bra försäkring innan man skaffar barn?
    en är mer än dubbelt så hög som vid vaginalfödsel. vilket kan vara bra att veta.

    en lösning är ju att man korrigerar de skador som uppstår

    om du läst vad jag skrev, så verkar det som att man kan göra underverk med kvinnors underliv, till och med skapa dem från scratch om de inte finns från början, vilket man inte kan med mäns organ. det är ju ändå good news, även om du väljer att vara väldigt negativ.
Svar på tråden Slapp efter förlossningen och mörkad journal