• dansar

    LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!

    Hej alla ni som kämpar för att bli med barn!

    Jag vet inte om fler känner ett behov av att skriva av sig om allt möjligt som har med barnlöshet att göra, det kanske bara är jag, men då får det vara så. Jag och min man har försökt bli med barn i fem år nu, genomgått 4 IVF och inte ens varit i närheten av ett plus. 
    Vi är i 30-årsåldern, alla våra vänner har ungar och nu börjar yngre syskon skaffa barn. Överallt är det upptryckt i ansiktet på oss hur underbart det är att vara förälder och vi påminns ständigt om hur vi inte fått uppleva det och kanske aldrig får det. Julen var särskilt jobbig, då vi inte har så många barn i släkten var allt fokus på de få små när de öppnade klappar, åt mat, lekte, busade osv. Och samtalen vid matbordet handlade nästan uteslutande om barnen och mammorna var i centrum för svaren (såklart). Det var som en nål i ögat som vreds om varje gång och timme efter timme diskuterades det jultraditioner för barnen, klappar, matvanor och alt där emellan. Samma sak när man umgås med vänner. Jag skiter i hur lilla Anna och Bertil vände sig för första gången, jag vill inte sitta där när ni diskutrerar saken i en hel timme! Vill ibland bara skrika till - DET GÖR ONT!  PRATA OM NÅGOT ANNAT! (Men gör det förstås inte)

    Och överallt vill folk lägga sig i vår situation och komma med "goda råd", som tillexempel att "slappna av så går det". Folk förstår inte hur ont eller hur förolämpande en sån kommentar kan vara. 

    Till sist har vi alla dessa trådar här inne. Som i sig är fantastiska och uppmuntrande, det är skönt att prata med folk som går igenom samma sak som en själv, prata symtom och hormonbehandlingar. Men jag har alltid hamnat bland dem i tråden som fått alla "styrkekramar" i slutändan, aldrig fått skriva om hur vi plussade. Det gör ont.

    Missförstå mig inte, jag unnar ALLA mina vänner, familjemedlemmar och kämpande systrar här på FL all tid i världen att få prata om sina ungar, jag kommer nog alldeles säkert vara likadan! Men det gör ont att inte få vara inkluderad, att inte få instämma när de pratar om hur underbart det är när ens barn somnar på ens bröst. 

    Är det någon som känner igen sig?? Tänkte att här kan vi skriva om allt som INTE har med plus, symtom eller sånt att göra. Här kan vi få gnälla av oss med likasinnade helt enkelt! Det kanske bara är jag som sagt, men finns det fler som känner likadant, välkomna!
    Kram på er!

  • Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!
  • dansar
    e linnea skrev 2014-04-19 10:33:29 följande:
    Vill bara tillägga att jag vet att denna tråd är till för att gnälla av sig. Men när man börjar bli otrevlig mot folk som har barn börjar det gå över gränsen. Man kunde ju bara säga att, jag tror du kan få bättre stöd i ett annat forum, istället för att ge henne en avhyvling och säga att hon inte får vara här.
    e linnea skrev 2014-04-19 10:18:02 följande:
    Tror du missuppfatta mig, jag har inga egna barn. Min sambo har en son från tidigare men han sörjer precis lika mycket som mig. Jag tycker inte att han inte förtjänar att sörja bara för att han har barn.
    Det jag menade är så som jag förstod det fik inte jag heller skriva här då jag och min sambo bara försökt mindre än två år, även fast jag fått på papper att jag har svårt att få barn.

    Och jag kan väl hålla med om att hon kanske kan söka ett annat forum där hon kan få stöd från andra som jobbar på ett syskon. Jag tycker bara att det var fruktansvärt otrevligt sagt, vi är väl alla människor.

    Jag tycket också det är fruktansvärt jobbigt och orättvist att alla runt mig får barn och nu på våren när man ser extremt mycket barnvagnar. Det är sjukt jobbigt. Men jag är inte arg på dom för det! Dom i min närhet som jag får mest stöd av är dom som har barn. Det är dom som kan sätta sig bäst in i min situation. Men om den här tråden är till för att smutskasta dom och deras lycka vill jag inte va med!
    Men alltså förlåt, men släpp det nu. Alla andra förstod vad och hur hon menade, att det inte var något personligt, utan att det gjorde ont och att det helt enkelt var fel forum. Absolut inget att älta i!

    Och nej, tråden finns inte för att smutskasta föräldrar, vore ju paradoxalt eftersom det är vår högsta önskan att få bli det själva, om du läst hela tråden så ser du att det inte är vad vi gör. Däremot gnäller vi på situationer där föräldrar ofta är i centrum. 
    Och DU behöver inte vara arg på någon, men vill någon uttrycka sig här genom ilska som i botten bara grundar sig i en förtvivlad längtan så FÅR MAN GÖRA DET! Det krävs väl inte någon psykologexamen för att förstå vad det egentligen handlar om?

    Du är välkommen att vara med här, men passar det inte, så behöver du inte om du inte vill.
  • lillyhammer

    Hur klarar ni er igenom påskhelgen? Det är familjemiddagar och barn som man måste umgås med. Och för att toppa allting går jag in på facebook och läser om gravidstatusuppdateringar...

    Håller tillbaka tårarna så gott jag kan men känner att ilskan inom mig är lika stor. Varför jag? varför?

  • dansar
    lillyhammer skrev 2014-04-19 20:22:07 följande:
    Hur klarar ni er igenom påskhelgen? Det är familjemiddagar och barn som man måste umgås med. Och för att toppa allting går jag in på facebook och läser om gravidstatusuppdateringar...

    Håller tillbaka tårarna så gott jag kan men känner att ilskan inom mig är lika stor. Varför jag? varför?



    Jag har tack och lov sluppit barn i påskhelgen, dock inte på sociala medier... Suck. En nära vän berättade just att hon är gravid med sitt tredje barn nu, gjorde ont.

    Försöker mest umgås med vänner utan barn just, och som inte alls längtar efter dem heller, rätt skönt faktiskt. :)

    Men förstår att det är skit för er som "måste" vara bland massa söta påskkärringar :(
  • förvirrad qvinna

    är jobbigt att se barn och barnvagnar överallt ute.. vet inte ens om man längtar till våren o sommaren. de är överallt och här sitter vi.. livet känns som det är i paus och man vill bara vakna upp..

    har helt förlorat förståndet och längtan är smärtande.. 

    att längta efter någon som ännu inte finns.. hur ska man kunna sluta?

  • lillyhammer

    Har ni berättat för några andra om era svårigheter? Som det är nu är det bara jag och sambon mot världen känns det som.

    Jag har funderat många gånger på att berätta för nån nära vän. Men samtidigt vill jag inte heller att de ska behöva känna att de måste "dölja" sin lycka av barn. Det är ju inte deras fel att man är ofrivilligt barnlös...
    plus att det här är en så komplex situation att få kan relatera och verkligen förstå. Det går nog inte att sätta sig in i vilken emotionell tortyr man går igenom varje dag. Samtidigt som jag inte vill höra alla dessa klyschor "gör nåt annat, hitta en hobby, slappna av, finns annat  i livet än barn"....:

  • Unaangelita

    Vi har inte berättat för andra direkt. Men alla vet att vi vill ha barn och att vi försöker så tror de förstår ändå att vi har lite problem...
    Ena kompisen ska har BF samma dag nu i maj som jag fyller år. Hennes andra oplanerade barn. För det är ju såååå lätt att bli med barn Obestämd

    Igår var jag bara med närmasta familjen, och det är inga småbarn. Minsta är systersonen som är 6 år, och tom han frågade när moster ska få en bebis...Usch vilken svår fråga det är! Gråter typ varje gång jag hör den frågan.

  • LängtansBlåaBlomma

    Jag har gråtit hela dagen idag. En familjemedlem berättade i helgen att de väntar barn
     Hon är yngre än mig och det känns konstigt. Jätteglad för deras skull, men vi då?? Vi är inne på nittonde månaden. Går på fertilitetsbehandling sen ett år tillbaka men har svårt att få ägglossning. Har haft ägglossning för drygt 1,5 vecka sen så jag går o väntar på att få testa om några dagar. Har dock inga symptom och pendlar mellan sorg och hopp. En graviditet känns nästan ouppnåeligt!


  • LängtansBlåaBlomma
    Tiana skrev 2014-04-16 06:58:03 följande:
    Börjat bäva inför påskhelgen. Vi är bortbjudna till släkt och dit kommer ju såklart alla småbarnsfamiljer med. Räknar med en hel massa "när är det er tur?" Vi är på sista försöket nu innan IVF-remiss, och vet inte förrän nästa vecka om det tagit sig eller inte. Vanligtvis är det mysigt att komma iväg, men med alla dessa hjälpmedel i kroppen är risken stor att jag tjuter inne på toaletten rätt snart :-/
    Vi är i samma sits! Efter det här försöket, om det inte tar sig, så ska vi diskutera ivf.
  • Tiana

    Överlevde påsken, kanske anar släktingarna att det är något som inte stämmer, när ingen ställde "den där frågan". Väntar på att kroppen ska sätta på störtfloden nu så jag kan ringa till gyn på tisdag och få iväg remissen. För jag har svårt att tro att det faktiskt skulle ta sig nu, efter all denna tid. 

  • Wittra

    Vi hade turen att kunna umgås med våra vänner som ännu, iaf, är barnlösa också. Så man slapp bli påmind, inte heller blev man grillad med massa dumma frågor. Skönt det iaf....

    vi har inte sagt till någon att vi har svårigheter. Såvitt jag  vet så är vi de enda i våra båda släkter som har infertilitetsproblem. Varken på min eller hans sida verkar sådant ha funnits. Hans systrar har fått barn utan problem, dock har han flera som inte fått barn också...så sett. Känner mig ofta udda och konstig....

Svar på tråden LESS på ofrivillig barnlöshet? Skriv av dig!