Avsaknad av spermier

Hej,

Ok tack för att du delar med dig. Och vad kul att du ruvar. Jag håller tummarna för er. Undrar också hur länge ni fick vänta på donation?

Tack för att du delar med dig. Håller tummarna för att du får ett pluss på testdagen! Jag vet inte om jag frågat dig förut så med risk att upprepa mig; var det svårt att acceptera att ni behövde använda er av donator? Hur har det känts nu under hela den här processen?

Det var över ett års väntetid så vi tog lån på huset och gjorde det utomlans. Jag kan verkligen rekommendera att INTE vänta om man bestämt sig för donation och om man har råd att ta ett lån, för oss kostar det 100 kr i månaden och vi lånade på huset på 100000, hoppas vi inte behöver använda allt. Jag klarade psykiskt inte att vänta mer, som redan gjort en ett år lång utredning.

Har svårt att acceptera det alternativet, jag har svårt att acceptera att vi kanske inte kan få barn som blir hälften jag, hälften min man. Jag vill ha barn som delar både mina och min mans gener, även om jag inte kan sätta fingret på varför det är så viktigt med gener, för egentligen betyder det ju inte så mycket... 

Jag kan inte tänka mig ett liv utan barn, då skulle jag förbli olycklig resten av mitt liv. Och jag vill inte lämna min man, så då står jag inför det alternativ som jag har så svårt att acceptera. För ett tag sen kände jag att jag hellre skulle vilja leva barnlöst än att välja att ta emot donerade spermier. Idag känner jag lite annorlunda. Så jag har väl tagit några steg i rätt riktning i alla fall, jag skriver "rätt" för att jag verkligen, verkligen skulle vilja acceptera spermadonation.