Dölja eller vara ärlig?
Jag och min sambo har ett gemensamt barn och ett varsitt från tidigare relationer. 4 veckor efter att vårt gemensamma barn föddes började jag ta p-spruta för att jag redan fått tillbaka mensen.
Har just upptäckt att jag är gravid igen och efter ultraljudet i morse står det klart att jag är i vecka 25+3. Vi kan verkligen inte ha ett barn till. Vi har inte råd då vi knappt får det att gå runt som det är. Vi har inte råd med större bil och en till mun att mätta. Jag orkar inte med ännu ett barn då båda mina har vissa särskilda behov som kräver så mycket.
Ingen av oss tänker väl klart just nu men vi pratade löst om adoption. Alltså att adoptera bort barnet. Men jag har aldrig hört om ett par på 30+ som valt att göra det så jag misstänker att det inte är vanligt.
Att vi ens undersökte om jag var gravid nu beror på att jag börjar få en riktig bula. Antar att p-sprutan dolt andra symptom.
Men hur döljer man liksom en graviditet för barnen, våra föräldrar och vänner när magen bara blir större?
På mitt jobb får man inte jobba efter v30 och hur förklarar man det för kollegor och arbetsgivare?
Är det bättre att vara öppen med situationen? Är livrädd för eventuella reaktioner från omgivningen om vi säger som det är.