• Anonym (Villmenfårinte)

    Jag vill ligga med min kollega, är gift

    Jag är gift och har två barn, varit tillsammans i 14 år. Lycklig med min man, vill leva resten av mitt liv med honom. Har inte överhuvudtaget funderat på otrohet innan. MEN. Jag bytte jobb för 1 år sen, och jobbar där med en man där något vuxit fram som jag snart inte kan kontrollera. Vi märkte att vi hade rätt kul ihop, skämtar och skrattar mycket. Men plötsligt övergick det i känslor, som jag kämpar för att trycka undan. Det har gått ett halvår nu. Vi skriver mkt med varann på skype på jobbet, hänger så snart vi får chansen m gemensamma projekt (vi jobbar på olika avd så det känns som att vi hittar ursäkter att ses, ta en kaffe) och tonen i skype-samtalen är skämtsam, men övergått till skämtsam, flirtig. Vi skrev häromdagen att vi balanserar på gränsen, och det gör vi - utan att skriva eller säga något rakt ut. Stämningen är elektrisk. Jag vet eg inte vad han känner eller tänker, för vi har inte sagt nåt rakt ut. Jag kan inte sluta tänka på honom, och det äter upp mig snart. Och jag vill verkligen INTE förstöra hans familj (också gift), och inte min heller. Jag vill inte att han lämnar henne för mig. Jag vill bara så innerligt gärna kyssa honom, ligga med honom och få det ur systemet.

    Jag VET att jag borde undvika honom. Och JO jag älskar min man. Jag VILL inte känna såhär. Det här har bara slagit ner som en blixt och fastnat i mig. Nästan alla trådar jag hittar om liknande så har man det dåligt i sitt nuvarande, jag har inte det. Jag bara vill så jävla starkt bara ligga med honom. Men jag är rädd att jag inte kommer kunna leva med det, det borde jag inte, för då är jag ett jävla svin. Såna jag hatar själv.

    Vill rådfråga:

    1. Har du någon gång känt lika (haft det bra o älskat din nuvarande men blivit kåt/förälskad i en annan samtidigt) och faktiskt gjort det, fått det ur systemet och sen levt vidare? Eller slutar det alltid i kaos (fan, jag vet ju svaret, men finns NÅN som inte ångrat sig?)

    2. Borde jag fråga hur han känner / vad han tänker? Möjlighet: att jag inbillar mig och då är detta ur världen, alternativt. Risk: att han känner samma och det blir ännu jobbigare.

    Tacksam för konstruktiva tankar (att jag bör lämna min man innan jag gör nåt förstår jag att flera av er kommer säga, men det är inte aktuellt).

    Tack!

  • Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 18:57:42 följande:
    Nej. Jämlika. Båda är, även rent objektivt, väldigt attraktiva män.

    Vältränade bägge två och tar bra hand om sig.

    Och nej, även om jag såklart bara kan svara hypotetiskt på den frågan så är svaret nej. Jag och Pelle är inte menade att leva med varandra. Jag drömmer inte om ett nytt liv med Pelle, jag vill leva med min man och vår familj. Men Pelle har en dragningskraft jag (uppenbarligen) har svårt att ignorera, det är en kemi mellan oss som är få förunnat och det är till och från elektriskt mellan oss. Utan att nån behöver säga nåt eller utan att vi egentligen nånsin rört varann. Men jag vet att vi båda lever bäst med våra respektive familjer.
    Vilken höjdare för din man....Lika på attraktivitetsskalan, subjektivt och objektivt.
    Ts...Är det inte snart dags att ta ett snack med din man?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (FYI) skrev 2020-11-16 22:58:23 följande:

    Vilken höjdare för din man....Lika på attraktivitetsskalan, subjektivt och objektivt.

    Ts...Är det inte snart dags att ta ett snack med din man?


    Jag säger ju att min man ÄR väldigt attraktiv?

    Newsflash: Det finns fler än en som kan vara just det, attraktiv, som frågan var- även om man är gift, man blir inte blind för det - men min man är den jag vill dela mitt liv med.
  • Anonym (FYI)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 23:51:04 följande:
    Jag säger ju att min man ÄR väldigt attraktiv?

    Newsflash: Det finns fler än en som kan vara just det, attraktiv, som frågan var- även om man är gift, man blir inte blind för det - men min man är den jag vill dela mitt liv med.
    Då får du nog ändra taktik. Herregud...Du går ju fortfarande och trånar , 2 1/2 år !!
    Har sagt det förut. Ligg med honom då så får du se om du mår bättre !!
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 18:57:42 följande:
     Men Pelle har en dragningskraft jag (uppenbarligen) har svårt att ignorera, det är en kemi mellan oss som är få förunnat och det är till och från elektriskt mellan oss. 
  • Anonym (alla vet)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 23:51:04 följande:
    Jag säger ju att min man ÄR väldigt attraktiv?

    Newsflash: Det finns fler än en som kan vara just det, attraktiv, som frågan var- även om man är gift, man blir inte blind för det - men min man är den jag vill dela mitt liv med.
    ...och som du säger är han väldigt attraktiv och har garanterat en hel del att välja på om han ger sig ut på marknaden. Många vill ha honom.
  • Lione81
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 18:57:42 följande:

    Nej. Jämlika. Båda är, även rent objektivt, väldigt attraktiva män.

    Vältränade bägge två och tar bra hand om sig.

    Och nej, även om jag såklart bara kan svara hypotetiskt på den frågan så är svaret nej. Jag och Pelle är inte menade att leva med varandra. Jag drömmer inte om ett nytt liv med Pelle, jag vill leva med min man och vår familj. Men Pelle har en dragningskraft jag (uppenbarligen) har svårt att ignorera, det är en kemi mellan oss som är få förunnat och det är till och från elektriskt mellan oss. Utan att nån behöver säga nåt eller utan att vi egentligen nånsin rört varann. Men jag vet att vi båda lever bäst med våra respektive familjer.


    Hur länge ska du gå runt och njuta av den här dragningskraften till Pelle?

    Som många påpekar har den här tråden varat i 2års tid. Ska du gå runt ytterligare 2år till och njuta och tråna över Pelle, är det så att du inte vill mista uppmärksamhet?

    Ska du inte ta tag i DITT problem och stänga era privata möten, ni har utanför Ett jobb?

    En förälskelse/dragningskraft rinner ofta ut i sanden efter ett tag. Här verkar det verkligen inte som att du vill det. Eller ens försöker göra något åt saken.
  • Anonym (Q75)
    Anonym (FYI) skrev 2020-11-16 16:52:58 följande:
    Klart att du gillade detta som Q75 skrev...
    Anonym (Q75) skrev 2020-11-16 15:59:39 följande:

    Minst ett år sedan jag var inne på FL. Till min förvåning, också till lite nöje, verkar denna tråden fortfarande vara aktuell.

    Rent generellt så är det ju läckert, spännande, kul och inspirerande med lite flirtande hit och dit. Ungefär som, eller något liknande, som TS har beskrivit i trådstarten och sedan i tråden. Vem har inte upplevt det? Eller vem skulle absolut neka till lite flirtande?
    De som förfasar sig har ju egentligen inget att förfasas över, inget har ju hänt.
    Det som eventuellt skulle kunna komma att hända är ju lite patetiskt att hålla på och kommentera för i praktiken har ju inget hänt.

    Jämför t ex med att antisera om en annan person, det kan ju också vara läckert, spännande, kul och inspirerande. Är fantasier också något att förfasa sig över när inget i praktiken har hänt? Alla fantiserar väl? Åtminstone jag och alla tjejer och kvinnor jag känner fantiserar ibland.
    Jag och de flesta jag känner har nog också flörtat lite någon gång, eller skulle önska att de fick bli lite flirtade med någon gång. 

    Sedan handlar väl allt om gränsdragning. Men hittills tycker då inte jag att TS har gått över gränsen.
    Jag brukar säga att gränsen går där jag själv skulle sätta den i en omvänd situation. Vad kan jag acceptera att min man gör? Jag själv ska ju inte gå längre än vad jag skulle klara att acceptera att min man skulle göra.
    Med det menar jag inte att han ska fråga mig om lov eller att jag vill veta precis allt han gör. Jag frågar inte heller om lov eller berättar allt om någon flirtat med mig.

    Att flirta och bli flirtad med, att bli uppmärksammad och få bekräftelse, tycker jag är läckert och inspirerande. Det smittar även av sig positivt på min och min mans relation.


    Det är svårt det där med gränsdragningar...
    Vem är det som sätter gränsen i ett parförhållande? 
    Bestämmer du var din partners gräns går, eller menar du att hans gräns måste gå där din gräns går? 
    Som jag ser det är enda möjligheten att snacka med sin partner om var hans gränser går, inte ta för givet att min gräns är det som gäller.
    Har man inte haft den dialogen med sin partner gäller kanske inte ens talesättets "Det jag inte kan göra framför min man/fru är över gränsen.
    Går du eller han över gränsen för vad den andre sätter den för sig, är det en stor risk för big drama...

    Nä, jag för min del, och så som jag även känner min man, så tycker jag (vi) inte att gränsdragning måste vara är så himla svårt.
    När man är i en långvarig relation känner man varandra rätt så väl, de allra flesta har nog en god känsla för vad som är ok eller inte. Jag menar att om man är osäker så ska man ju åtminstone inte gå över den gräns man själv skulle sätta i motsvarande situation. 
    Jag gav bara ett enkelt och konkret exempel på hur jag själv ser på gränsdragningen. 
    Jag tror att du själv också vet att det gamla uttjatade rådet att man ska prata om allt inte alltid fungerar i verkligheten. Man kan inte i förväg veta allt som kommer att hända, man kan inte i förväg förutse alla situationer som livet för med sig.
    Som du också vet är det för väldigt många människor svårt (omöjligt?) att prata om allt, särskilt då sådant som man inte ens vet att det kommer att hända. I en perfekt värd vore det att föredra att man kan prata om allt men vi känner alla till att i praktiken fungerar det inte så, åtminstone inte för alla. 

    Du verkar inte gilla mitt sätt att se på saken men du ger själv inte något konkret råd hur du anser att TS, jag eller någon annan på ett bättre sätt kan sätta gränser? 
    Inte 
    heller berättar du hur du själv sätter gränsen eller hur du önskar att din partner sätter gränsen? 
    Att ?alltid snacka med sin partner om allt? är väl i verkligheten mera som en ren klyscha?
    Lite roligt, lite spänning, bekräftelse och uppskattning från andra människor är väl sådant som vi lite till mans uppskattar att få ibland. Jag gör det och jag kan absolut förstå, och bjuda på, att min partner också uppskattar att få det. Men inte du?

  • Anonym (Q75)
    Anonym (FYI) skrev 2020-11-16 17:12:31 följande:
    Jag vet inte om det är någon som förfasar sig över ts. Tror dom flesta inte bryr sig ett vitten, men själva grejen ger en dålig smak i munnen för många som varit med om otrohet.

    Grejen är ju att ts skrev tråden för att få råd hur hon skulle göra i den sitsen hon var i.

    Menar du att alla istället skulle pusha henne att fullfölja sin kåthet på kollegan (Som tydligen fortfarande finns)
    Tror du att hon fortfarande varit där hon är nu om tråden sett ut så? (Patetiskt när inget har hänt)
    Förlåt mig, men sammantaget ger du mig intrycket av detta inlägg tillsammans med flera av dina andra inlägg att du förfasar dig, att du verkligen bryr dig, och att du väljer att döma TS och andra utifrån bara din egen utgångspunkt. Men jag kanske helt missuppfattar och har fått ett felaktigt intryck?

    Ja, i mitt inlägg har jag reflekterat över trådstarten och det TS och andra har skrivit i tråden.

    Nej, jag menar absolut inte att alla istället skulle ha pushat TS att fullfölja något, var får du det ifrån?
    Nej jag väljer att inte tro något så där rent hypotetiskt om något som inte har hänt. Och jag väljer snarare tro på att TS och verkligheten skulle ha sett väldigt lika ut oavsett den här tråden på FL, för i ett större perspektiv tror jag inte att FL eller en av dess trådar har en stor och viktig betydelse.

    Jag försökte ge lite kompletterande perspektiv, det finns fler än en sida av myntet, vilket verkar behövas och vilket TS verkar ha fattat och även uppskattat. Hoppas du tycker att kompletterande perspektiv berikar och tillför tråden något. Jag tycker i vart fall att ditt perspektiv tillför något, även om jag inte helt delar din uppfattning.
  • Anonym (Q75)
    Anonym (Orolig man) skrev 2020-11-16 18:53:54 följande:
    Att bli intresserad av någon annan under ett långt förhållande är nog naturligt och inte så förvånande. Om man låter det stanna vid en fantasi och inte drar det vidare så är det nog inte att gå över gränsen i de flesta förhållanden.

    Problemet här är väl att detta fortsatt/fortsätter under en så lång tid. 
    Jag vet inte TS, hur är det, har du fortfarande nåt rest-pirr kvar?

    Det andra stora problemet är väl Pelle-ponkens ihärdighet, mannen verkar ju inte ge upp, och som 'felix' skrev ovan, (mar)drömscenariot [samvetsfråga till TS vilket är det?],vore ju om han plötsligt står där en dag som fastanställd på TS nya jobb.
    Tough sale för TS att presentera den händelsen för sin man som en lustig tillfällighet........
    Jag håller inte med om din problembeskrivning. För mig känns det som att du reflekterar över vad som kan komma att hända, eller vad som skulle ha kunnat hända, och att du låter det styra dina känslor.
    Men TS och hennes mans känslor behöver ju inte alls överensstämma med dina, "Orolig man". Sanningen är ju ändå att i praktiken har ingenting hänt efter så lång tid vilket i sin tur bör tyda på att sannolikt kommer ingenting att hända.
    Du menar att om vissa saker kommer att inträffa i framtiden så skulle det kunna bli en "Tough sale".
    Men mycket värre och helt andra saker, rena katastrofer, kan ju också hända i framtiden som kan bli mycket mera "tough sale". Menar du att TS och alla andra också ska vara oroliga och förhålla sig till det? Hur?

    OM ditt värsta scenario skulle inträffa (rätt så osannolikt) så håller jag alls inte med dig att det måste medföra stor dramatik, "tough sale". Om man inte låter sig präglas av att vara en orolig man så är det ju sådant här som man i ett ömsesidigt och kärleksfullt förhållande brukar klara av att hantera och reda ut.
  • Anonym (Q75)
    Anonym (Villmenfårinte) skrev 2020-11-16 18:57:42 följande:
    Nej. Jämlika. Båda är, även rent objektivt, väldigt attraktiva män.

    Vältränade bägge två och tar bra hand om sig.

    Och nej, även om jag såklart bara kan svara hypotetiskt på den frågan så är svaret nej. Jag och Pelle är inte menade att leva med varandra. Jag drömmer inte om ett nytt liv med Pelle, jag vill leva med min man och vår familj. Men Pelle har en dragningskraft jag (uppenbarligen) har svårt att ignorera, det är en kemi mellan oss som är få förunnat och det är till och från elektriskt mellan oss. Utan att nån behöver säga nåt eller utan att vi egentligen nånsin rört varann. Men jag vet att vi båda lever bäst med våra respektive familjer.
    Tack TS, ett tydligt och starkt inlägg. 
    Det borde vara mycket klargörande för många. Likväl som flera av dina tidigare liknande inlägg borde ha tagits emot som tydliga och klargörande.
    Men det verkar som vissa i tråden upprepat ställer frågor men ändå ständigt inte bryr sig alls om dina svar..?
  • Anonym (Villmenfårinte)
    Anonym (Q75) skrev 2020-11-17 10:40:04 följande:

    Tack TS, ett tydligt och starkt inlägg. 

    Det borde vara mycket klargörande för många. Likväl som flera av dina tidigare liknande inlägg borde ha tagits emot som tydliga och klargörande.

    Men det verkar som vissa i tråden upprepat ställer frågor men ändå ständigt inte bryr sig alls om dina svar..?


    Tack! Ja. Efter snart 2800 inlägg i den här tråden kan jag inte annat än att jag upplever det likadant i mångt och mycket. Jag får frågor, jag svarar - men sen spelar mitt svar ingen roll för den som frågar. Hen har redan bestämt vad mitt svar är, oavsett vad jag säger.
Svar på tråden Jag vill ligga med min kollega, är gift