• lövet2

    Vad lär ni era barn?

    När jag var liten, så fanns det människor som luktade, precis som nu. Gamla alkisar luktade sprit. Fina tanter luktade parfym. Många vuxna luktade rök. Andra luktade vitlök.
    Vi fick lära oss att inte kommentera hur andra luktade. Det var ouppfostrat. Ingen unge över 5 år skulle drömma om att gå förbi en alkis, hålla för näsan och högljutt säga "Usch vad det stinker!". Om en lukt var obehaglig, så höll man sig lite på avstånd.
    Vi fick också lära oss att vad som luktade gott och vad som inte luktade gott, det hade med tycke och smak att göra. Min kompis älskade lukten av sin mammas parfym, medan jag nös av den. Jag tyckte min pappas piprök luktade trygghet, medan andra tyckte lukten var jobbig.

    Barn lär sig något helt annat nu. De lär sig att det är helt OK att kommentera andras lukt, och att den som luktar får skylla sig själv. Det här lär de sig av sina föräldrar. Föräldrar som högt kommenterar "Herregud vad hon stinker! Har hon inte läst skylten om att parfym undanbedes?" eller "Åh, vad äckligt! Typiskt rökare att lukta så där illa! Kan de inte byta kläder innan de går ut bland folk?".

    Jag vikarierade på fritids under sommaren. Det var en varm sommar. En morgon duschade jag, tog på mig rena kläder och gick på jobbet. Efter ett par varma och intensiva timmar var det en 10-åring som bad mig gå hem och duscha, för jag luktade svett. En 10-åring! Jag ser det överallt. Vuxna som kommenterar och fnyser åt andra, ungar som respektlöst utstöter kräkljud.

    Jag kan inte göra något åt hur andra uppfostrar sina barn, men jag kanske kan öppna ögonen på några i alla fall. Era barn gör som ni. Vill ni att de ska bete sig på det här sättet?

  • Svar på tråden Vad lär ni era barn?
  • sextiotalist
    lövet2 skrev 2018-10-20 23:14:18 följande:

    När jag var liten, så fanns det människor som luktade, precis som nu. Gamla alkisar luktade sprit. Fina tanter luktade parfym. Många vuxna luktade rök. Andra luktade vitlök.

    Vi fick lära oss att inte kommentera hur andra luktade. Det var ouppfostrat. Ingen unge över 5 år skulle drömma om att gå förbi en alkis, hålla för näsan och högljutt säga "Usch vad det stinker!". Om en lukt var obehaglig, så höll man sig lite på avstånd.

    Vi fick också lära oss att vad som luktade gott och vad som inte luktade gott, det hade med tycke och smak att göra. Min kompis älskade lukten av sin mammas parfym, medan jag nös av den. Jag tyckte min pappas piprök luktade trygghet, medan andra tyckte lukten var jobbig.

    Barn lär sig något helt annat nu. De lär sig att det är helt OK att kommentera andras lukt, och att den som luktar får skylla sig själv. Det här lär de sig av sina föräldrar. Föräldrar som högt kommenterar "Herregud vad hon stinker! Har hon inte läst skylten om att parfym undanbedes?" eller "Åh, vad äckligt! Typiskt rökare att lukta så där illa! Kan de inte byta kläder innan de går ut bland folk?".

    Jag vikarierade på fritids under sommaren. Det var en varm sommar. En morgon duschade jag, tog på mig rena kläder och gick på jobbet. Efter ett par varma och intensiva timmar var det en 10-åring som bad mig gå hem och duscha, för jag luktade svett. En 10-åring! Jag ser det överallt. Vuxna som kommenterar och fnyser åt andra, ungar som respektlöst utstöter kräkljud.

    Jag kan inte göra något åt hur andra uppfostrar sina barn, men jag kanske kan öppna ögonen på några i alla fall. Era barn gör som ni. Vill ni att de ska bete sig på det här sättet?


    Jag tycker du ska släppa förr i tiden, för även förr i tiden fanns det både barn och vuxna som kommenterade lukt och utseende.

    Jag vet ingen av de jag känner som skulle bete sig som den 10-åringen, men vet att det förekommer och har förekommit även när jag var barn.

    Vi hade en lärare som luktade svett när gick i högstadiet och det var inte alla elever som snällt vände bort ansiktet.

    Men jag håller med dig, man ska inte kommentera andra
  • lövet2
    sextiotalist skrev 2018-10-21 07:07:40 följande:
    Jag tycker du ska släppa förr i tiden, för även förr i tiden fanns det både barn och vuxna som kommenterade lukt och utseende.
    Självklart, men det ansågs allmänt vara ouppfostrat. När jag själv fick barn och började gå på ÖF och föräldramöten, då såg jag hygienhetsen växa år för år. Andra mammor (alltid mammor!) som stod i dörren och luktade på sina barn när de kom från skolan eller fritids. Minsta lilla lukt av någonting, så slängdes ungen i duschen och kläderna byttes. Från att bara enstaka föräldrar hetsade barnen, så blev det ganska snart ett normalbeteende. Attityden att lukt är äckligt och att den som luktar också är äcklig, den trummades in i ungarna mer och mer.
    När jag senast åkte buss, då åkte en alkoholist med. Han har tagit den bussen till systemet i åratal, utan att störa någon. Det märks att han försöker fräscha upp sig innan, så han är ren och prydlig när han åker till stan. Men lukten av gammal sprit, den går inte bort. Två skolbarn klev på bussen. Två välartade barn från goda hem. En av dem höll för näsan när hon gick förbi, och en sade högt att han luktade illa. Om det här vore en enstaka händelse, så skulle det vara tråkigt, men det händer hela tiden.

    Egentligen kanske tråden inte skulle ligga under Föräldrar inser jag, för det är inte ungarna jag är mest upprörd över. Det är deras föräldrar, som hjärntvättar barnen med hysteriska hygienregler. På dagis finns det barn som inte kan äta själva, för att de kan råka bli kladdiga. På dotterns jobb kommer det ständigt nya arbetslösa ungdomar som ska pröva på att jobba. De vänder i dörren för att de inte klarar lukten av gamla människor ...
  • Norbottensfia

    Förr "skrämde" man barnet till "lydnad" och upplever många äldre idag därför har svårt att prata om sina känslor.

    Har jobbat flera år med barn och det är typiskt barn att vara "ärliga" och kommentera hur man ser ut eller luktar, behöver inte ha att göra med vilken uppfostran de har. Upplevde det dagligen när man jobbade med barn. Min uppgift som pedagog eller förälder blir ju att bemöta de här kommentarerna och lyfta att man kan bli ledsen av att någon säger si och så. Jag fick ofta höra "varför har du så mycket smink" och "varför har du finnar när du är vuxen". sånt som kan göra en ledsen men som man vet barnet faktiskt egentligen inte menar något illa med, de bara "reagerar, just eftersom de är barn. Barn är nyfikna och ställer frågor, ofta sånt som vi vuxna tycker är obekvämt. Givetvis är det upp till varje förälder att man talar med sitt barn om hur man kommenterar andra, att det kan såra någon osv.

  • Alexi

    Jag lär definitivt mina barn att man inte kommenterar saker hos/om andra. Att man inte pekar, att man inte kommenterar osv.

    Ett undantag dock som jag skulle kunna göra, men aldrig hittills gjort. Det är at lit högt kommentera någon som dränkt sig i parfym innan de rör sig i tex kollektivtrafik. Jag tycker det är sjukt ohyfsat nämligen att utsätta andra för sådan stark parfymdoft och fattar inte över huvud taget varför man gör så. 

Svar på tråden Vad lär ni era barn?