Anonym (Ella-Nora) skrev 2018-11-12 08:22:49 följande:
Det är inte synd om min man. Han är vuxen och fattar egna beslut. Han är fri och har alla valmöjligheter i sitt liv. Är inte det bara positivt?
Den man älskar äger man inte. Det är vi båda överens om.
Och det är inte så att jag inte vill ha honom. Jag vill leva mitt liv tillsammans med honom. Det vet han också.
Vi resonerar så som att man kan behöva människor på olika sätt. I vissa människor hittar vi trygghet och emotionellt stöd. I vissa människor hittar vi glädje. I andra hittar vi spänning och äventyr (det är inte i samma människor som vi hittar grundtrygghet), med andra kan vi vidga våra vyer och lära oss något. Det finns ingen förnedring i att inte vara allt för någon annan men att vara den viktigaste människan i någon annans liv. Min man är viktig på många olika sätt och jag för honom dito. Det räcker för oss men det är svårt för andra att förstå för det hade inte varit tillräckligt för dem.
Att vara den viktigaste människan, grunden, för varandra är att vara det allra viktigaste. Är man inte nöjd med det så bör man fundera på om man har orealistiska förväntningar.
Du skriver att du skulle bli ledsen. Och det får dig att tro att andra fungerar likadant som du. Det är en oförmåga att se saken ur ett annat perspektiv och acceptera människors olikheter.
Jag anstränger mig för vårt förhållande varje dag. Vi är inte ledsna.
Fundera på varför dina tankar väcker tankar på sorg hos dig. Varför tror du att du skulle bli ledsen? Om det saknas passion, varför tror du att det skulle vara fel på dig som människa?
Och att ändra på sig genom att banta och gå till frissan, som du beskriver, är inte konstruktivt och ändrar inte kärleken mellan två människor. Det är bara självutplånande.
Orsaken till att flera av oss tycker detta är sorgligt är att vi läser det du skriver om din man.
Han vill göra detta för att du ska få upp gnistan generellt och att ni ska få det bättre. Han gör det för att du ska bli lycklig.
Det är uppenbart att han inte har något problem att tända på dig, men självklart påverkas han negativt av att du inte tänder på honom och bara ställt upp på sex i flera år. Självklart påverkar det hans lust indirekt. Han känner inte heller något behov av någon annan. Det säger en del också.
Din beskrivning att man kan ha olika personer för olika anledningar, verkar inte stämma med din man. Han vill att NI ska få igång ERAT sexliv.
Jag skulle inte tycka att det var något fel om ni hade samma uppfattning. Dvs att ni lever ihop som vänner och gemensamma föräldrar och sköter sexbiten på annat har håll.
Jag, och flera med mig, tror att din man mer greppar denna idé som ett sista halmstå. Det är jättevanligt att människor stannar i relationer för barnen skull, för tryggheten, för hus och ekonomi. Din man kanske väljer detta, men pga din beskrivning av hans känslor, låter det sorgligt för någonstans känns det hela som en olycklig kärlek utifrån hans perspektiv. För många av oss är inte vänskaplig kärlek tillräcklig i en relation.
Der handlar inte om ägande, det handlar om att förstå andras känslor.
