Jag har letat ett tag efter en tråd om bf i september och inte hittat någon så tänker jag att jag skapar en!
Här kan vi samlas, välkomna!
Lite om mig: 24åring som bor med min sambo i Stockholm, väntar första barnet efter ha försökt i 25 månader och ett missfall. Plussade rejält tidigt redan äl+7 på kvällen och har bf 2 september :D
Hej alla! Jag är snart 28 år och bor med min sambo i vänersborg.
jag plussade i måndags efter att ha vaknat med fruktansvärt ont i sidan av magen. enligt senaste mens ska jag vara i v. 4+5 men tror jag kanske kan vara några dagar kortare än så. Fick i januari förra året ett missfall efter nästan 2 års försök. efter det blev jag diagnostiserad med pco och har genomgått 8 behandlingar med letrozole. Hann tillochmed få en remiss för ivf innan det tog sig.
Just nu har jag en sinnessjuk ångest och klarar inte av att jobba med denna ovissheten.
I måndags när jag tog testet för säkerhetsskull så ringde jag sedan gyn och fick en tid i tisdags. Kommer dit och lämnar ett urinprov och efter några minuter kommer undersköterskan ut i väntrummet med testet och säger "det var negativt så du inte får en chock där inne och dessa är superkänsliga" då hade jag testat med både sticka och digital hemma innan. Men det hjälpte inte direkt mitt nervösa jag. Vid själva ultraljudet sedan ser man i.n.g.e.n.t.i.n.g förutom den förtjockade slemhinnan och inte heller fick jag något svar varför jag hade så ont. Läkaren valde att jag skulle lämna ett hcg prov eftersom jag tagit positiva tester. 1,5 timmes väntan med en fruktansvärd ångest. Kommer tillbaka för provsvaren och den mycket försiktiga ST-läkaren säger att det är "lite förhöjt" och med mycket tjat fick jag reda på att hcg´t låg på 115 och att det är så tidigt att hon inte ens ville säga att jag är gravid.. Sånt funkar inte för mig utan jag behöver ha raka bud och ingen som pratar runt. Hellre att man säger att "det är en sån tidig graviditet att det hade kunnat misstas för en vanlig mens" än att prata runt.
Nu har jag tid på tisdag nästa vecka för nya hcg prover och ett nytt VUL. Håller tummar och tår att man kan se något.. Är så orolig för att man inte ens såg hinnsäcken.
vilken vecka är du i nu?
Jag hoppas innerligt det också! men blir så stressande när hon är för rädd att säga rakt ut.. som tur är, har jag blivit sjukskriven tillochmed tisdag så jag slipper gå runt med detta på jobbet vilken vecka är du i nu?
jag har ett missfall men snart 3 års försök bakom mig.. ja det var utomkveds jag oroade mig för. Sen är det nog mest rädslan överlag, att vara så maktlös.. Det är ju detta jag vill mest av allt och jag är rädd efter förra gången, vågar inte riktigt vara glad ännu :(
jo jag vet allt detdär, jag har en tendens att läsa precis allt jag kan ;D återbesöket är mer för att se så att hcg't går uppåt och att progesteronet är som det ska. Jag ser tisdag som min första milstolpe, då vet jag mer oavsett om det har gått upp eller inte. Just nu är det ovissheten som är värst
Fick mitt första barn -06 och mitt andra tidigt -09 så det var länge sedan jag var gravid nu.
Hade två mf mellan dessa, men eftersom det var 100 år sedan ;) så minns jag inte exakt i vilken vecka. Ena tror jag var i v 5+ något för då hade jag nästan just plussat. Det andra var nog SENAST i v 7+ något, men kan varit tidigare det också...
Nu är jag i v 6+4 så jag ser fram emot söndag då jag går in i v 7+!! Då känns det lugnare. Om 1.5 v ska vi på vul och efter det kan man nog känna sig lite säkrare på om allt går som det ska eller inte.
Jag känner mig nog mer gravid nu än jag gjort någonsin i tidig graviditet..vet inte om jag ska se på det som nåt positiv eller negativt ;) haha men försöker bli mer och mer positiv även om jag kollar efter blod på papperet varje gång jag är på toa!
Det har hänt massa saker här hemma så det känns som om detta är sista chansen på nåt sätt så jag hoppas att någon högre makt tycker vi förtjänar att få en bebis i september! :)
Ni som har varit gravida tidigare men också ni som är gravida för första gången, hur känner ni er lugna med väntan fram till UL?
Jag har en sån stark oro hela tiden och i mitt landsting görs ul vid v.12-14.
Har tid själv v.14 med funderar på att boka in ett privat v.10 om jag inte känner mig lugnare snart.
Jag väntar andra barnet, och i mitt landsting är första UL rutinultraljud i typ v 19. Vi erbjuds inte heller KUB här (bara fostervattensprov pga ålder >35 år, och det känns bara otäckt). Jag är mycket mer orolig denna graviditeten än förra. Jag funderar på om vi ska göra privat NIPT, men jag vet inte än. Jag försöker överlag bara tänka att allt är som det ska, och att det blir fint att få höra hjärtljud, om än det är lång väntan till dess (minns inte om det var i v 12 eller 14 vi fick göra det förra gången).
Ni som har varit gravida tidigare men också ni som är gravida för första gången, hur känner ni er lugna med väntan fram till UL?
Jag har en sån stark oro hela tiden och i mitt landsting görs ul vid v.12-14.
Har tid själv v.14 med funderar på att boka in ett privat v.10 om jag inte känner mig lugnare snart.