Anonym (gift med min älskare!) skrev 2019-06-04 14:37:45 följande:
molly50 skrev 2019-06-04 14:13:58 följande:
Varför vill du skuldbelägga mig för deras handlingar?
Tror du att de bedrog mig och gick bakom min rygg av ren omtanke?
Du vet inte ens vilka de är. Ändå kan du uttala dig så tvärsäkert om vad och hur de tänkte.
Jag kände dem båda och vet att det inte fanns någon omtanke om mig där utan enbart att det var av egoistiska skäl som de valde att inte berätta.
För att de inte ville få konsekvenser av sina handlingar.
Det första de sa var faktiskt att de inte ville att det skulle bli något snack.
Efter ett tag så hette det att de inte ville såra. Som en slags efterhandskonstruktion.
Du får tro och tycka vad du vill. Men för mig är man en lögnare när man går bakom ryggen på den man påstår sig älska och undanhåller sanningen om vad man håller på med.
Jag ville veta sanningen för att jag skulle få en möjlighet att själv få bestämma hur jag ville leva mitt liv.
Varför skulle han få bestämma det åt mig?
Han och min väninna hade redan känslor för varandra. De hade redan inlett ett förhållande bakom min rygg!
Så att han skulle behöva utreda sina känslor för mig är inget annat än skitsnack.
Ingenting i ditt meddelande här rimmar ens nära det jag har skrivit.
Nej, jag tror inte de bedrog dig för att "visa omtanke". Självklart inte. Jag tror de bedrog dig för att de blev kära i varandra, en väldigt stark känsla. Du vet, folk skriver sånger och böcker om det...
Att han borde ha "avslutat med dig" genast, innan han låg med din vännina, alltså när förälskelsen var ny och brann som hetast, tycker jag hade varit impulsivt och dåligt omdöme... Hade han varit mera "hjälte" då, tycker du? Uppskattar du inte komplimangen i att han ändå tvekade? Lite verkar du ju ha betytt för honom iallafall, annars hade han väl lämnat på sekunden tänker jag...
jag behöver inte känna dem för att sätta mig in i deras situation och hur det kan ha tänkt och känt - eftersom jag varit där själv. Precis som jag inte behöver känna dig för att ifrågasätta om du tolkat situationen rätt när du så tvärsäkert menar att det hela om att inte såra var en "efterhandskonstruktion" - hur vet du det?
Men låt oss säga att du har rätt. Han behövde inte utreda sina känslor för dig. Han hade redan känslor fö sin nya. Så vad i hela fridens namn tror du de/han vann på att inte lämna dig tidigare?
Ja,självklart blev de kära i varandra. Han hade inte en tanke på att fortsätta med mig. Så varför ens dra ut på det och låta mig leva i en lögn?
Att det skulle vara någon sorts komplimang till mig är bara skitsnack.
Hade han brytt sig det minsta så hade han inte låtit mig leva i en lögn i ett halvår och kasta bort min tid på honom,medans de levde lyckliga bakom min rygg, istället för att ge mig en chans att träffa någon att bli lycklig med.
Så att de ljög för mig för att inte såra mig tror jag inte ett ögonblick på.
Han visste mycket väl att jag föredrar ärlighet framförallt då det var något vi hade pratat om. Så om han var så rädd för att såra mig så hade det varit bättre att berätta sanningen än att ljuga mig rakt upp i ansiktet. och det visste han om. Mycket väl. Ändå så valde han,och väninnan,att fortsätta ljuga.
Jag har inte mycket till övers för otrogna svin.
Älskar man och respekterar sin partner så försöker man lösa eventuella problem eller gör slut.
Man löser det inte genom att vara otrogen.
Jag förstår att du tar det i försvar som själv har varit där.
Men har man själv blivit bedragen så ser man det på ett annorlunda sätt.