Vad är rätt väg när det gäller barn, mat, kropp och vikt egentligen?
Jag är tjock, varit hela mitt vuxna liv. Försöker ofta gå ner i vikt men har ett stört ätbeteende så kämpar i uppförsbacke. Min man är mindre tjock men också överviktig. Även han lite stört ätbeteende, överäter lätt.
Två barn i skolåldern. Helt normalviktiga.
Vi kämpar mycket för att de ska få lite bättre matvanor än oss. Men åtminstone ena barnet har samma förtjusning i kolhydrater som kakor, godis, mackor, hamburgare, pommes frites osv och besatthet av sött som vi själva alltid haft. Barnen är också rätt kinkiga och vill sällan prova nya grönsaker osv.
Försöker äta hemlagad mat från grunden de flesta middagarna. Mycket grönsaker osv. Men blir så klart även halvfabrikat ibland och snabbmat ibland.
Vi håller nere godis och snacks, har inte fredagsmys och lördagsgodis. Utan låter barnen köpa godis någon gång när det känns som ett rätt tillfälle, typ vi vill ha en myskväll med film osv. Äter sällan efterrätt. Nu på sommaren äter barnen glass rätt ofta men inte på vintern. Försöker alltid styra så de ska äta rimliga mängder med godis, glass och kakor när de får sånt. Ältar ständigt med mig själv eller med min man vad som är ok och inte att ge barnen.
Båda barnen sportar och rör sig mycket.
Vänner på besök några dagar. Båda vuxna långa och smala, alltid varit. Deras barn har samma kroppstyper, naturligt smala. Äter inga stora mängder mat. Men får utan tvekan tre glasskulor när våra barn får en (och ändå var nöjda med det så det var ingen konflikt). Och det framgår att den familjen äter chips och liknande varje helg, som mys kanske lite före middagen osv.
Alltså så himla svårt. Hur vet man om man tänker rätt och gör rätt? Jag vill så himla gärna att mina barn ska slippa slåss mot övervikten som jag gjort sen tonåren. Och jag ser att vårt ena barn gärna äter fem kakor varje gång och gärna skulle baka kakor varje vecka. Eller köpa godis varje helg. Osv osv. Inget naturligt stopp alltså.
Och de har ju sannolikt våra kroppstyper med lätt att lägga på sig övervikt även om de klarat sig så här långt. Och vi försöker verkligen prata med dem om vad kroppen behöver och inte men vi pratar ALDRIG om vikt.
Hur ska man tänka och göra egentligen?
Vi gör ju tvärtemot våra vänner när det gäller barnen men det är de som är smala och inte vi...