Min man kräver att jag arbetar!

Blir faktiskt riktigt ledsen. Så du vet det. Min åsikt bara klankas ned på. Inte så kul på ett forum. Alla har väl rätt att säga vad man tycker. Men tydligen inte. Det är som vanligt på detta forumet.

Nej man behöver inte arbeta alls om man har ekonomi för det. Men att gnälla när ens man tycker att hon ska hjälpa till det är bara löjligt. Och det är skitlöjligt med alla som försöker få det till att det är ett arbete att vara hemmafru för isådana fall dubbelarbetar alla andra människor.

Det är inte så mycket jobb med att ha barn hemma. Dom är väl inte galna och klättrar på vägarna. Hon får väl uppfostra dom. Hon får väl isådana fall vara dagmamma och ha 11 ungar till då är det ett jobb.

Jag vände mig emot ditt "kanske det var ett heltidsarbete i början av 1900-talet, men inte längre". Det är ett påstående för sig och har inget med ts situation att göra. Självklart är det ett arbete att vara hemmafru(men inte att vara hollywoodfru). Att säga annat är att trampa på mamma- och mormorsgenerationen. Det är också mycket föraktfullt och kvinnohatande att så till den milda grad förringa det klassiskt kvinnliga.

En arbetande människa dubbelarbetar och ska dessutom ofta hinna med mycket på väldigt lite tid. Väldigt ofta stressas det och allt som önskas hinns inte med. För att inte tala om hur barnen från låg ålder också sätts i arbete - för dagens förskolemiljöer är att jämföra med ett arbete. Den stora skillnaden mellan en dubbelarbetande yrkesarbetande och en hemmafru är att den yrkesarbetande inte har ansvar för sina barn under en stor del av dagen. Och barnen ser ofta sina pedagoger mer än sina föräldrar.

Jag skulle däremot inte säga att jag dubbelarbetar. Jag har mitt arbete och vissa grejer i hemmet som är mina. Övrig tid är jag ledig och är helt tillgänglig för min fru och våra barn. En vanlig vardag är jag kommer hem finns 4-7 timmar för tid enbart med barn och fru. Maten står på bordet, vanligen är allt gjort och barnen är inte utmattade och griniga efter en lång dag på förskola.

Fast grejen är ju att det ÄR INTE klassiskt kvinnligt att bara gå hemma! Om du ska jämföra ts med hennes mormor så ser du hur skev jämförelsen blir. Behöver ts handmjölka kor? Kärna smöret själv? Handtvätta blöjorna? Spinna garnet och sticka alla tröjor själv? Bruka åkermarken? Hämta vatten i tunga hinkar ur brunnen? Hugga och bära veden? Tvätta på bryggan i ån? Göra dagsverken på herrgården? Utfordra kor, gris och höns?

Anledningen till att _lantbrukarkvinnor_ var hemma förr var ju för att det verkligen behövdes. 24 timmar räckte inte på långa vägar för allt arbete som behövde göras. Därför fanns ofta 1-2 pigor också. OCH -inte att förglömma- mannen var också hemma.

Detta gäller alltså på landet. I stan var det _långa_ dagar i olika fabriker. Att påstå att mormorsgenerationen hade det ungefär som ts är väl däremot väldigt kvinnoföraktande.

Slutligen: att du inte gör något hushållsarbete på kvällen säger en del om dig, men de innebär ju inte att det inte finns arbete som måste göras! Hushållsarbete är nämligen Sisyfosarbete (det hade du känt till om du hade prövat). Att plocka undan och diska efter middagen (bara ett exempel) kan ju inte göras under dagen. Hårtvätt och tandborstning på barnen är t ex ingen bra ide att göra förrän det är dags att lägga sig. Glödlampor som slocknar måste bytas även på kvällen. Tvätt måste läggas i tvättkorgen när man byter till pyjamas osv. För att inte tala om nattjouren för barn som ska ammad, tröstas, kissa osv - tänker du att din fru har klarat av även den under dagen (får nämligen en känsla av att du inte gör något där heller)?

Lustigt vad många som jämför att vara hemmafru med att arbeta. Ni vet väl att det är 2019 och utvecklingen har gått framåt. Kanske det var ett heltidsarbete i början av 1900 talet men nu är det inte det.