Bra ålder för att bli förälder?

Var 21 år med första, 26 med andra, 32 med tredje och nu funderar vi på en sladdis när vi närmar oss 38.

Finns inget rätt eller fel, men man måste kunna ta hand om barnet. Vi träffades när vi var 14 och 15 år. Ärvde ett hus när jag var 20 år. Hade jobb och ordnad ekonom. Det har gjort att det alltid kännts tryggt och bra. Vill man ha många barn och slippa ha de tätt så är det bra att börja tidigt.

så när det är rätt att skaffa barn är olika, men efter 40 år börjar det kanske bli mindre lämplig. Och svårare.

Men jobb kch boende först. Därefter barn, så de får en trygg uppväx.

Jag var precis 20 när första barnet kom. Ingen bostad, ingen inkomst, ny relation. Ja inte var det den bästa av alla planer att behålla och föda ett barn. Men på något sätt skaffade jag både bostad och inkomst. Flyttade ihop med pappan. Vi hade några bra år innan vi separerade. Sedan flöt flera år på med mycket osäkerhet om jag gör rätt eller fel, med barnet och pappan, med arbete, sjukskrivningar och vab. En lön är ingen trisslott direkt. Utbildning tog jag senare.
I efterhand tog jag mig igenom detta men förstår inte hur jag orkade.

Sedan träffade jag den andre mannen i mitt liv, var 35 då.  Vi hade både inkomst, boende och egna hela hem. Vi fick två barn och det är lättare att gå igenom småbarnsåren med någon bredvid sig. Där ekonomin finns kvar trots sjukdomar som härjar. Det är lättare överhuvudtaget, speciellt när jag nu har en man som stöttar när det behövs och tar över när det behövs. Som också är förälder.

Orken med första barnet fanns men det gör den med de två små också. Jag har bättre tålamod med barnen och jag är väl mer tillåtande för mina två sista barn än vad jag var med det första barnet. Där var det ju ofta eftersom jag var ung och såg flera år yngre ut väldigt utsatt för påhopp av äldre som alltid tycker saker.
Idag har jag ett mycket bättre självförtroende och det är något som lägger grunden i vad jag gör och hur jag tar mig för i situationer.

Om jag kunde välja.
Aldrig att jag oönskar mitt första barn. Men det hade varit bättre så här i efterhand om det barnet kommit tillsammans med de två andra. Både för mig men mest för ettan.

Jag var 34 när jag fick mitt första barn och 35 när jag fick mitt andra barn.
Hade kanske velat vara lite yngre, för jag är så trött jämt haha. Yngre mammor känns piggare om man ska jämföra.
Är iaf glad att jag skaffade barn med mitt liv kärlek, hade heltidsarbeten båda två, gemensam lägenhet och ett helt ok sparkonto ifall nånting händer.
Men hade jag kunnat göra om hade jag gärna skaffat barn runt 30 rent åldersmässigt :)

Jag fick mitt första barn när jag var 28 och kände länge att det var för tidigt. Både jag och pappan hade precis börjat jobba och jag kände länge att vi missade de där första åren med att bygga upp karriären och leva i innerstan med bra inkomster och utan ansvar för ett barn.

Nu när jag är 40 och yngsta barnet är sju så känner jag att det var en rätt bra ålder. Karriärmässigt har jag kommit ifatt de som väntade med barn och barnen är självgående och jag kan återgå till mina hobbies innan jag är för gammal.

Jag håller med om att 30+ nog är den bästa åldern! Jag var själv 30+ då jag fick mitt barn.
Varför? Jo många skäl!
Man har mognat som person och är lugnare. Man har ofta gjort en bit på karriären så man har bra boende och inkomst. Det är väl det främsta skälen enligt mej.

fått min första nu när jag är 24, tycker det är skönt att vi fått så "tidigt" som andra tycker! :)
Nästa barn blir om ca. 2 år, så vid 26-27 års ålder!

Jag har aldrig varit någon festprisse, vill inte åka på kryssning eller åka utomlands, utan är nöjd med att vara hemma i sverige, kanske åka iväg någonstans en gång om året, typ liseberg, gröna lund. Vi åker upp till Dalarna varje midsommar :)

Tycker det beror på när man själv känner sig redo för barn, jag skulle inte kunna vänta till 30+. Min syster har också fått alla sina 3 barn innan 30 och det går hur bra som helst för henne och barnen!

Äldsta föddes när jag var 19 år. Åldern är inte vad man bör tänka på, utan snarare bör man ställa sig frågorna "vad kan jag och vad kan jag inte ge mitt barn?" Allt kan man ju aldrig ge och perfektion är inget att eftersträva, men sina begränsningar bör man ändå ta i beaktande.

För oss så var fördelarna att jag var ung och stark, förlossningen gick bra och jag läkte snabbt. Sömnlösa nätter och småbarnsliv gick som en dans. Vi hade att att bli gravida med alla barnen och hann få så många barn vi ville med lätthet. Jag slapp lida av stor oro för exempelvis ds eller missfall. Några mindre nackdelar var att makens företag var nystartat och inte drog in lika mycket som nu(men tillräckligt så jag tycker inte att det var en riktig nackdel ändå) och möjligen att omgivningen kunde ha en del åsikter om vår livsstil.

Jag var 20 när jag fick ettan och 23 när jag fick tvåan. Vi hade jobb och hus och hade varit tillsammans i flera år. Jag har aldrig känt att det var för tidigt, men visst hade det kunnat vara bra att uppleva mer tillsammans innan barn.

Jag är väldigt glad att jag fick barn tidigt och har aldrig ångrat det. Jag kunde vara hemma mycket med barnen och kunde vara väldigt närvarande utan ett viktigt karriärsjobb som lockade och tog energi. Känner att jag skulle vara en mycket sämre småbarnsmamma nu när jag är 35.

Ungefär som de flesta 30-plusare i min krets. Enkla förlossningar, läkte snabbt och inga problem med trötthet under småbarnsåren. Dessutom har alla fått de barn som de önskar, tom en har fått fem, första barnet efter 30.

De tre jag känner med svårare förlossningsskador var samtliga under 30 när de fick sina barn.

Dvs det är ingen större skillnad.

Jag tror däremot att tröttheten är tuffare för yngre eftersom yngre har generellt ett större sömnbehov än om man är äldre.

Orken är det absolut ingen skillnad på för övrigt. Såvida man inte har någon sjukdom så är man pigg och orkar oerhört mycket långt upp i åldrarna.

Varför drar du in karriärsjobb?

Skulle nog påstå att skillnaden mellan en som skaffar barn vid 20 mot en som skaffar barn vid 30 är att en 30-åring med all säkerhet har en fast tjänst och en trygg försörjning, en 20-åring har det sällan. Det innebär att de flesta unga mammor (finns statistik) lever på marginalen, är mer beroende av t.ex försörjningsstöd. De flesta 30-åriga mammor har ett vanligt jobb.