Nygift och otrogen

För att jag vill veta det. Skulle det sedan komma fram att hon hört av sig och han inte sagt något skulle det veta katastrof. Jag vill att han ska vara 100% ärlig med mig om allt som händer på den fronten.

Jag vet inte. hon tycker väl inte han dragit sitt strå i stacken vad det gäller aborten..jag VET att han inte vill ha med henne att göra, hon påminner ju också honom om hans misslyckande. Polisanmäla vad?

Men varför är otrohet så jäkla svårt? Egentligen handlar det ju bara om sex och jag vet ju att han legat med fleeera innan mig och det bryr jag mig ju inte om.. Hur länge är legitimt att landa och klamra sig fast då? 1 år? 2 år? vad kan vara det vanligaste?

Nånstans tror jag ju att jag i framtiden kan bli lycklig igen, att vi kan lägga det här bakom oss och bli vi igen. Lyckliga tillsammans. Att jag kan förlåta honom på alla plan.. jag vill bara att det ska vara nu. jag är ju någonstans trygg med att det inte kommer ske igen och som jag sagt här i tråden. Jag känner ju honom och tror faktiskt inte det kommer ske igen vad alla här än skriver men trots det så har det ju redan hänt en gång för myckett..

Jag förstår att du vill att han ska vara ärlig och det ska han vara.

Men om du mår dåligt av det så blir det ju som ett slags moment 22,om du förstår vad jag menar.

Jag menar om hon inte slutar att kontakta honom så kan han ju anmäla henne för det.

Jag förstår att hon kan behöva prata om aborten. Det är ju något man kan må väldigt dåligt av.

Men det kan hon väl kanske göra med en vän. Eller en professionell.

Och det är något han borde råda henne till.

Han har ju brutit ett löfte till dig. Han svek dig å det grövsta när han stod i kyrkan,framför era familjer,släktingar och vänner och lovade dig trohet samtidigt som han planerade att vara otrogen med en annan kvinna.

Lögner och svek sårar ofta mer än otroheten i sig.

För mig tog det c:a 3 år innan jag kunde gå vidare och släppa taget om det som varit.

Man måste låta det få ta den tid det tar.

Det är inget som går att pressas fram. Hur gärna man än vill.

Jag tog dessutom hjälp av en samtalsterapeut vilket hjälpte mig mycket.

Och så hade jag stöd av min familj och mina vänner. Det är också viktigt.

Så var inte rädd att ta hjälp och stod. Det behöver du.

Men hon skriver ju inte till dig?

Du skrev att det är ett sånt misslyckande att ge upp. Det tycker jag verkligen inte. Det är inställer starkt att välja bort. Du grejar det! Ingen kommer tycka att du gav upp, de som fattar ngt kommer se att han sabbade detta och att du var stark nog att se ditt eget värde.

Nu har jag inte läst alla 90 sidor i den här tråden, men vad är det som gör att du tror hon är en galning? Om vi räknar bort det din man säger, för det skulle jag inte lita på för fem öre.

Nej men hon är typ besatt av honom. Hör av sig massor och vägrar släppa det som var. Han har tydligt markerat att han inte vill ha nåt med henne att göra och att han tycker illa om henne men hon hittar ändå kryphål... dom har inte träffats sen hon fick reda på att hon var gravid men ändå håller hon på. Som att hon gett sig fan på att förstöra mellan oss..

Fast ni ger ju henne dessa kryphål helt gratis eftersom ni inte bryter med henne.