Nygift och otrogen

Jag läste det här igår och har funderat på det. Du kommer med många bra synpunkter. Jag tycker nog inte jag förenklar hans otrohet, jag har förstått att det finns väldigt många anledningar till otrohet och jag tror inte det var så enkelt att han fick känslor för en annan. Jag förstår att han trodde det och förklarade det så. Det jag försökt göra är att försöka förstå honom. Jag ville försöka förstå hur han tänkte och det r det jag försökt förmedla. Det är inte samma sak som att jag köpt det han sagt (även om jag förstå att det verkat som det ibland). Däremot - om vi ska kunna försöka som ett par igen - måste jag på något sätt acceptera det han säger.

Därför blir hans förklaring om att han hade känslor för henne kanske inte lika relevant, även om han så klart tyckte om henne. Det var inte de känslorna som drev honom till otrohet utan de nu identifierade problemen i vårt förhållande. Du har rätt i att han hade kontakt med henne på vår bröllopsdag, vilket inte är så konstigt eftersom dom var vänner. Hade dom inte haft sex hade ingen tyckt det var konstigt att dom hade kontakt då. Så klart har han förstört vår dag, det kommer ju alltid finnas något väldigt jobbigt kopplat till vår bröllopsdag och tiden därefter. Förhoppningsvis bleknar det med tiden när nya minnen skapas.

Ja jag kommer ibland ha svårt att han ska umgås med andra kvinnor osv. Nu är det upp till honom att bevisa att han kan det. Just nu är det ju mycket fokus på henne, inte andra kvinnor (hos mig). Kanske bleknar det också med tiden... det finns ju liksom inte så många andra alternativ än att försöka...

Fast han fick en chans i och med att han gifte sig med dig och lovade trohet. Han sabbade den chansen tre veckor senare..

Men om han kände sig ensam i er relation så borde han väl ha pratat med dig om det istället för att vara otrogen?

Jag tror att bristen på kommunikation är en stor orsak till att otrohet sker.

Ja,man får ta det i små steg,

För mig tig det 3 år innan jag överhuvudtaget kunde börja dejta igen efter mitt ex otrohet.

Efter 5 år träffade jag min nuvarande man.

Så det tar tid. 1 år är egentligen ingenting.

Men vi är alla olika och hanterar kriser på olika sätt.

Min tanke är att nästan alla anser att otrohet är fel och att det är ett enormt svek. Det tycker jag med. Men på ett sånt här forum utgår de flesta från det de själv varit med om och har nån inte varit med om otrohet så utgår man från hur man tror man skulle reagera. De flesta som sedan blivit bedragna kan titta tillbaka och inse att de inte alls agerade så som de trodde de skulle göra innan de själv blev utsatta. Varje förhållande är unikt, varje individ likaså. Varje otrohet har sina omständigheter och alla tänker och känner utifrån sina erfarenheter. Det finns verkligen inget rätt och fel.... man måste inte skiljas för att andra säger att otrohet är vidrigt och därför är det slut. Man ska i så fall skilja sig för att man själv landar i att det är rätt väg. Det kommer du veta. Inte nu som det verkar.. men kanske längre fram. Det finns inget rätt och fel och du behöver inte försvara ditt val för någon. Att separera är för många en lång process. Inget fel i det!

Så lyssna inåt och mindre på folk med bestämda åsikter på FL. Vi vet inget om just er situation.. och även om vi gjorde det är det ditt beslut och inget är som sagt rätt eller fel. Huvudsaken du tar hand om ditt mående.

Nu kontaktade han inte en kompis på er bröllopsdag. Han kontaktade en kvinna som han var kär i och ville ha sex med. Det är stor skillnad. Även om han inte valt att ha sex med henne flera gånger efteråt så hade nog dom flesta sett det som ett enormt svek att han tänkte på Kvinnan han var kär i på er bröllopsdag. (Kvinnan ma är kär i brukar vanligtvis vara samma kvinna som man gifter sig med.)

Men nu är vi ju där - han sökte sig till henne av en anledning. Absolut att han kan ha haft äkta känslor för henne (det tror jag) men anledningen till otrohet generellt är ju oftast mer komplext. Vi har pratat i terapin och för lite närhet och behovet av bekräftelse. Vi tog varandra för givna och sov varje natt med en dotter mellan oss. Hade sex ca 1 gång varannan månad. Det gav honom utrymme att förälska sig i en annan person som bekräftade honom. Sedan tycker jag att han borde tagit det med mig om han nu kände så innan han knullade en annan. Han hävdar att han inte förstod att han kände så innan han redan varit med henne. Och att han fantiserade om henne på vårt bröllop äcklar mig men jag tror på honom när han säger att där och då trodde han aldrig att dom faktiskt någonsin skulle ha sex. Han visste ju inte ens vad hon kände då...

Vad den andra kvinnan ville spelar ingen roll i sammanhanget.

Poängen var att han själv ville ha henne och tänkte sexuella tankar om henne. Vilket han tyckte var fullt normalt? Han hade hellre sex med henne i sina fantasier än att ha sex med dig som ändå fanns där. Han avstod sex med dig för att prioritera fantasier och förhoppningar om att hon ville ha honom. Till och med på er bröllopsdag... Fick ni ens nån bröllopsnatt? Och vart var hans tankar då kan man undra...?

Han är inte dum i huvudet. Klart han fattade vad han höll på med redan innan han låg med henne. Ert bröllop måste givetvis ha skavt ordentligt för honom när han firade er lycka samtidigt önskade att han var i famnen hos henne.

Han hade hundratals möjligheter att stoppa redan innan de hade sex. Men han gjorde inte det. Han fortsätter att skylla det på henne... Hennes vilja gjorde att han ville.. Skitsnack. Han hade bestämt sig för länge sedan innan hon ens sa något.