Ej gravid, går jag händelserna i förväg?

Du ska dock vara medveten om, att du begränsar antalet barn som du kan få. Jag vet inte hur gammal du är, men ju yngre du är desto mer kan det ju hända i livet, som gör så att du skulle vilja skaffa flera barn. De barn du har kan gå bort - ja sådant händer, det kan bli skilsmässa eller din man kan gå bort, och du kan träffa en ny man som inte har några barn och gärna vill ha... och många andra orsaker. Ibland börjar man bara längta efter ett nytt barn innan det är för sent, när man är runt 40...

De flesta läkare rekommenderar inte att man skaffar fler barn än två med snitt. Vissa säger tre, detta är dock individuellt och du kan bli avrådd av den läkare som gjorde det andra snittet - och såg hur ärrvävnaden i din livmoder såg ut. Det kan bli svårigheter redan vid den andra graviditeten - t.ex. kan ärret gå upp om förlossningsarbetet plötsligt sätter igång, före tiden för det planerade snittet. Då dör både du och barnet, om ni inte är mindre än fyra-fem minuter ifrån närmaste akut.

Placentan kan också fastna i snittärret efter den andra (eller tredje) förlossningen - detta är ett livshotande tillstånd för kvinnan. Vidare är placenta previa mycket vanligare än i normala fall (alltså att placentan sitter långt ner och täpper för livmodermunnen). Om förlossningen sätter igång sponant då, så är det också ett livshotande tillstånd för både kvinnan och barnet. 

Det kan också bli så, att det inte blir några fler graviditeter efter den första, p.g.a. att de befruktande äggen inte hittar någon frisk och fluffig plats i livmoderslemhinnan att borra ner sig i. 

Så - jag skulle vilja avråda. Samtidigt är ju situationen eländig på våra förlossningsavdelningar nu, vilket ökar risken för att dina mardrömsscenarior ska bli verkliga... Jag önskar att alla kvinnor skulle få en egen barnmorska, och att förlossningen skulle få ta den tid de tar - utan värkstimulerande dropp i onödan, som bara förstör det egna samspelet i kroppen - och att det skulle finnas tid och resurser för ordentlig smärtlindring under HELA förlossningen. Men så ser det ju inte ut, det kan vara så illa idag att man blivit lovad EDA - men sedan finns det ingen narkosläkare när man väl är där, för de som finns är upptagna med offren från någon olycka t.ex., och det finns ingen annan som går att kalla in...

EN sak kan du i alla fall göra nu, innan du blir gravid (det är bättre att det görs nu): en bäckenmätning. Då får du svar på om ditt bäckeningång är normal, mindre än normal eller rentav större än normal. Om du får beskedet att den är rymlig, så lär det ta bort i alla fall en del av din förlossningsskräck. För då går ju förlossningen vanligt väldigt lätt. 

Du behöver prata med någon om detta. Att inte ens vilja komma över fasan för något så naturligt som att föda barn är inte ok att bli beviljad snitt för. Du MÅSTE prata om det oavsett.Att känna sig utelämnad är inget man tänker på när man är mitt i en förlossning. Personalen lyssnar, även om beslut kan tvingas att fattas "över ditt huvud". Precis som under ett snitt, du har ingen talan där. Alls. Det tas mer hänsyn under en vf.Det händer att bedövning  inte tar klokt under ks, det finns det flertalet vittnen till. Och då märker du inte det förrän magen är uppskuren. Under vf sker allt pö om pö.Vadå trycka på din mage? Du vill hellre att de skär upp den?!Sen orkar jag inte bemöta mer just nu.Din rädsla är irrelevant.

Är medveten om detta. :) Jag fyller 35 i år, så jag har ändå inte supermånga fertila år framför mig. 

Tack för att du tar upp båda alternativens risker! Som jag var tvungen att lägga till i trådstarten, så är det ju inte för- och emot-argument jag behöver. Jag har bestämt mig för hur jag vill ha det. Men du höll ändå en neutral ton vilket jag uppskattar.

Ja, vi vet ju alla hur förlossningsvården ser ut. Det är väl inte förvånande, med tanke på att vården för kvinnor generellt ligger efter (tex: www.forskning.se/2016/02/15/ge-ratt-vard-kvinnors-och-mans-kroppar-reagerar-olika-pa-behandling/). I vilket annat vårdsammanhang skulle det vara acceptabelt med så godtycklig smärtlindring, mer än i förlossningsvården?! 

Det var en person som skrivit mycket här och verkar vettig och trovärdig. 

Jag vill inte övervinna min förlossningsrädsla. Det är som att försöka få någon att övervinna en rädsla för att torteras. Jag har så länge jag kan minnas, haft en skräck för förlossningar. Alltså, från den ålder jag ens har minnen ifrån, från den åldern har jag haft min skräck. Det är det vidrigaste jag kan tänka mig att utsätta mig själv för. Jag kan ge några exempel från min lista. 

Att känna mig utelämnad till andra som kanske inte lyssnar på mig eller pratar/tar beslut över mitt huvud. Att inte hinna få smärtlindring. Ovissheten. Att jag lika gärna kan bli en sån som får en skräckförlossning. Att bli utsatt för att dom måste använda tång, trycka på min mage, osv. Att gå sönder totalt. Att bli inkontinent, att inte kunna ha sex. Att bli traumatiserad och/eller att min partner blir traumatiserad av att se mig ha dödsångest vilket jag kommer ha. Att känna mig utsatt och utan "värdighet" och integritet. Att få psykiska men och inte kunna knyta an till barnet. Att inte få bestämma över min egen kropp, att känna mig som typ ett djur, lite som när en ko ska kalva och dom sliter ut kalven. 

Det var några. Det är inte lite rädsla och oro inför smärta osv, det är skräcken att bli utsatt för något som jag vet kommer kännas som ett fruktansvärt övergrepp. Jag har även bra koll på hur jag ska få fram vetenskaplig information, källkritisera osv. Jag vet vad jag gör och hur jag känner. Jag har läst/sett/hört om tillräckligt många historier för att veta att detta är saker som KAN hända och händer OFTA, och jag tänker inte utsätta mig eller mitt framtida barn för det. 

Tack! Känns skönt att höra. Att vi är fler. Onaturligt är helt rätt ord, inte på det sättet att det inte är så naturen skapat oss, utan situationen i sig. Har därför väldigt svårt för när folk ger argumentet "det är ju naturligt". Naturligt för mig vore om VF var under tolerabelt obehag, att inte behöva hjälp, att inte riskera att gå sönder för evigt. 

Det sjuka med förlossningar är att den födande kvinnan själv förväntas ta ställning till vilken smärtlindring hon vill ha och väga för- och nackdelar mot varandra. Inför alla andra tillfällen i vården då patienten har stark smärta är det läkare som ordinerar smärtlindring utifrån behov, men när kvinnan föder barn förväntas hon själv fråga efter det. När jag själv födde barn så grät jag högt av smärtan och barnmorskan frågade om jag ville bada... skulle man frågat en person med höftfraktur eller hjärtinfarkt om de vill bada som smärtlindring?

Nej tycker di gör helt rätt som kräver snitt. Det ska jag också göra när jag fler barn nästa gång.

Det sjuka med förlossningar är att den födande kvinnan själv förväntas ta ställning till vilken smärtlindring hon vill ha och väga för- och nackdelar mot varandra. Inför alla andra tillfällen i vården då patienten har stark smärta är det läkare som ordinerar smärtlindring utifrån behov, men när kvinnan föder barn förväntas hon själv fråga efter det. När jag själv födde barn så grät jag högt av smärtan och barnmorskan frågade om jag ville bada... skulle man frågat en person med höftfraktur eller hjärtinfarkt om de vill bada som smärtlindring?

Nej tycker di gör helt rätt som kräver snitt. Det ska jag också göra när jag fler barn nästa gång.

Är det inte lite egoistiskt att tänka i de banorna, om du inte har fog för det? Tex Medicinska skäl ?

Barnet som kommer får helt andra förutsättningar rent hälsomässigt om han/hon kommer den naturliga vägen- så som med allergier, och även risken för celiaki ökar vid KS .

Jag är gravid nu och hade gärna skippat en vanlig förlossning om det inte hade konsekvenser för bebisen.

Man kan ju egentligen säga samma sak om VF. Att det är egoistiskt om jag skulle tvinga mig själv till det trots att jag verkligen inte vill, med följden att förlossningen stannar av för jag har panik och barnet får syrebrist? Bara för att man "ska" föda så. 

Egentligen tycker jag att vi, för varje negativ risk vi radar upp, också borde nämna en motsvarande negativ risk för det andra sättet att föda. 

Allergi kommer mina barn förmodligen få oavsett, då det går i arv. 

Åh herre... så du kommer fullt medvetet att riskera att ditt barn inte bara kommer bli allergisk, utan att du m.e.d.v.e.t.e.t ökar risken för att det blir ännu värre!

Det borde införas "körkort" för att få skaffa barn.

Nej, nu missförstår du mig. Eller så uttryckte jag mig dåligt. Vet man ens om KS ökar risken för att eventuellt medärvd allergi förvärras? Eller vet man bara att risken för att bli allergisk ökar? 

Oavsett, alla risker med alla typer av förlossning är risker. Det är inte ofrånkomliga komplikationer. 

Jag vet att med en VF kanske jag lika gärna slipper spricka, slipper bli urininkontinent, slipper bli analinkontinent, slipper bryta svanskotan, slipper plågas i 3 dygn, slipper behandlas av stressad, underbemannad personal, slipper tång och sugklocka, slipper inte hinna med bedövning, slipper att mitt barn får syrebrist, slipper tappa känseln i underlivet, slipper få psykiska men, osv. 

På samma sätt som jag vet att jag med ett KS lika gärna kan slippa att mitt barn blir allergiskt, har svårt att få igång andningen, att min livmoder spricker, att jag förblöder och dör. 

Bara för att det finns risker, betyder inte det att alla råkar ut för alla, jämt.