Sprallig skrev 2020-08-02 10:41:10 följande:
Jag har insett att det inte finns någon som tycker om mig. Mina föräldrar har alltid tyckt sämst om mig jämfört med mina systrar, dom ställde alltid upp för dom men aldrig mig. Jag fick inte följa med farmor och farfar till landstället men dom andra fick det eftersom jag inte gillade att bada sa dom. Min mormor var den enda som tyckt om mig men hon gick bort för några år sedan.
Jag har aldrig haft en partner och jag minns inte ens när jag fick en kram senast. Och för någon vecka sedan så kollade jag på en film och dom sa "Utan kärlek vore inte livet värt att leva". Och det har suttit i mitt huvud sedan dess. Varför ska såna som mig som ingen gillar leva?
Relationer är viktiga för nästan alla, och det innebär förstås ett lidande när man saknar bra och givande relationer i sitt liv. Om man inte har en nära kärleksrelation med en partner, så vill nog de flesta åtminstone ha vänskapsrelationer som kan väga upp.
Men orsaken till att man inte har några kärleksrelationer behöver inte vara att man inte är omtyckt som person eller värd att älska. Det är ett väldigt stort gap mellan att sakna relationer och att vara illa omtyckt.
I ditt fall TS verkar du inte känna dig älskad av dina föräldrar och din familj. Föräldrar som saknar förmågan att älska sina barn och sviker och utnyttjar dem har antagligen egna stora problem. Det är ju inte barnens fel, i detta fall ditt fel att dina föräldrar saknar den förmågan.
Sedan skriver du att du har lite problem med det sociala och det är ju ett vanligt problem. Jag har varit ensam under en period i mitt liv, och det berodde på mina svårigheter att knyta sociala kontakter men det hade inte något att göra med att jag inte kunde bli älskad eller var illa omtyckt av andra. Tvärtom har jag fått veta i efterhand att det fanns personer som var intresserade av mig, men det var något jag själv inte såg.
Jag tänker att du behöver jobba med dina tankar och bli bättre på att peppa dig själv och sedan börja jobba mot att träna dig på det sociala. Du säger t.ex. att du har svårt att behålla vänner, och då tänker jag att det är kanske där du behöver bli mer organiserad och faktiskt själv ta fler initiativ till kontakt innan vänskapen ebbar bort.
Det där uttrycket: "Utan kärlek är inte livet värt att leva", uttalas nog nästan alltid av människor som har kärlek i sina liv. Det finns ju människor som är inspärrade i trånga utrymmen eller som är väldigt handikappade som har betydligt mindre krav på livet. För de kanske det är själva upplevelsen av livet, sinnena, frihet eller att man kan lyfta sin egen arm som en fantastisk gåva som gör livet underbart.
Det klart att det är jobbigt att inte ha några bestående relationer, men fördelen med att leva vidare är att detta kan ändras. Men det ändras antagligen inte av sig själv, utan den enda som kan se till att det händer det är du själv. Frågan är alltså inte om livet är värt att leva utan relationer utan om du vill leva ett liv utan relationer och därigenom undvika förändring eller om du vill se till att skaffa de relationer du behöver för att kunna må bra och få den där viktiga kramen närhelst du önskar.
