Flytta ihop - i hans och exfruns hus

Fast det är skillnad. Hon slängde inte direkt utan sa till att hämta sina saker.

Man fortsätter tills man tagit alla sina grejer även om exet bor kvar. Du hade knappast lämnat kvar sakerna i en hyreslägenhet någon annan skulle ta över.

Jag har också blivit av med saker som skulle stå kvar tills jag fått min nya bostad, men det var inga personliga grejer för de tog jag direkt.

Jag förstår inte varför du lämnade så viktiga saker, för det kunde lika bra va exet som gått in i arg fasen och slängt eller vägrat ge ut dina grejer.

Var det mot ditt ex vilja hon flyttade dit så snabbt och använde din morgonrock och slängde dina saker?

Ok. Jag har flyttat till min kille. Till hans hus - som han och exfrun bott i under 9 år...

Det är F-N inte lätt!!! :/ Överallt blir man påmind om henne och de val de har gjort, allt från möbler, renoveringar, tapeter osv. Till råga på allt har hon haft grejer kvar i huset: i badrumsskåp, tavla på henne på väggen, kläder, papper/pärmar och massa på vinden. Dessutom har hon haft nyckel kvar till huset... (är några år sen de separerade).

Jag har försökt förklara för min sambo och han säger att han förstår mig. Sakta men säkert har hon hämtat sina saker (efter att han har sagt till henne) så det är bara lite kvar nu. Men problemet är att hon inte riktigt förstår varför hon måste hämta grejer och varför hon inte kan ha nyckel kvar till huset. Helknasigt tycker jag!!! Var är respekten för mig och min sambo? Min sambo säger att hon får lov att acceptera det bara.

Jag förstår ju också att min sambo måste sätta ner foten, men han är konflikträdd (hon som bestämmer det mesta) och vill inte ha något tjafs. Och det vill såklart inte jag heller! Han har en god relation till sin exfru och de har bra kommunikation kring deras två barn (7 och 12 år) - vilket jag såklart tycker är jättebra! Vi ses ibland på kalas och barnaktiviteter och det har jag inget emot, hon är trevlig! Men mitt hus är min borg om ni förstår vad jag menar. :D Nu är det han och jag och VÅRT hem, inte HENNES... (Kan tillägga att hon har gått vidare och bor tillsammans med sin nya man nu också). Vi gör lite förändringar allt eftersom i huset, renoverat och fixat två rum nu men det känns ändå inte riktigt som MITT hem. :/

Vet inte vad jag vill med detta inlägg riktigt. Tips och råd från någon som varit i samma sits? Köpa nytt gemensamt hus hade varit det bäst tycker jag, men min sambo har varit noga med att barnen måste få bo kvar i detta hus där de är trygga. (Han äger huset, jag flyttar in). Jag har dock sagt till honom att om det inte funkar, om vi inte får det att kännas som VÅRT hus måste vi köpa ett gemensamt boende.

Du kallar Linn för bitch. Har du tänkt på att det kan ha varit en helt annan situation för henne? 

Jag ser exakt vad du beskriver om din egen situation. Du och ditt ex hade kommit överens om att du skulle hämta dina saker. Tycker du att det du beskriver i din situation på något sätt liknar det som Linn beskriver? 

Det du beskriver om dig och din situation låter väldigt extremt. Barn som gråter när den elaka tanten står och slänger era saker. 

Lite väl extremt att kalla Linn för bitch, eller vad säger du? 

Är du säker på att Linn gjorde det av svartsjuka? 

Hur känner du inför att du tog tillbaka ditt ex "bara för att jävlas med subban"? Eller att du gav efter för 6-8 månaders ihärdiga försök, och "lät" honom få dig tillbaka? År detta din sons pappa du talar om? Det låter inte som att det var kärleken till den här mannen som gjorde att du var tillsammans med honom. Finns det något ord för det här?