Hjälp! Är det så illa att bo i radhus?

Det är finfint att bo i radhus. I alla fall här där jag bor. Men allt är så klart olika berende på var man bor.

Jag bor i en liten radhuslänga som egentligen tillhör en större förening men vår länga ligger lite avsides. Faktiskt ungefär 10 minuters prommenadväg bort och vårlänga är gammal medan det större området är lite nyare, 50-tal mot sent 90/tidigt 2000. Men vi har god kontakt ändå. Vår länga är 8 hus och ligger alldeles intill en skola så 5 av oss är barnfamiljer. De andra tre är lite äldre. Aldrig några klagomål åt något håll, inte ens när vår valp var mitt i värsta skällisperioden. Tvärtom är alla trevliga och hjälpsamma.

Vi har också 2 fixardagar, och 2 gemensamma firardagar sommar och vinter, om året och fast ledningen har sagt att vi inte behöver hjälpa till i det större området så gör vi det. Det är kul och vi har avslappnad stämning och flera av barnens vänner bor ju där så det blir naturligt att vara med och träffas och hjälpas åt. Dra ihop lite kaffe och bullar, grilla lite och så.

Jag tror att mycket hänger på hur folket är och vad ledningen visar upp. Ledningen i vår förening har alltid varit tydliga med att om alla gör sitt bästa så spelar det mindre roll om det blir perfekt och om någon klagar på något så tar de itu med det och lyssnar på alla sidor och tar folks förmågor och omständigheter i beaktande.

Det finns för- och nackdelar med alla boendeformer. I ett radhusområde kommer man ju närmare sina grannar- på gott och ont. Det är ofta lättare att etablera nya kontakter. Lättare för barnen att hitta nya kompisar då det ofta finns gemensamma ytor och lekplatser att träffas på. I ett villaområde är man betydligt mer isolerad. Man förväntas lösa utrymme för lek etc inom den egna gården istället. Det är inte samma naturliga kontaktskapande grannar emellan som i radhusområden.

I radhusområden finns oftast någon form av samfällighet man ska förvalta gemensamt. Denna förvaltning kan både skapa gemenskap och konflikter. Det hänger ju helt på vilka grannarna är.

En förslag är ju att ni ringer på hos några grannar och frågar hur stämningen är i samfällighetsföreningen. Ta lite referenser innan ni slår till :)

Jag har växt upp i ett radhus, och min bror bor nu i föräldrahemmet. Där ligger garagen mellan husen, så det blir inte alls särskilt lyhört. Om grannen spelar hög musik på sin altan, då hörs det in i huset, men om de spelar inne i sitt hus märks det inte av.

I det radhusområde där min bror bor, där samarbetar grannarna. De delar gräsklippare några stycken, vaktar hus och vattnar blommorna när någon åker bort, har kräftskiva varje år, uppvaktar på jämna födelsedagar och lånar mjölk av varandra.

Jag bor i ett radhusområde med ett 40-tal radhus och älskar det! Känner inte igen något av det som dina vänner har varit med om. Här är det ingen som klagar och gnäller. 
Vi är en fem, sex familjer (med barn) som brukar hänga en del med varandra, och våra barn brukar leka och bjuda varandra på barnkalas osv. 
Barnen, ja. De leker både utom- och inomhus och springer mellan husen. Har aldrig varit med om att någon granne har klagat på det heller, som sagt. 

Kanske har jag bara haft tur, men detta är min upplevelse av radhuslivet! 
 

Det går ju inte att säga om det är bra el dåligt att bo i radhus. Det beror ju på allt, vilka bor där, hur ser husen ut, vad har man för ekonomi och hur sköts den, finns det konflikter osv. Jag har flyttat till radhus från lägenhet för ett halvår sedan. Känner inte igen något av det dina vänner sagt. Vi hör bara grannarna när de kommer och går och när de sitter i trädgården och grillar vilket jag bara tycker är mysigt. Är man trevlig själv så är ju de flesta trevliga tillbaka. Har lagom kontakt med grannar, aldrig påträngande, man hälsar och byter några ord ibland. Jag upplevde det definitivt som mer störande att bo i lägenhet, ljud både uppifrån och nedifrån, från porten och musik som kunde fortplanta sig flera lägenheter bort, så skönt att slippa. Nä det kommer bli mycket bättre för er tror jag.

Oj, det här låter mycket bättre än mina pessimistiska vänners åsikter! 

Jag har gått runt i området några gånger och kikat, och jag tycker att det känns lugnt och tryggt. När jag har skrivit i olika fb-grupper, så verkar området också så lugnt och tryggt, och det är det viktigaste för mig just nu, eftersom jag bor mitt i centrala stan, intill en uteservering (vilket INTE är så tryggt, eftersom fulla människor lutar huvudet mot vårt vardagsrumsfönster när de står och röker.) samt att allmänt skumma människor drar omkring i området.

Jag vill bara ha lugn och ro, och även om jag inte kan mycket om trädgård, så tänker jag att det hela ger med sig. Den lilla trädgården som vi kommer att få, är liten med en häck runtomkring. Det kan ju inte vara så svårt att lära sig, tror jag, speciellt inte med tanke på att jag redan nu odlar i odlingslådor på innergården.

Älskar att bo i radhus. Massa barn runt om. Nära till kompisar. Små trädgårdar gör att alls ses på gemensamma lekplatsen och gräsplanen just utanför. Bilfritt område. Kan inte bli bättre för oss.

Växte upp i radhus.
Skulle säga att det nog väldigt mycket beror på grannarna och det specifika radhuset det är frågan om. 
Nog liknande lydhördhet som gällande lägenhet så man får tänka mer som det gällande störande än fristående villa. Med att det är viktigare att hålla sig vän med sina grannar eftersom man måste sammarbeta om vissa saker. 

Se till att från början vara lite extra lyhörd och "bjussa till" lite extra och var lite extra överseende med fel de gör då du är den som är "ny" och därmed lätt bedöms lite hårdare (ifall de har någon sådan tendens), så första intrycket ni ger är positivt så blir det smidigare i det längre loppet även om man kanske får bita sig lite i tungan i början. 

Kommer man däremot överrens med sina grannar och familjen för ett "rykte" som trevlig så är det ofta kanon för barn. 

Men undvik att dra på tv:n högt, köra gräsklipparen på dåliga tider och att låta barnen spelar boll där det blldas eko eller riskerar att bollen hamnar hos grannar eller i vägen där andra går osv framförallt den första tiden (samtidigt som du inte låtsas märka i fall grannarna gör sådant :P) tills ni kommit in och lärt känna folk lite, blir oftast mycket smidigare då och så lär man sig de "oskrivna reglerna" för just det radhusområdet utan att man trampat över dem av misstag, det skiljer sig mycket. 

Ur den aspekten, dvs kring ljud, störningar och allmän "trivsel och gemytlighet" så går ju radhus under samma kategori som att bo i lägenhet. Ungefär.
Man har inte samma frihet och så, som man har i fristående villa. 
Där stör man ju ingen. Beroende på hur nära tomterna ligger varandra förstås.
Vi bor i parhus, dvs vi har en nära granne. Men det är väl att jämföra med att bo på änden av en radhuslänga för sen tar ju vår tomt vid grannens och där står nästa parhus. Vi har tre såna i rad = 6 familjer.
Allt beror ju på vad det är för människor som bor där och hur man relaterar till dem. Vilka som bor i ditt område kan du inte göra så mycket åt. 
Ta det med ett öppet sinne, var trevlig och ödmjuk inför att ni är nya i området.
Märker du att vissa är såna som hugger på allt och bara gnäller, håll dem kort. Säg ifrån om det går över styr och markera (även fast ni är nya) att det som du säger nu är inte ok. "Jag förstår vad du säger men jag håller inte med dig".
Förhoppningsvis får ni det jättebra!

Vi bor i fristående men har ett radhusområde i närheten där vår äldsta har många vänner. De verkar ha en jättebra stämning och massor med barn som springer omkring överallt, vi funderar ibland om vi gjorde fel när vi valde fristående. Men det finns såklart andra uppsidor med det.