Ni som har stulit någon annans man - säger inte samvetet någonting?

Men som sagt, att vara en medhjälpare eller ej avgörs inte av vad man tycker utan av vad man gör. Begreppet medhjälp saknar i sig värdering, man kan delta i både bra och dåliga handlingar.

Underlättar du eller gör du ett rån möjligt genom ditt medverkande så ÄR du medverkande vare sig du tycker det eller ej. Det är inte så att domstolen kommer ta hänsyn till att du själv tyckte det var ok, du kommer bedömas efter vad du gjorde inte vad du tycker..

Likadant är det med medverkan i en otrohet, det är vad du gjorde (att du låg med den som var otrogen) som avgör om du deltagit eller inte. Inte att du själv tyckte det var ok. Till skillnad från rån så är otrohet inte olagligt och därför slipper man bli dömd för det och då kan man kosta på sig att påstå att man är oskyldig för det finns ju inga lagar att dömas från annat än allmänhetens moral, men hade det varit olagligt så hade man dömts för medhjälp precis som vilket annat brott som helst.

Mao, att du deltagit råder det ingen som helst tvivel om för det har avgjorts av dina handlingar. Vad du sen själv tycker om det är en helt annan sak. Men precis som vid ALLA andra handlingar så kommer man inte ifrån sitt ansvar för vad man gjort enbart för att man själv tycker man saknar ansvar,

Nej det är det absolut inte, att medhjälp tas upp vid brott är för att själva handlingen varit brottsligt och alla som deltagit behöver då undersökas för att utdela lämpliga straff,  men du kan även delta i bra handlingar som, tex delta i att ordna en fest år någon, hjälpa någon städa, hjälpa någon bygga något eller laga något.

Så fort du deltar i något så ÄR du delaktig och har därmed ett ansvar för vilka konsekvenser det fick för andra (bra eller dåliga). Hur det sen värderas beror på vad för slags handling du deltagit i. Deltar du i något brottsligt så bedöms din medhjälp för att utdela straff, deltar du i att ordna en fest åt någon eller hjälper någon städa så värderas din insats positivt och ditt "straff" blir tacksamhet. Men ATT du deltagit och är ansvarig för vilken konsekvens det fick för andra (bra eller dåligt) råder det ingen tvekan om för det har avgjorts av vad du gjort.

Men enligt dig så har man ett ansvar bara om man själv tycker det, enligt dig avgörs medverkan av vad man tycker och inte vad man gör. Vilket är fel, för hade det varit så så hade man inte kunnat dömas för medhjälp till brott bara för att man själv tyckte det var ok. Då hade man inte lagt ner tid för att söka bevis för din medhjälp utan bara frågat dig vad du själv tycker.

Du kan ganska lätt slå hål på dina egna argument genom att låtsas att otrohet varit olagligt. Då hade den som varit otrogen utfört en brottslig handling, vad hade din medverkan då klassats som? Tror du dina argument hade hållit i en domstol?

Tror du att du hade sluppit undan genom att säga att du inte tycker du har något ansvar för vad du deltog i?

Jag ser inte riktigt hur det spelar roll att otroheten består i sveket snarare än sexet. Sveket består ju i att personen ligger med dig istället för sin fru. Om du vet om att personen är upptagen är du ju i högsta grad medverkande till sveket. Det är inte du som sviker någon, men du hjälper någon att svika sin partner. Du möjliggör sveket. Precis som en person som ljuger för att hålla det hemligt hjälper någon att svika sin partner. Jag menar, jag som vän med den otrogne har ju inte heller lovat något till dens partner men ändå anser du att den kan tänkas vara medbrottsling?